Nappar

Det är ju sagt att Julia ska ge bort sina nappar till små kaninerna på Liseberg i vinter.

Men hon är inne i en om ännu mera fanatisk napp-period.

Hon skulle kunna ha den dygnet runt om jag inte hindrade henne och satte äggklockan på tio minuter när hon ber om den.

Just nyss hade vi ett sådant napp-utbrott.

Vi pratar gråt, skrik, klagan,slänga sig på golvet, gråta ääääänu högre och ropa.

- Ja vijj ha min napp, snäjja mamma ja kjaja mig inte utan deeeeen...

Ibland känns det faktiskt bra dumt att hindra henne från nappen, om den ger henne trygghet, trots att hon passerat tre så låt gå för det.

Ser ingen prestige i att tvinga av henne den.

- Mamma...ja kommej inte kunna ge nappajna tijj kaninejna...ja kjajaj mig inte utan dom...ja jöj faktist inte de mamma...

- Vi får se hur det känns när vintern kommer, då kanske du klarar av det och inte behöver dom, du har ju Pricken och Snutten?

- Nääää ja tjoj faktist inte de, ja vijj ha dom säjv.

Vi får se...

Maja