Helgen blev helt olik vad som tänkts.
Det planerades in att Norrköpingsfamiljen skulle komma på lördagen istället men då kom dom i magsjuka och fick stanna kvar på sin plats i Göteborg.
Båda tjejerna var piggelinare och smaskade vispad grädde från visparna eftersom den där kladdkakan Julia bakade inte kunde gå till spillo, såklart.
vem låter en god dumle kladdkaka gå till spillo?
Ingen.
Men utan Östgötska toner blev vi ju inte som tur var för farfar, Gunilla och en drös med kompisar till dom hade tillbringat natten på Hotell Post i göteborg och gjorde visit hos oss allihopa.
Det var roligt!
Fars dag var det visst också....
Jaha, så var den helgen till ända och jag hade ännu mera Alice och Julia kramar i kroppen.
Julia, våran stora ordentliga tjej som vid frukosten förmanade pappa J.
- App app app, pappa, kata så du inte skär dig med kniven, du vet hur det gick förra gången.
och så "hötte" hon med pekfingret i luften åt honom.
- Förra gången?
- Mmmmm, då fick du ta plåster, kommer du inte ihåg det?
Ännu en förmanade blick...
- Menar du när pappa sågade sig i fingret Julia?
- Just det.
- Varför säger man att man är i himlen när man är död, det är man ju inte, heller hur?
Man är ju nergrävd i jorden, eller hur?
Det är ju bara skinnet som åker upp till himlen, men inte skellettet, och i skellettet sitter ju tänderna, så dom är ju också nergrävda i jorden.
- Ja, men man brukar ju säga att själen och det man har i hjärtat bukar åka upp till himlen när man är död och nergrävd.
- Jaaa, men inte kroppen, för den är nergrävd, så är det ju.
Mmmm, många funderingar i Julia-hjärnan...
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar