fredag 29 januari 2016

ETT BREAK FRÅN VARDAGEN


Här, här i detta fantastiska hus njöt vi av tillsammans-tid, av barna-tid, av tu-man-hand-tid, av härliga luncher och underbara middagar och vin.

Av skratt, av samtal, av närhet, av lugn och ro och chansen att koppla bort allt, precis allt på hemmaplan.

Och välbehövligt var det kan jag lova.


Huset ligger granne med första liften, vilket var en enorm lyx.
Även om halva skaran av oss tillbringade första dagen i barnbacken med Fredrik som lärare, och med en ängels tålamod och pedagogik.



För våra två minsta barn, som aldrig stått på ett par skidor med fart i, som aldrig provat pjäxor, skulle nu swischa ner för backarna utan stavar och med fullkontroll.

Med facit i hand är jag så grymt imponerad att hjärtat svämmar över av stolthet för Julia.
Från noll till hundra på dag två.

Nerför, uppför liften, svänger, plogar, kontroll på stoppen och att bara se det där glittret i ögonen när hon åker neför samma backar som dom andra, våra större barn och våra bonuskusiner, det glittret är värt allt.

Alice behöver några dagar till, sen är hon också där, nu fann hon mest tryggheten i mig och Fredrik.
I selen, i våra stavar och i ängeln Clara som la flera timmar på att bara hjälpa mig med Alice, medan Linnea tog sig an Julia












Och vi har haft det underbart.

Sol, skidor, åkt och kört scooter, 

Vi har fått egentid med kvällsåkning medan barnen myst i huset med dom andra och vi kunnat slingra fingrar och nästipps-närhet i gondol och stollift.

(Även om jag fick en nära döden upplevelse i stolsliften första kvällen...eller jag trodde det...det blir ju så när man har höjdskräcken från Hell att tampas med och när man sitter där uppe, i kylan, och mörkret, och bara mannen man älksar intill, så blir man en aning skräckslagen för att ramla ner...)




....det tar på krafterna hos litet pyre....



Tada!

Våra barn...och två Teddybjörnar.

På väg hem.



Det var fantastiska dagar, som gav kärlek och närhet och ett break från tillvaron.

Som gav träningsvärk där man inte trodde man hade muskler, men som rensade hjärnan från en massa strul och där vi tillbringade hela dygnen i underställ. (kändes det som)

Det var 26 år sedan jag stod på skidor, Fredrik åker varje år och har drömmar om friåkning där det egentligen inte borde gå att åka, så nivåerna är olika, men jag stod på mina hyrda skidor och njöt.
Av friheten, av farten, av kontrollen, av känslan att det var vår första familjesemester med alla barnen och min första semester där jag inte var ensam vuxen med ansvar.
Att vi var två.
Och för första gången så var en semester verkligen semester.

Nästa tripp blir det bara vi två och snötäckta alper.

Kram

Maja

Ps, självklart hade även Fredrik och jag hjälm när vi åkte, även med barnen, Men inte i den platta backen första timmen..Om nu någon reagerade på det ;-)
Alla har hjälm.
Vore konstigt annars.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken fin familj! Så mycket kärlek!

Anonym sa...

Vilken mysig familj! Så mycket kärlek❤️