Att ha haft helg

 

Helgen blev helt olik vad som tänkts.

Det planerades in att Norrköpingsfamiljen skulle komma på lördagen istället men då kom dom i magsjuka och fick stanna kvar på sin plats i Göteborg.

Båda tjejerna var piggelinare och smaskade vispad grädde från visparna eftersom den där kladdkakan Julia bakade inte kunde gå till spillo, såklart.

vem låter en god dumle kladdkaka gå till spillo?

Ingen.

Men utan Östgötska toner blev vi ju inte som tur var för farfar, Gunilla och en drös med kompisar till dom hade tillbringat natten på Hotell Post i göteborg och gjorde visit hos oss allihopa.

Det var roligt!

Fars dag var det visst också....

Jaha, så var den helgen till ända och jag hade ännu mera Alice och Julia kramar i kroppen.

 

Julia, våran stora ordentliga tjej som vid frukosten förmanade pappa J.

- App app app, pappa, kata så du inte skär dig med kniven, du vet hur det gick förra gången.

och så "hötte" hon med pekfingret i luften åt honom.

- Förra gången?

- Mmmmm, då fick du ta plåster, kommer du inte ihåg det?

Ännu en förmanade blick...

- Menar du när pappa sågade sig i fingret Julia?

- Just det.

 

- Varför säger man att man är i himlen när man är död, det är man ju inte, heller hur?

Man är ju nergrävd i jorden, eller hur?

Det är ju bara skinnet som åker upp till himlen, men inte skellettet, och i skellettet sitter ju tänderna, så dom är ju också nergrävda i jorden.

- Ja, men man brukar ju säga att själen och det man har i hjärtat bukar åka upp till himlen när man är död och nergrävd.

- Jaaa, men inte kroppen, för den är nergrävd, så är det ju.

 

Mmmm, många funderingar i Julia-hjärnan...

Kram Maja

Att ha en sjukdag

 

Det är inte ofta det händer att Julia har feber men när hon har det så är den ofta hög.

Så också i fredags.

39 grader och slö efter torsdagskvällen kräk informerades Norrköpingsfamiljen som skulle komma och bo här och besöket avstyrdes.

Julia tillbringade nästan hela dagen nerbäddad antingen i min säng eller i soffan framför Tingeling och Ringaren i Notredam som plockades fram ur "överaskningslådan".

Alice påverkades lite av Julias trötthet och ville mest vara i famnen hela dagen eller bli buren, vilket Julia också ville när hon väl var uppe ur liggande position.

Lite mat kunde jag truga i henne men inte ens fika ville hon ha när jag dukade upp inne i vardagsrummet...

En väldigt udda fredag måste jag säga.

Men på kvällen mådde hon lite bättre, då var det mamma Mu som kände av frusenhet och halsont.

 

Fredagen avslutades med godispåse och hyrfilm och nerbäddad under pläden i schäslongen :-)

Kram Maja

Att utnyttja dom små stunderna då och då

 

För några veckor sedan botaniserade jag ju hos Yvonne i Tygaffären i mina gamla krokar

Och efter att jag mätt båda barnen ur alla vinklar och vrår, där Julia var mer behjälplig och Alice mera av den iväg-springade sorten så blev det till slut lite sytt.

 

Så när jag har kunnat ta fem minuter hit och dit har jag konstruerat mönster, klippt, nålat och tänkt så hjärnan brunnit upp.

Jag vill göra singoalla modell på pyjamasjackorna och då med raglanärm, något jag aldrig ritat och att kontruera raglanärm efter intruktioner var tusan tidskrävande.

Nu kan jag det.

Och tjejerna passar båda jätte jätte bra i just raglan-modeller.

 

Så det blev två härligt lila pyjamasar åt dom båda, med puffärm vid ärmsluten och bensluten.

Jag la inte ner en massa tid på att sy dekorsömmar vid ärmslut och halsmudd, det får bli på klänningarna sedan.

 

Tyget, milda himmel, vilken kvalite!

Jag är kräsen.

Jättekräsen med tyg.

Alla dess tyger köpte jag hos Yvonne

Jag köpte det lila och det cerisa.

Kraftig kvalitetstrikå som tål alla dom tvättar jag kräver på pyjamasar.

 

Av det stickade svartvita blev det värmande tights åt dom båda som använts massor.

Lite synd så noppade sig tyget efter första tvätten men som underställstights är dom perfekta och Julia älskar sina "zebra-tights".

 

Till alla tjejernas tights jag syr (många!) har jag gjort mönstret efter några som sitter bra av köpe-tightsen.

 

Alice fick ett par nya av detta tyget vi köpte förra året och som jag hade en stuvbit kvar av bland hyllorna....

Lilla Elsa har ju fått Alice urväxta :-)

 

Av det cerisa blev det som sagt två likadana singoalla pyjamasar till dom med mycket rörelsevidd.

Kunde nog justerat det lite men dom växer ju :-)

 

Så man kan klappa händerna till Bamse

 

Och stuffa i soffan

 

Eller bli lite lite ängslig när Stora draken kom...

 

En febrig Julia som hittils idag mest tillbringat dagen nerbäddad i min säng, eller nerbäddad i schäslongen framför film.

 

Men först det obligatoriska syskonmyset

 

Som ibland går lite överstyr..

En vill kramas, en vill pussas...

 

Jag har högar med tillklippta mönsterdelar där nere, tom något åt mig själv, men det tar sin tid ibland.

 

Vid symaskinen / Maja

Att ha gjort torsdag

 

Att ha gjort torsdag.

Och vad gjorde vi?

 

Vi städade och tillbringade timmar i hobbyrummet och sydde klart pyjamasar, pärlade plattor, ritade, limmade, målade och lekte med ladugårdsdjuren som snart förvandlas till guldguld.

Vi bakade kladdkaka med dumle inför dagens ankommande gästers dessert och vi gjorde slut på sköljsmedel pga åtta maskiners tvätt...

 

Vi passade också på att torka köksgolvet då Julia strax före kvällsmaten kräktes ut allt hon ätit under torsdagen och sen var som en mjuk spagetti i kroppen pch begynnande feber.

 

Inatt sov hon i min säng, det händer oftast bara när hon är lite orolig i kroppen.

Hon sa att hon frös när vi vaknade, Julia fryser väldigt sällan, nästan aldrig.

Så tända brasa och tempen visade på nästan 39.

Dagens ankommande gäster informerades och nu är det inställt.

Här står jag i köket, med en väldig massa nötfärs som ska bli pannbiff alá maja..

Och en varm unge med konstiga utslag i ansiktet och på ryggen..

Måste googla...

En klocka plingar om scharlakansfeber....hur ser det ut?

Google google...

 

Idag tar vi fredag och jag ska visa lite av vad som blev av alla tyger..

kram Maja

Att skaffat nytt drömhus

 

Välkomna!

 

Nytt drömhus?

Ja, men inte åt oss utan detta är Tomtens klapp till Julia.

Ett helt fantastiskt dockhus i tre våningar.

Det är gigantiskt kan jag lova och underbart fint.

Jag budade hem det på Tradera för ex antal hundralappar och vi hämtade det i Borås.

 

 

Det finns en sidobyggnad som har en takterass

 

Framsidan är öppningsbar vilken hjälper mot klåfingriga Alice fingrar.

 

Taket kan man också vika upp och där inne rymms två rum till..

 

Skalan är 1:12 så möblerna från mitt gamla dockhus är något minimala men jag har fyndat och letat några som passar till huset....

 

Just nu göms dockhuset under täcken inne i gillestugan...och vi kommer få möblera om inne i Julias rum för att få plats men vad gör väl det, hon kommer älska det!

 

/Maja

Att ha fixat klappar

 

När det gäller julklappsbestyren så kan vi faktikst pusta ut en smula.

Alla barnens julklappar från tomten var ordnade innan oktobers slut och det ni ser ovan gott folk, är Alice nya vrålåk.

En trehjuling från Kettler.

Importerad från Tyskland då det skilde en väldig massa hundralappar på att köpa den på svensk mark.

Den här kommer bli toppen ute på våra grusvägar där Julias gamla, dessutom halv sneda pga påbackad av en bil (pappa J) bara borrade ner sig med sina smala däck.

Den här har breda luftdäck, säte istället för sadel, broms och så den smarta pinnen bak för oss större.

Dessutom kommer nog tomten komma med en hel del andra saker som Julia tycker att lillasyster ska ha, det viktigaste en Kockmössa och ritpapper.

 

/Maja

Att ha en hektisk onsdag

 

Onsdagen var en smula hektiskt.

Tjejerna vaknade sent och sen var det full rulle med bad, frukost, fix, påklädning, lunchfix, bra-att-ha-i-väskan-fix och allt som ska hinnas med innan vi skulle gå till bussen.

Precis när vi skulle gå kom dessutom UPS bilen med Alice julklapp ända från tyskland och ville ha en påskrift och sen var det raska ben som gällde för att hinna till hållplatsen.

 

Julia ville ju nämligen inte åka vagnen utan gå hela vägen.

Vilket inte är några problem...dit.

 

Åh det var spännande väntan det där, att sitta där och dingla med benen och spana efter den blå bussen.

Den blå bussen som dom den 9 december slutar att köra, för gott, troligen.

Då står vi där....

Och ni kan tro att jag ringt, mailat, skrivit och frågat.

Vi är lite bussberoende serni.

 

Åh men så kom då äntligen bussen!

 

Och Jag hjälpte henne upp på sätet vid fönstret så hon skulle se och maj gådd det där var spännande kan jag lova.

- Mamma, man ser ju hela *pip* (där sa hon vår stad...)

Och så sken hon som en sol.

 

När vi kom ner fanns det tid före tandläkaren att spatsera lite så vi tittade på vintermössor och på porslinstigrar och jag förslog att vi kan ju köpa en porslinshund istället för den där riktiga hunden som hon tjatar om dagarna ut och in men det var ingen bra ide...

 

Väl inropade hos tandläkaren hann jag knappt blinka fören ungen satt i stolen på eget bevåg, tryckte på knappen till vattnet och drack friska mängder.

Sen berättade hon vart det "kliade", eftersom hon säger att det kliar på hennes två hörntänder när hon äter ibland, vilket troligen beroe på tunnare emalj just där och kliet kan vara att det isar så hon fick banan-flour på tändera och vi ska göra samma sak hemma ibland.

Duktog som en lärka satt hon där och gapade och babblade så gott det gick och berättade att Alice, som stensov i vagnen, som tur var, älskar att borsta tänderna och vill göra det hela hela tiden men att hon också sabbar i Julias rum ibland.

 

Sen tyckte hon att jag borde tagit med solglasögonen för den där lampan i ansiktet var ju som solen.

 

Det gick på en kvart och lagom klara vaknade Alice så ner en våning och bort till BVC och Britt där vi hade så himmelens tur att den halvtimmen vi var tidiga inte gjorde något eftersom Britt hade en lucka före oss och dom här tjejerna är alltid välkomna sa hon.

Dom brukar få guldstjärnor i uppförande när vi är där.

Båda ritade, lekte med djuren och Alice fick en spruta, dansade en smula, ja inte efter sprutan för då var hon super ledsen, men före, och så pekade hon ut alla sina kroppsdelar och lekte träd och sjöng om ugglan och imse vimse spindel.

 

En timma före utsatt tid kunde vi bege oss mot bussen igen efter stoppet på Apoteket för att köpa pump-kräm-Ducebal och Locobase Repair för ansiktets och årstidens kallaste dagar som ger tjejerna torrfläckar i ansiktet.

Men tro inte att vi slapp regnet igår heller.

På klockslaget tre började det.

Igår igen och det var precis när vi gick av våran buss och Julia som då varit på benen promenerades från halv ett var jätte trött, något jag visste skulle hända och från bussen tar det ca tio minuter för en fyraåring att gå till våran dörr och det var tunga trötta steg som gick, och regnet ven på oss..

- Mamma jag orkar inte mer...

- Det är bara sista backen kvar hjärtat, Hej-och-hå-backen...

 

Men hemma väntade fika och mys och när pappa J kom hem smet jag ner i källardomänderna för att sy en smula.

Idag måste jag städa där nere, imorgon kommer det fem nattgäster.

 

En spånnande onsdag för fröken.

Buss, tandläkare och lite annat.

/Maja

Att få följa med storasyster

 

Eftersom J var i Sthlm var det min uppgift att där på kvällskvisten ta båda tjejerna till gymnastiken.

Något jag visste skulle bli en smula kaotiskt eftersom Alice inte sitter still.

Det ösregnade dessutom så in snabbt med två barn i bilen, ut med två barn ur bilen utan att bli för blöta, ta ett barn i famnen och ett i handen, skynda in i gymnastikuset, få av båda barnen ytterkläder, och mamman, hjälpa Julia på med gymnastikskorna och fylla vattenflaskan medan jag jagar Alice en smula som vlle utforska hur högt man kan klättra på bänkarna.

Sen ner till gympahallen där Annika väntar och Julia tjoar glatt:

- Heeeej Annika jag har Alice med mig idag!!

Och då rusar Alice fram och åmar sig och kråmar sig och sätter händerna så där käckt ihop mot magen och ler finurligt och blygt lite under lugg som bara hon kan.

Sen leker båda med bollarna innan samlingen och då ska Alice sitta i mitt knä vid väggen.

Det gick så där, tills jag mutade henne med yougurt i nappflaska och snutten och hunden.

Sen ropades namnen upp och Alice frågar mig hela tiden efter Julia.

- Jijjihaaa?

Och det låter som hon ska nysa ut ordet varje gång eftersom hon tar sats när hon säger det.

Och jag säger att Julia sitter i ringen, intill Annika.

- Paaappaaa?

SÄger hon och pekar på alla, verkligen alla papporna intill oss.

Jaha, tänker jag, nu tror dom att jag är en sån där som inte vet vem pappan till mina barn är och ungen blir helt förvirrad och tror att alla mån i 35 års åldern är tänkbara spermadonatorer.

- Nä Alice, pappa jobbar.

- Jijjihaa??

- Julia intill Annika...

 

Sen sartar det iallafall och dom ska springa runt salen til musik.

Hejja hejja tyckte Alice och stod vid sidan och klappade händerna, lekte träd och uggla och ville springa efter Julia.

Sen börjar eldprovet.

Hinderbanan.

Tänk er själva, ni är 1,5 år, och det tas fram tjocka madrasser, lianer, ringar, rockringar, bollar på golvet, plintar och studsmattor och allt bara står där.

Och en hel drös med fyra åringar springer runt i någon sorts organiserat kaos medan mammor och pappor ska hjälpa till vid dom olika stationerna och du som är 1,5 år bara får titta på.

Egentligen.

Men i verkligheten är det ju inte så.

Att en 1,5 åring bara tittar på.

Hon springer.

Långt.

Mycket och slänger sig på alla madrasser, helt orädd om livet när det kommer fyraåringar med gymnastikskor farande i luften och helt orädd armbågar hon sig fram mot balansgången och gör allt för att sabba för dom ska balansera där.

Mamman jagar och håller och svettas och skrattar, för mitt i allt är hon hemskt rar och mamma hade kollat med Annika innan att det var oki att den där vilden följde med.

Mamman hjälper till så gott det går vid balansgång och lianer, med ett barn på höften och ett annat barn i handen....ibland Julia, ibland okänt.

Efter 45 minuter är det över.

Och slutsamling och samla ihop två energiska barn och så proceduren att hjälpa av Julia med skorna och på med kläder, medan Alice igen undersöker hur långt man kan springa utan att mamma ser eller hinner ifatt i ett omklädningsrum fullt av andra barn.

På med skor och jackor på alla tre och så ett barn under armen och ett i handen och så ut i regnet och så öppna för Julias så hon kan klättra in i sin stol medan jag mer eller mindre slänger in Alice medan det vräker ner över ryggen på mig när jag ska bälta fast henne och så snabbt över till Julias sida och bälta fast alla bälten där och så över till förarsidan för nån ska ju sitta där.

Moi.

Tur det är mildväder, annars hade jag tagit båda barnen under armen och krävt att bli hämtad.

Typ.

Mot hemmet där JOnas nu kommit hem  och lagat middag åt oss.

Tisdagen sa på något sätt TJOFF så var den över och POFF så var det natten..

Och Julia hade svårt att somna för hon visste att idag, idag ska vi åka bussen ner till Tandläkaren och till Bvc och vi ska ta singelvagnen för Julia vill sitta på eget säte och ha säkerhetsbälte på bussen och har lovat att hon orkar gå dom sträckorna vi behöver för att komma från A till B till C och D och F.

Men då, då var det svårt att sova.

Fjärilar i magen och pirrigt.

Första gången liksom.

På eget busssäte.

Kram Maja