Vi satt vid middagsbordet och Julia frågar Jonas.
- Pappa, va betydej Sänka buss jävej?
- ??? Vad menar du?
- Va betydej de, kan du säga?
- Vem har sagt det?
- De haj mamma!
:-)
- När då?
- Åt den bjå bussen. Vad betydej de?
Ahaaaaaaaaaaaaaaaaaa tänkte jag, jädrars.
Så här var det.
Julia och jag åker buss ofta. Busschauförerna är informerade och utbildade (??) i alla när man som barnvagnsburen, rullstolsburen eller har rollator och ska upp på bussen så ska dom köra nära kanten och sänka bussen..
Detsamma när man är på bussen och ska av.
Trycker man på den specieltl avsedda knappen, i vårt fall oftast blå med barnvagnssymbol på, så ska dom köranära kanten och sänka bussen.
Vi har noll rimlig chans att annars komma av.
Glappet mellan buss och trottoarkant blir för stor och glappet mellan marknivå och bussens kant blir skyhög, speciellt med en tung duo vagn som vi har.
Dom brukar sköta detta riktigt riktigt bra men i onsdags var det en chauför, av härkomst jag ej nämner men som vi aldrig förut sett eller åkt med och han sänkte aldrig bussen, varken när vi skulle på eller gå av.
Trots blå knapp.
Så, jag trodde läget var lugnt, Julia hade bett om att få lutas bakåt för att vila så jag fräser fram mellan mina kroatiska tänder:
- Sänk bussjäveln för h-vete!
End of story, små grytor har också öron fick vi alltid höra när vi var små.
I vårt fall har dom små grytorna störst öron av alla.
Historien skulle kunnat vara slut där men imorse satt vi och lyssnade på Emil vid frukosten.
Emils pappa Antons uttryck - Förgrömmade Unge, ekade i köket.
Julia utbrister.
- Men mamma, föjgjömmade unge, de fåj man inte säga, de äj ett fujt ojd, pjecis som buss jävej!
/Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar