Att träffa likasinnade

 

Fredag och chokladdag och vi gick och inväntade besök från fina tjejerna.

Det blir alltid lite halv ko-ko-locko i huvudet när vi träffas, iallafall på mig för det är stor-Julia och så vår lill-julia och så är det lill-Maja och så jag stor-Maja, och självklart storasyster My och våran lillasyster Alice.

Vi lekte och ordnade med fredagslunch och tjejerna ordnade med fredagsfika åt oss inne i Julias rum.

Vi satt vid köksbordet och gjorde räkneövningar som Stor-Julia ritade

(lärare på den Montesorri-skola vi sökt till)

och barnen räknade prickar på maskar och råttor och sköldpaddor och drog streck hit och dit där dom hörde hemma.

Det mystes under filt i vardagsrummet och målades en tavla nere i hobbyrummet och  hela hemmet blir liksom lite mera fyllt av barnskratt, barngråt och prat och det blir så där härligt varmt i kroppen, som när man dricker varm oboy skulle lill-Julia sagt.

Det är härligt med lekbesök som Julia knappt vill släppa ut genom dörren när dom måste åka hem till sitt, och när hon på kvällen säger att det var en bra dag och imorgon får jag träffa dom igen på Knytte.

Då värmer det mamma hjärtat så det blir så där ulligt och varmt, som när man dricker varm oboy, precis så.

Eller hur.

 

Kram Maja

Att ta in skogen

Vi tog in skogen.
Ganska hög sådan.
Välkommen.

Att njuta av foton

 

Jag njuter av alla foton jag tar på flickorna.

Vartenda ett.

Dom här är några av dom från igår, som jag liksom valde bort.

Eller valde bort....det gjorde jag ju inte, men dom passar inte så bra som förstoringar.

Men dom är fulla av hjärta och äkthet.

Så jag bjuder på dom.

Och kanske lite speciellt till pappa J som nu är borta tills imorgon kväll.

Fina fina tjejerna.

 

/Maja

 

Att ha en stund i skogen

 

Att ha en stund i skogen bland höstlov och trassliga grenar.

Det fick vi igår.

Trots att regnet föll över oss.

Vi tog skydd där under trädkronor.

Letade fina grenas och kom hem med tre stora ris.

Alice tultar runt och kämpar på knöggligt och ojämt underlag, i otympliga kläder med vidd, ramlar, tar sig upp, ramlar igen.

Julia som hjälper och berättar.

Om skogen, om trollen och om älvor som dansar.

Om djuren hon räddar och bygger hus åt, till skydd mot regnet.

Om hur det sedan efter en stund fick vara nog, att den varma chokladen vid köksbordet intill tända ljus, lockade, och hur önskan var stor efter en sirapslimpa smörgås med leverpastej.

Mot huttriga kylan som tog sig in på kroppen trots tre-skals-regeln.

Hur fnittret ändå bubblade upp i halsen på tjejerna åt småsakerna.

Och hur ett mammahjärta värms upp av alla blöta regnpussar samtidigt som små händer hjälper till att stryka bort håret från ansiktet som trillar dit av allt det blöta.

Sånt ni vet.

Kärlek liksom.

Villkorslös och evig.

/Maja

Att välja ut

 

Att välja ut några fina från många fina helt galna lustiga pussiga kramiga klängiga tokiga foton är inte lätt.

Att få några bättre tänker jag inte lägga energi på, jag tar nya om några månader ändå.

Det här är ju våra barn.

Dom är ju så här.

Fnissiga och fulla av miner.

Att få dom sitta korrekt och stilla stirra in i min kameralins tror jag aldrig går och frågan är om jag vill det.

Nästa projekt blir att få med hela familjen på ett stort svart vitt foto utomhus, bland höstlöv.

 

Maja

Att vara skodda för höst

 

Att vara höst skodda är viktigt.

Kunna springa i lövhögar och hoppa jämfota.

Att ge växande fötter rejält stöd och vingliga ben lite extra styrsel.

Viktiga saker att tänka på när barnskor ska köpas.

Och jag fortsätter min faschination för

Stor och Liten.

En 23:a och en 28:a.

Höstkängor från KAVAT i mörtk plommonlila med skönt foder och plats för tår att vicka.

Välkommen Höst.

 

/Maja

 

Att ännu en dag se regn

 

Det regnar mest varje dag känns det som.

Och då lockar varken lekpark eller skogsutflykter.

Julia frågas varje dag vad hon önskar göra och jag berättar vad jag tänkt att vi ska , eller kan , hitta på.

Igår regnade hela dagen bort så vi myste inomhus och lekte fotografer.

Ni ska få se.

Vet ni hur svårt det är att få med en fotoglad unge och en unge med spring i benen, på samma foto.

Jag ska göra svart vita förstoringar till vardagsrummet nämlich.

Därför dröjjer det innan ni får se hela vardagsrummets vinklar och vrår.

Jag vill ha det klart, så klart det kan bli.

 

Hur som haver.

Jag tror jag tog 200 foton.

Och dom är hur galna som helst men om jag kan använda några till förstoringar vet i katten.

Eller så gör jag det, bara för dom är så himmelens dom.

 

Tisdagskvällen åkte Julia på gymnastik som vanligt och det nya igår var att föräldrar inte fick hjälpa till med sina barn utan barnen gjorde stationerna själva och varje föräldrer hade sin egen station och hjälpte dom som behövde.

Vilken utveckling.

Detta är tredje terminen Julia går.

Och det är inte den sista....

 

Regn utanför rutan men idag trotsar vi det.

Vi känner oss trotsiga idag nämligen, jag och tjejerna.

Vi ska pälsa på oss i regnkläder och mössa.

Ta promenaden till skogen några hundra meter bort, ta med oss varm oboy och smörgås och vårt mål är att hitta fina fina spretiga grenar att sätta i vaser, plocka in naturen.

Leta röda löv, låta dom torka och göra vackra hösttavlor.

Julia vill ha glitter på sina löv sedan.

Tack mormor för alla jordens glitterpennor du kom med en gång, dom är snart slut, allihop.

Vi har nog förbrukat halva jordens glitter-penne ranson tror jag.

 

Fånga Dagen.

Ta paraply.

Kram Maja

Att visa före och efter

 

Skåpet såg ut så här före....

Eller egentligen inte så från början heller för egentligen om man ska vara petig, så är det ett bok-färgat skåp från en gammal Ikea tid.

 

Men nåväl, sedan jag gjorde om det sist så såg det ut så, med tapet och långa silver handtag,

Jag strippade den och slipade lite.

Inte mycket....jag gillar inte underarbete.

Liksom.

 

Sen åkte vi till AbiTrä och tittade ut dekorlister...

Då behövde jag lite hjälpa av Jonas sen, att hantera gersågen.

Den är stor och läskig.

Manlig så där.

Han blir glad om han får göra sånna saker, så det fick han.

 

 

Sen måttade jag in dom och förbrukade väldgt mycket illadoftande och yrselvarnings framkallande lim för att få dom på plats.

Trixigt som Julia skulle sagt,

Listerna var långa och ville liksom ligga lite bananformade.

Jag fick gå och pilla lite på dom hela kvällen under tiden limmet fixerades.

 

Sen började det roliga.

Grunda en gång och slutmåla två.

 

I min favorit Pekingsvart, vad annars?

 

Borra nya hål för knoppar och få dit lite tingel-tangel toffsar.

Nu tror jag att jag ska måla insidan för helt plötsligt är den lite skabbig när utsidan blev så fin...

 

Ni ser.

Ingenting är omöjligt.

Bara man har lite gamla möbler man tröttnat på.

Lite nära till en färgaffär.

Lite fantasti.

Lite tålamod.

Och två väldigt snälla och behjälpliga barn.

och såklart en gersåg.

Såklart.

och nån som kan sköta den.

Men annars så...

Omöjligt är det inte.

Det är inte ens dyrt.

Skåpet blev som nytt för 120 kr.

Om vi inte räknar med ringel-tangeltoffsarna då.

 

/Maja