I ett obevakat ögonblick cirkulerade en stor geting runt huvudet på Julia, som stod prickstilla med munnen ihoknipen precis som hon lärt sig, till skillnad mot sin far som flaxar som en väderkvar vid åsynen av dom gulsvarta krypen.
Hur som haver blev hon JÄTTERÄDD för den idag, det har hon aldrig blivit och otröstlig blev hon och klamrade sig fast runt min hals och grät ner min kind.
Senare vid lunchen säger hon med sin klokaste stämma.
- Ja bjev jädd föj getingen mamma, den kom så näja, då bjev ja jädd men de jöj inget.
- Det gör absolut ingenting gumman, man FÅR blir rädd för saker.
- ja bjej jite jädd föj getingaj...Äj du jädd föj getingaj mamma?
- Nej inte så farligt men jag är rädd för andra saker, man FÅR vara rädd för saker.
- Va äj du jädd föj då mamma?
- En massa saker...jordbävningar...och att hoppa från hopptornet i sjön.
- Åh...de äj inte tigej (i nalle puh) han hoppaj. Ja äj inte hejjej jädd föj de.
- Det var ju bra.
- Äj du jädd föj fjeja sakej mamma?
- Ormar och bovar.
- Som Dundejkajsson och Bjom? ( i Pippi)
- Mmmm..
- De göj inget mamma, man fåj vaja jädd föj sakej, de fåj man.
Ja min kloka dotter, man får vara rädd för saker och det är inget fel med det.
Dock behöver jag ju inte upplysa henne om hur hiskeligt mycket saker hennes mamma är rädd för, egentligen.
Sjukdom och olycka och hemska troll som ska kidnappa mina barn, om spindlar i skorna och möss som Simon drar in, om bovar om natten och mörker på natten..
/Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar