Söndag och regnet har ruskat utanför fönstret hela dagen.
Det har bakats chokladbollar och mysfikats framför Disneyfilm i soffan med hela familjen.
En sån där dag man lägger runt hjärtat och plockar fram när man saknar dom små som mest.
En regnrusk söndag passar även bra för att se igenom alla dom fantastiska sommarfoton vi tagit,
Längta tillbaka.
Minnas.
Nästan kunna känna sommarvärmen mot huden igen.
Hur vi dom flesta dagarna spenderade timmarna vid den vackra kusten på östsidan, vid Böda, fast inte det kända Böda utan längre ner, utan folk och utan kommers.
Bara vi,strand, sand och hav.
Alla dessa sandslott som byggdes.
På varje strand.
Hur vi skulle lämna vårt Landmärke efter oss, det ena pampigare än det andra.
Och Kärleken som byggledare med spaden i högsta hugg, som lärde ut tekniker och peppade för att våga testa nytt.
Kärleken, och ni förstår ju varför.
Det där leendet som fick mig att smälta för 1,5 år sedan lite drygt, det som fortfarande får mig att smälta, varje dag.
Just den här dagen var vi först att komma och sist att lämna.
När vi väl hade tröttnat på sand och bad hade den vackra röda kvällshimlen kommit fram och det var tre trötta barn som stoppades in i bilen och sov med tunga huvuden när vi parkerade framför det hyrda stora gula huset.
Minnen.
Våra sommarminnen.
Dom vi förpackar runt hjärtat där det ligger honungsmjukt.
Kärlek
Maja
