Han tror på Tomten, hustomten...

Ni minns julkalendern -78, Trolltider, med den lilla vätten som gick mellan husen i sin grå luva och ett halvt varv snurrandes så försvann han vid minsta fara...
Han tror på vätten, på hustomten..det måste vara så, hur förklarar det annars att det tycks tro att saker sker av sig själv här hemma? Ett ögonblink, en vätte-mössa snurr och saker är gjorda? Tomma schampoflaskor i duschen som stått tomma sedan han tog det sista bara försvinner, håret i golvbrunnen - Puts väck! Hans smutsiga sockor ligger i tvättkorgen, handfatet är alltid torkat. Gårdagens GP ligger fint ihopvikt i pappersinsamlingen och julias kläder fina i sina lådor. Disk är i och ur-plockad, saker Han lagt ifrån sig där dom defenitivt inte ska vara ligger på sin rätta plats i skåp och lådor. Märkligt....
Att blöjor alltid finns påfyllt och likaså tvättservetter, visst måste det vara en Vättes förtjänst, inte sant? Och Vätten är klok, för även om Han tagit sista kaffet i burken så vipps, nästa dag är den full och det finns dessutom alltid flera nya paket av Hans favoritkaffe i skåpet, sicken vätte! Han tycks även fylla på våra skåp och förråd med basvaror den där lilla tomten, det saknas väldigt sällan något och det mesta ligger där det ska när man minst anar det. Kanske är det även han som lägger fram Julias sagoböcker för att hon ska kunna få höra dom läsas högt? Tror även att det är han som putsar rent vårt kök med jämna mellanrum, men hur når denna lilla lilla vätte upp till kylen? Och dom vita prickarna på badrumsspegeln...Han tror att om man struntar i dom tillräckligt länge så bleks dom, jag tror det är Hustomten, våran lilla Vätte som är framme, han verkar veta var saker och ting står, och vad som alltid finns på plats i stådskåpet, hur skulle han annars kunna städa och plocka, uppenbarligen medan vi andra sover...

Dom säger att småbarnsmammor blir trötta av att nattamma våra barn, det är väldigt sällan det de handlar om, vi blir trötta av att passa efter våra män, som uppenbarligen , så här i juletider, har börjat tro på Tomtar och Vättar. För visst är det väl så, att dom finns?

Tänk vad pigga vi småbarnsmammor skulle kunna få känna oss, och vara, om vi slapp lägga all dom där minutrarna och timmarna på att inte bara se till att vi och vårt barn mår bra, utan även att plocka upp och hålla koll på våra män. Den tiden skulle vi kunna lägga på viktigare saker då, läsa ännu en saga med barnet, gå en ännu längre promenad med vagnen, sjunga några fler sånger innan sovningen, dansa några fler danser på vardagsrumsgolvet och framför allt, kanske själva hinna sätta oss ned och läsa några rader i en tidning, dra en kam genom håret utan att ha ett par babyögon i nacken nedifrån babysittern. Det som ska, eller bör, kallas Egen-tid, när barnet sover, är sällan det, för den tiden måste läggas på annat, det vi inte går "hemma" för, jag går hemma för att stödja mitt barn i hennes utveckling, finnas till för hennes väl och ve, ta hand om henne på heltid, lära henne att upptäcka världen och sakerna i den, jag går inte hemma för att ta hand om hem, barn OCH en man på snart 30, därmed går jag inte hemma för att göra "Vätte-jobb"....för tomten finns, eller?

/ MammaVätte