torsdag 8 september 2016

DET DÄR MED SKOLAVSLUTNINGAR


Nervkittlande kan det absolut vara med skolavslutningar och denna var inget undantag... 

Fyra flickor med långa hår, inklusive mamman, skulle festfixas och lockar som skulle skruvas och blommor som skulle flätas in och sommarsånger som skulle övas på för att sedan sjungas så inget öga på mamman var torrt.

Jag förstår inte denna sentimentala inkontinensen jag lider av...eller om jag ska vara mer ärlig så lider jag inte av den, kanske drabbar det där lidandet dom i min omgivning. Vem vet.

Men jag kan verkligen inte hålla ögonen torra när 102 barn står upp och till stråkar och piano mjukt framför Idas sommarvisa.
Det går bara inte.
Jag dör sockervaddsdöden flera gånger om och står där i tacksamhet över fröknars storhet och barnens insats att jag dessutom måste tänka på allt annat än allt det där vackra jag ser och hör framför mig för att inte fullständigt bryta ihop av rördhet.

Och det händer hela tiden.
Barnen kallar det mamma-tårar och är vana, min omgivning kanske inte.



Denna dag, med långbord utav medhavda tårtor stod uppdukade, familjer och släkt på filtar i gräset, kaffe i termos och lekar och kramar och ännu mera tårar.





Fina sessorna


När jag äntligen fått tårar torkade och skakat bort det sockervaddsluddiga bar det av mot det tredje barnet för att sluta upp med Kärleken och beskåda det sista utav Tildes avslutning.

Som två skilda världar. 
Ihopklämda i klassrummet trots solsken utomhus.
Ibland blir man hemmablind över den vackra miljön och omsorgen som Julia och Alice skola ständigt visar, och jag önskar så att fler tog över den modellen.






Men, Soimmarlov!
Och det måste man fira tycker mamman och Kärleken och hade därför bokat in oss på Examensbuffe på Ellagården och vilken dag vi fick där.

Glada barn, spralliga sommarlovslyckliga barn och en vidunderlig buffe som vi åt av tills flera timmar var spenderade och fotosessionen skulle börja.

För, har man tre fantastiska flickor i vita klänningar och Ellagårdens trädgård bjöd på grönska och prakt så kan man inte annat än att hasta fram kameran.









Sommarlov och Examen.
Sockervaddsluddigt och honungsmjukt ligger minnena i kroppen.
Och ja, trots att morgonen då bjöd på ömhets och rörda tårar så gav eftermiddagen hjärtat fullt av skratt.

Som jag älskar Kärleken.
Min klippa och trygghet.
Ryggraden som gör mig till ett bättre jag.

Sommarlov, det startade där och då.

kram

Maja


Inga kommentarer: