ALLA VÅRA HÄRLIGA BARN

Det är en fantastisk skara barn vi har.

Verkligen fantastisk.

Ja, även om den halva skaran på bilden ovan inte ser så där överväldigande glad ut.. :-)

I inredningsplanerna för huset ingår det en hel del foto-väggar, inget ovanligt alls för er som känner mig.

Det är en ovanlig syn att inte se mig med ett objektiv i högsta hugg.

Det finns ingenting som får ett hem att leva upp och bli mjukt och alldeles levande som en mängd fina svartvita foton upphängda och inramade med en tanke bakom.

Så i huset kommer det finnas foton.

Mängder.

På barnen, och på oss.

Jag har en alldeles speciell foto-ide för Fredrik men han har inte smält den ännu...

Men den händer, och blir magisk.

Be sure of that.

Planen är att åka ut till en plats som betyder något och fånga ljuset.

Vi får se vart det bär hän.

Men, i julas fick jag barnen  samlade i trupp på bild innan lockarna raknat och klänningar fått chokladfläckar och skrynklor, sånt som liksom hör julen till.

Så, jag bjuder er på alla våra fina barn.

Det var poserande, dans, spektakel och en väldig massa fnitter kan jag lova.

Sockervaddsmjuk i hjärtat blir jag.

Så, Varsågoda.

Våra barn, Anno julen 2015.

Önskar Alla en härlig tisdagskväll!

Kram

Maja

ÅRETS SISTA DAG

Årets allra sista dag.

Detta året, 2015 då jag valde livet och lyckan och kärleken.

Året då jag tog klivet rakt in i logistikhimlen och självständighetskarusellen och insåg att livet saknade för många av de allra viktigaste parametrarna för att det skulle få ynnesten att kallas liv.

Eller att vi ens skulle få lov att kallas familj.

Så detta var året då jag valde mig själv, mina barn och livet .

Jag fann kärleken där jag inte hade räknat med det och förstod hur kärlek skulle vara, hur kärlek skulle kännas och hur fullkomligt omkullkastad man ska bli av den där passionerade längtan och attraktionen som fortfarande varje dag får det att svindla i knäna.

Hur jag varje dag omges av ömhet och lycka.

När hans nästipp nuddar min är det fullkomligt.

Min älskade F, mannen jag fann, mannen jag valde och mannen jag nu ska dela framtiden och livet med.

Så 2015 valde jag livet och förlorade en hel del vänner och familj längs vägen, men fann nya bestående innerliga fantastiska människor som hållt mig i handen hela vägen.

Årets sista dag spenderar jag med mannen jag älskar innerligt, på tu man hand.

Han och Jag.

Med nyårsupe och champange.

Med cocktails och tolvslags-skål.

Fira in det nya.

Skåla in vårt nya.

Framtid.

På årets sista dag är jag lycklig och fylld av ett lugn jag inte haft på evighteter.

Idag är det Han och jag.

Slingrande fingrar.

Långa samtal.

Ömhet och Innerlighet.

Årets Sista Dag, men början på en evighet.

Ring Klocka ring och champange i glasen.

Jag önskar alla fina fantastiska Ett Fantastiskt Gott Slut och Gott Nytt.

All Kärlek

Maja och Familjen.

Fotona är tagna på julafton, och jag lovar er fler utav alla som togs.

Men det tar vi lite senare.

DET DÄR MED ATT PUSTA UT

Det där med att pusta ut den första riktiga dagen efter Julfeeling i dagarna tre ägnade sig min älskade åt i söndags, den där dagen när vi också väcktes av två förväntansfulla med tindrande glittrande ögon som utbrast att det hade snöat under natten..

Det är många beslut som skall tas nu, och måste tas.

Om detaljer och helhet vad det gäller bygget i huset.

Hur allt ska flyta omlott med livet här, i huset där vi bara bor en månad till och då ska Vitriol-huset vara klart och redo och längtande efter alla oss och alla barnen och längta efter att bli det vackra luxulösa och fabulösa hem det skall och kommer bli.

Ni ska se kulören vi valt att låta målaren rolla i hela huset förutom i barnen alla rum.

Nyansen är magisk.

Lyxig soft mjuk grå, precis lagom varm och precis lagom kall.

Underbart skön att vila ögonen på och ger den rätta sköna känslan.

Så dom låg där och pustade ut mina älsklingar.

Den ena somnade av värmen från brasan och all lek utomhus, den andra löste mysterier i spelet och den tredje letade nätet runt efter snyggt bastuaggregat.

Julen då, den väntar ni säkert på att få ta del utav och det ska ni naturligtvis få.

Ingenting kan få mig att inte vilja.

Den mest fantastiska julen jag upplevt.

Och ja, Tomten kom även till mig...

All Kärlek

Maja

DEN FÖRSTA SNÖN

Så kom den, den första snön och den välkomnades med stor entusiasm utav alla, kanske mest utav mamman...

Och medan frukosten dukades av och vännerna som kom fika anlände hoppade barnen i sina underställ och gjorde sig snö-leks-redo.

Efterdyningen på gräsmattan är en väldig massa stora klot, som rullades lite för stora för att orkas göra till snågubbar, eller så var det helt enkelt så, att vägen till målet var roligare att göra, än att komma dit...

Och vet ni, dom där kloten är lika fina där dom ligger lite utspridda med sin storhet, som om dom hade stått som monterade snögubbar som Olof med morotsnäsa.

Och vännerna då, fina fina vänner som kommer med så mycket kärlek och omtanke i hela sin aura att jag blir luddigg och sockervaddsmjuk hur dom finns och funnits och alltid kommer göra det.

Kärlek

Maja

JUL PÅ LISEBERG - DAN FÖRE DOPPAREDAN

Min fina familj.

Sitter i sängen, huset är släckt, det är framställt gröt åt tomten och paketen är smygande lagda under granen.

Det nalkas julafton om bara några timmar och jag älskar det.

För första året på många, älskar jag att det om bara några timmar är den där aftonen vi så länge väntat på, och jag längtar efter att se barnens förundrande, och undrande, blickar när dom ser den ensamna tomteluvan som av misstag har fastnat i kaminen när Tomntefar fick så bråttom så bråttom när han skulle lämna paketen och hinna äta upp gröten...

Men ikväll, dagen före dopparedagen hoppade vi över uppesittarkvällen och spenderade den i julstaden Göteborg och Jul på Liseberg för här viskades det att Tomten hade sin verksad och det ville vi verkligen inte missa.

Så vi gjorde det man gör när man kommer dit.

Vänder blicken uppåt och beundrar alla dom tusentals ljus som lyser upp runt träd, byggnader och karuseller.

Man köper varna brända mandlar och olika korvar till julbordet, man beundrar hantverken i bodarna och köper fudge.

Och man njuter.

Av att vara tillsammans.

Att få g där hand i hand med mannen jag älskar och omringas av våra fina fantastiska barn som jag älskar, alla fyra.

Bli sockervaddsluddig i hjärtat av hur fina dom är mot varandra, hur händer hålls, hur man kommer till undsättning och tröstar när det kommer tårar av ett misstag på karusellen, hur dom upplever allt tillsammans, under skratt och prat och fötväntan över att imorgon händer det, Julafton händer.

Och jag går där med ett lugn jag inte haft på flera år, och jag älskar, och min hand ligger varmt och mjukt i hans..

Och Tomtens verkstad hittade vi såklart till, efter den lilla 108 meters (jodå, det stod så) promenaden genom den snöbeklädda skogen så fanns den där, den magiska och hemliga verkstaden och barnens ögon blev större...

Och där satt han...

Självaste Tomtefar och ett efter ett gick dom fram och berättade och förklarade och gav den där modiga kramen.

Jag minns dock inte om dom mitt i all förundran kom ihåg att fråga allt dom planerat och funderat ut;

Hur mår Tomtemor?

Rudolf, finns han?

Och hur kommer du ner i skorstenen?

Varm choklad med grädde inne på restauragen avslutade vår vistelse med ett litet stop vid snögubben för poserande barn...

Som inte alltid gör samma saker, samtidigt....

Kanske inte kan stoltsera som Årets Julkort men det här är våra fina fantastiska barn.

Och nu sitter jag här.

Redigerar igenom bilderna och intill mig sover mannen med djupa andetag.

Skinkan är griljerad och klar och provsmakad och jag har den mest fantastiska och magiska julaftonen framför mig.

Jag har alla jag älskar omkring mig imorgon.

Hela min stora familj.  Alla våra barn är med oss.

Och jag är lycklig.

Mitt i allt som är och har vart.

Mitt i allt svek från min familj,

Sveket från min mor.

Sveket som är avgrunsdjupt och oåterkallerligt.

Sveket mot mig och mina barn.

En vit jul med pudrande snö tror jag är för mycket att önska men en fantastisk afton vet jag ändå att det blir,

Mitt i allt.

För vi är vi, och vi har varandra.

Vi är tillsamamns, här, alltid.

Och den känslan är ljuvlig.

Så, en dan före dopparedagen spenderade vi på Liseberg.

Men nu tar vi natt, släcker ner, kryper intill min älskade, vet att där nere står granen vacker lysande med sitt änglahår och glaskulor, paketen ligger under i väntan på aftonen och barnens morgonklappar ligger under granarna på deras rum, Julfrukost-dukningen är gjord och trots att jag är trött så har jag svårt att somna...

Förväntansfull. 

Jag önskar er alla en magisk och fantastisk julaftonsmorgon.

All Kärlek

Maja

ÅRETS GRAN OCH LITE TILL

Så står det där.

Årets Gran.

Och massor av tid och händelser har passerat förbi sedan jag sist skrev några rader.

Det går en stund mellan dom, jag inser det och det finns en rad osaker till det.

Det har passerat två luciafiranden och en skolavslutning i kyrkan där jag kände ett sådant vemod över att jag gick där i regnet, ensam på väg mot kyrkan för att se mina barn stå tillsammans med sina klasser och sjunga magiskt ögonen fick den där glansiga blicken.

Jag gick där ensam utan mina barn, Det var inte min vecka. Dom skulle komma dit med Jonas.

Dom fantastiskt fina julavslutningsklänningarna jag köpt låg nerpackade hemma.

Inköpta innan jag räknat ut att just julavslutningen inte var min tid med barnen.

Så mycket har passerat.

Julavslutning, pepparkasbak med alla  barnen så det doftade sockerbagare i flera dagar efteråt, julgodisbakning i mängd och massor, kompislek, syskonlek, Julkalender-mys när vi efter varannan-vecka livet kurar upp oss i sängen och avverkar sju av dom missade avsnitten på raken.

Det är sånt man har en ynnest att få göra när det är varrannvecka-liv-

Att njuta eftra mycket när man har barnen intill och i famnen.

Vi har druckit osedvanligt lite mängd glögg men ändock njutit en absurd mängd ostar och pepparkakor och goda viner.

Och det slår mig hela tiden..

Jag har aldrig vart så lycklig som jag är just nu..

Årets Gran, och mer därtill.

Det var den jag ville bjuda er.

Kärlek

Maja

TREDJE ADVENT

 

Tredje advent bjöd på en vacker men bitande decemberdag som vi spenderade i Alingsås med LillSkrot medan Storskrot lekte och bakade pepparkakor hemma hos kompisen Agnes.

Alice som ju fått en liten tandfe peng på femkronor hon ville sätta sprätt på inhandlade en fin choklad med en Madickenfklicka på.

För om sanningen ska fram får man ju inte så mycket för den där fem kronan.

Min Finaste..

Han som Älskar och blir Älskad.

Jag satt och tänkte på det idag. För ett år sedan visste jag inte att han fanns och nu ska jag snart få ynnesten att dela julafton och julen tillsammans med honom och våra fyra fantastiska barn, och skåla in det nya året tillsammans..och allt annat fantastiskt som vi har framför oss.

Ibland blir livet så som det alltid borde vara för alla.

Alice glad i hågen med sin nya choklad...

Det är svårt att sluta posera när chokladen liksom bara vill visa sig och mannen bakom just nu står och beundrar (kan jag ju önska och hoppas) den otroligt stora vackra lampa i ljusgrå silke från Tine K som jag glatt skulle vilja ha hängande över vårt stora matsalsbord, eller i köket....eller i sovrummet.

Tja, det är nog så att den skulle jag nog kunna tänka mig i vilket rum som helst bara den finns i hemmet...

Tredje Advent, som avslutades med den hemmagjorda kolan och Julias hembakade pepparkakor.

Önskar er en fantastisk kväll.

Kärlek

Maja

ÄNTLIGEN FOR DEN UT

Äntligen tappade hon den första tanden som suttit lös i några veckor.

Fast hon hade ju då rakt inte märkt det utan blev snopen när jag efter förskolan påpekade att den var ju borta.

- Oj, då har jag kanske svalt den...

Så, för att Tandfen ändå skulle hitta hem till oss och ta hand om oss och lämna en liten peng så skrev vi en lapp och jo-ho-då, minsann hade den fina lilla tandfen vart där efter mörkrets inbrott och minsann lämnat några kronor..

Och ja, upp och ner hamnade bilden....

Men tandfen läste den åt rätt håll.

Kärlek

Maja