Idag fyller Alice lillskrutt en hel hand.
Kan ni tänka er, en hel hands fingrar får man hålla upp nu när frågan kommer hur stor man är.
En hand.
Fem fina små knubbiga fingrar.
-Äntligen!!
Fina Alice.
Med ett hjärta stort som universum av kärlek och med dom finaste kramarna i sina armar.
Som älskar att dansa och sjunga och hoppa studsmatta med sina systrar.
Som tycker att Elsa i Frost är den vackraste som finns.
Och mamman den bästa på jorden.
Alice som fått uppleva berg och dalbana i tillvaron sedan sin fyra årsdag med som nu har landat i sina två hus och två familjer. Och tycker att livet är perfekt men håller inte med mig om att förskolekompisen Malte är den sötaste av alla för hon vill minsann inte alls pussa pojkar, någonsin, bara mamma.
Älskade unge.
Idag firar hon hos sin pappa då veckan är hans. På förskolan är det hennes födelsedagsvandring där hon stolt får berätta om sig själv och visa bilder.
Vi i familjen här firade henne i söndags, med kalas i rosa och frukost-pannkakor på sängen, rosa ballonger, favoritmaten på eftermiddagen, älsklingstårtan och bl.a. en ny fin stor rosa cykel bland alla kläder, skor och små fina ting hon fick.
Deb bästa dagen någonsin tyckte Alice och visade den där ödmjuka stoltheten över sin dag.
Sin "hela handen" dag.
Fem fingrar.
En hand.
Den där handen som igår höll min krampaktigt medan vi gick över skolgården för att lämna över till en ny vecka, ett nytt hus.
När hon viskar med tårarna nerför kinden att hon inte vill lämna mig, stryker jag bort dom lätt, pussar hennes mjuka kinder och berättar med mjuk röst att ingen lämnar någon, ingen.
Hon lämnar inte mig, och jag lämnar inte henne.
Vi lånar bara bort varandra så att andra ska få ynnesten att vara tillsammans med oss...
Idag är det hennes dag. Hela dagen.
Och Alice, Vi älskar dig.
Evigt.
Alltid.
Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar