Rörelse

Balansgång.

Tisdagskväll och gymnastik med Annika och 20 andra barn.

Här sitter hon och tar igen sig efter Hinderbanan.

Som vanligt var det samling och när frågan kom

- Är Julia här?

- Häääj ääj jaaaa!  Och så räckte hon upp handen och berättade högt och tydligt att hon hade fått nya gymnastikskor, så alla kunde se :-)

Sen var det dags för en variant av Hela havet Stormar.

Musiken spelar, alla springer som tokar så håren flyger, när musiken tystnar måste alla stanna (det är svårt) och så säger Annika vad dom ska göra.

Här skulle alla stå på blåa strecken.

Det brukar bli så att även om barnen har blåa streck lite varstans, så springer dom dit den största klungan står... :-)

Sen springa vidare...

Igår var gruppen full och Alice fick stanna hemma med pappa och göra middag tills vi kom hem, så jag kunde hjälpa till med hinderbanan, och hjälpa barnen, Julia, med saker som var svåra.

Konstigt nog har faktikst inte alla barn föräldrar med sig...Och vissa av föräldrarna som var med igår, en man bla....satt bara och pratade i sin mobil eller pillade på mobilen medan vi andra fick hjälpa hans son...

-Står alla på blå streck? Ropar Annika.

- Jaaaaaaa....ropade Julia glatt.

Det är fart i dom där små benen.

Igår var hinderbanan lite svårare, med andra moment än första gången, men alla fantastiskt bra övning på balans, spring, kullerbytta, klättra, kasta boll på utvalt föremål, gå i rockringar och inte utanför osv osv...

Det svåra igår, liksom förra gången, är ringarna, att stå på den höga plinten och hålla sig kvar i dom båda ringarna med raka armar medan man svingar sig framåt.

När jag sprang runt med henne höll jag mina händer över hennes, Annikas tips, så att hon ändå själv svingade sig, men fick hjälp att hålla sig kvar.

När jag fick hjälpa andra barn vid andra hinder så stod en annan pappa vid just ringarna och visste inte detta så då drog hon i backen tre gånger, utan ett knyst, borstade av knäna och sprang vidare.

Nästa gång hon kom till ringarna igen, och densamma pappan, så sa hon:

- Kan du jäjpa mig o håjja, de äj jite svåt.

Och det gjorde han och vipps var hon över.

Vi ser fram emot nästa tisdag igen!

Maja