onsdag 7 september 2011

Katten

Herregud så trött jag är på den där katten nu.
Julia brukar referera mig.
- Katt-skjäjje.  (katt-skrälle)
Simon har det bästa kattliv någon katt kan ha.
Han har stora ytor utomhus att röra sig på utan fara för sitt liv, han har mat, vatten, en låda inomhus och barn som pussar och klappar honom, han har möbler att ligga på och folk som bryr sig om honom, men...
Nu går han mig snart på nerverna.
Han jamar sig igenom nätterna.
Vi pratar inte något gulligt litet jam, vi snackar högt och gällt och hela tiden.
Oavsett om han är utomhus där han vill vara eller inomhus där han också vill vara.
Han släpps ut när han jamar, sen tar en millisekund så vill han in.
Då tar det ytterligare en millisekund så springer han ner till entredörren och sätter sig där och jamar, och vill ut....som att utomhus där nere är skilllnad mot utomhus från altandörren?!?
Så håller han på.
Även nattetid.
Våra barn kan sova sig igenom jordbävningar och bombanfall men vaknar av dom där speciella ljuden, dit hör jamande. Han jamar högt kattaskrället.
Och hoppar på altandörren och klöser.
Så vi får gå och både släppa ut honom , och in honom, på natterna, vilket tar på orken att "tycka" om honom.
För några veckor sedan skrämde han upp Julia rejält när han blev lite för närgången när hon åt makrill.
Sen ville hon absolut inte äta om han var i närheten i köket och helst ville hon sitta i våra knän och äta.
Det gick dock över efter två veckor.
Hans nerhårande är ju en annan sida av myntet.
Hans katthår är överallt.
Och jag är egentligen allergisk mot honom och ju närmare vi kommer hösten desto mer känner jag av det eftersom hans päls ändrar karaktär, och han släpper maaaaaasssssor.
Han ligger överallt där han inte får.
vi dammsuger.
Han hårar ner.
Måttet går när man kommer hem sent från en tripp och han har legat i barnens sängar och hårat ner.
Katthår i möbler och på textilier är något det värstaste jag vet.
En Blocket annons på honom är snart nära.

/Maja

Ps, vad det gäller hårandet borde kanske jag också åka ut på Blocket.
Jag fäller massor.
Det räcker att Alice tittar på mig så rasar det långa svarta hår som verkligen lägger sig äverallt.
Tom i Julias badbalja hittar jag mina hår.
- Mamma, kom kojja, häj äj ett mamma-håjstjå......o ett tijj....
Det där hormonet kroppen bildar när man ammar som gör att man tappar hår...undrar om min sambo sympatiserar med mig, för han tappar också :-D

Inga kommentarer: