Att ha en egen Tipi

 

Det har sina fördelar att bo som vi gör.

Med skogen bakom huset och solen över träden.

Att det finns stubbar för som fungerar alldeles utmärkt som pallar att sitta på med vårsolen i ansiktet och för att det finns plats att bygga indian-tipis på.

 

Välkommen hälsar Julia

Igår tog vi fikakorgen full och spenderade timmar där ute, satt på stubbarna, smög runt i skogen som för tillfället både var indianskog och Mattisskogen och dom stora stenbumlingarna var Ronjas egen grådvärgssten och Alice spatserade runt och den där tipin var en alldeles fantastisk bra affär och jag bjöds på kaffe och smörgås och visades runt i den fina hyddan som rymmer några barn.

 

 

 

 

 

 

 

Julia visar sin Ronja sten...

 

Det är fint det där att ha naturen nära.

Slippa stadsbetong inpå knuten, att ha sjön och skogen intill.

När kvällen blev kväll och J kom hem drog jag på mig träningskläder och reflexväst och drog på 45 minuters powerwalk genom terrängen och fick nästan sällskap av två råddjur.

Sen blev det mamma-barn-mys när J åkte till fotbollen.

Läsa ett kapitel i Ronja boken medan Alice la sig till ro i sin säng och Julia somnade i sin.

 

- Vilken bra dag vi har haft, sa Julia.

 

Maja

Att äntligen ha en visp igen

 

Åh den här vänner.

Den här lilla vita tunga skönheten har hittat hit.

Från det lokala lilla Ica't dessutom.

Fann den igår på hyllan.

Och för lyxiga lågpriset på 249 kronor slog jag liksom bara till.

Tjong så låg den i kundvagnen.

För en elvisp har jag inte haft sedan Julias treårs kalas när det blev kortslutning mellan perkulatorn och den gamla vispen.

Sen vispade jag för hande ett halvår och sen fick jag Kitchen Aiden.

Men vissa gånger behövs visp, med el!

 

Sladdvinda.

Bara en sån sak får mina ögon att lystet glöda.

Sladdvinda.

Ritch, så är sladden borta med ett knapptryck.

 

Och burk för alla tillbehören som inte bara var visp och degkrok utan milkshakestav.

Vi gör förvisso aldrig det men hey, en milkshake stav!

 

 

 

Ja ni ser, vara bara tvungen...

 

Och det bästa.

Stark som en oxe med sin 300 w och snygg och stadig och kraftig som han den där Mikael Samuelsson, gick som en dans att vispa mousser idag.

 

 

 Som krydda på moset matchar den min Kitchen Aid alldeles nåt förträffligt bra om ni frågar mig.

 

Så, löp och köp.

Ica Cook&Eat

249 riksdaler

 

Och nej, detta är inte ett samarbete tillsammans med Ica, bara mn egna fria vilja att älska en köksmaskin som underlättar.

 

Att ha den finaste av Azaleor

 

Prinsessan Azalea kom till oss igår.

I glittrig klänning och mina gamla dansskor sedan längesedan.

I paljetter och pärlor och många halsband.

Med tiara i håret och svanboa runt halsen.

Som sedan bytte mammaskor till glitterballerinas, som var lite tagen av sin egen uppenbarelse en stund, av allt det där glittriga och kjolen som frasade när hon gick.

 

Och Prinsessan Azalea var hennes namn, och lekrummet hennes slott och hon älskade att plantera blommor i sin slottsträdgård berättade hon.

Därav hennes namn.

Hon bjöd mig på fika i sin trädgård, då jag var den fina drottningen.

 

 

Hon bjöd in sin lilla sötnos kanin och bjöd på morotsbakelse för det

"tyckte hans skära lilla nos och sträva tunga om att äta, men han fick allt sitta i barnstolen så han kunde nå med sina små armar kära lilla kanin"

 

 

Hon dansade runt och vi gjorde dansleken med start och stopp och lillprinsessan, som bara fick fortsätta heta Alice eftersom hon inte alls förstod att lyssna till något annat namn, var också med och gjorde som vi, Drottningen och Azalea.

 

- Nu skulle pappa se mig mamma, se så vacker jag är...

Sa Julia och strök med händerna på klänningstyget och log lite blygt..

 

 

 

Gå ut ville hon inte, klänningen fick verkligen inte skrynklas i overallen, så övertalningen blev att gå till brevlådan, och vara med ute när jag inpregnerade alla skor och overaller utomhus, iklädd täck-kappan och varmt på huvudet..

 

- Åh mamma den är bedårande...

 

 

 

 

 

Så, hon var min fina Azalea hela dagen, och med den äran.

Hon tog hand om blommor och dockor och sjöng och dansade och var lite så där älvlik som bara hon kan vara.

Och så kallar hon Alice för Gosefia Min.

Gosefia Min, säger hon och vill kramas.

 

Det ni.

En tisdag.

 

Att ha en pyssel-eftermiddag

 

Porslinsfärger, hiskeligt roligt och lätt.

Det är lätt att gå lite bazuka i skåpen även för en vuxen.

 

Julia målade fyra äggkoppar som ska brännas i ugnen idag, plus förbättrade färgen på sina redan målade frukost delar som tappat lite färg...

Jag gick bazuka på skål och fat så även Alice har ett set.

 

 

Alice fick gå lös på papper och krita medan vi höll på..

 

Hon älskar att rita, sortera kritor, kasta dom på golvet, gå ner på golvet för att plocka ihop dom i burken igen, klappa händerna åt sig själv för att hon var så hiskeligt duktig, och sen göra om proceduren igen...

 

Härliga dag!

Att visa en stilstudie

 

- Vad gör ni tjejer, frågar jag en dag.

- Dricker ur skål ser du väl, så gör Emils pappa, ja så gjorde nog alla pappor förr tror jag, säger Julia.

 

Och lillasyster, hon är inte sen att hänga på storasysters påhitt kan jag lova.

Varsågoda, här kommer en stlstudie i konsten att dricka ur skål, eller ja, dricka ur allt möjligt skålformat...

:-)

 

 

Grötskål

 

Kakburk

 

Kaffekanna

Heppz!

Att göra samma fast olika

 

Inför föelsedagsbarnets tårta har det återigen plockats fram sockerpasta, formar, tandpetare till infärgningen och så pastafärgerna.

Att fårga sin egen pasta är det lättaste, billigaste och enklaste, även om det kräver lite övning, men det blir mindre spill.

Jag köper alltid vit, sen färgas den alltså till önskade nyanser.

 

 

Medan jag färgade, formade och gjorde figurerna som ska pryda tårtan lekte båda barnen med playdoo leran och en evinnerlig uppsjö av verktyg.

Vi gjorde limpor till dockhus-familjen godis till barbidockorna.

 

 

Att hålla isär färgerna i dess olika burkar går ett litet tag, men sen ser det ut så här.

Vackert.

När Julia knådat och kavlat den här tyckte vi båda att det var fantastiskt vackert att det krävde ett kort.

- Ta ett kort mamma!

 

Tårtan, den får ni se på lördag.

Förvisso fyller han på fredag....

 

Att öva sig lite

 

- Mamma, är jag fem år när jag ska börja på skolan, frågar Julia idag när vi läser saga.

Ja, svarar ja, du har fyllt fem när du ska börja förskolan.

Kommer jag bara vara där på dagen och så är jag hemma på kvällen med er och Alice, frågar hon igen.

Ja svarar ja och tänker noga på hur jag ska säga för att inte oroa eller ängsla mer än hon är inför det nya som vi inte vet så mycket om.

Det är liksom en grå sörga.

En oviss sörga.

Vi vet att jag måste börja jobba men jag har ju ingen anställning och har inte jobbat på sex år, vi vet att barnen ska börja förskolan men vi vet inte när dom får plats eller hur länge dom måste gå.

Vet ingenting.

Vi vet att vi måste köpa ännu en bil för att klara det nya, det nya vi inte vet så mycket om.

- Ja Julia, ni kommer vara där när det är dag, både du och Alice, sen hämtar jga er efter en stund.

Att säga en stund är det enklaste just nu, när frågorna kommer väldigt ofta.

Och sällan med glad förväntansfull röst, utan mer med ängslan.

- Men vad gör jag om jag saknar dig på dagen?

- Det får du göra, och du får berätta det för fröken, dom är nog jättebra på att göra så du saknar lite mindre just då när du känner så.

Kommer du sakna mig, frågar hon.

Oh kärahjärtanes vad jag kommer sakna dig, tänker jag.

- Jaa, det kommer jag verkligen.

- Vem ska du berätta det för då, har du en fröken på ditt jobb?

Nej jag kommer ju inte ha en fröken på mitt jobb, berättar jag och säger att vi får nog öva oss lite på det där att vara ifrån varandra.

Jaa mamma, vi är inte så bra på att inte vara tillsammans, vi får öva helt enkelt, det får vi göra.

Öva öva..

Men hur fan kan man öva bort att vilja vara med sina barn?

Sen kryper hon om möjligt ännu längre in i famnen och blir en liten boll med mina armar omkring, och tänker att ja fy fan, det här får vi öva oss på, för det kommer bli ett helvete att vara ifrån...

Fem års närhet.

Varje dag, varje morgon, varje natt.

Ständig närvaro.

Ja fy fan.

Ångest.

 

Att efterlysa mun-övningar

 

Jag vet ju att ni är en salig härlig blanding männiksor som läser vad

jag skriver här.

Och det ska man ju nyttja.

Så, innan jag googlar huvudet ur led så kan jag lika gärna slänga ur mig frågan här.

Är det någon som vet, eller är bekant med någon app till telefonen eller någon hemsida, där det finns munövningar för barn.

 

Julia har ju kvar sina bebis R.

R ljud blir J.

Härligt blir Häjit och Bra blir Bja osv osv.

Jag vet att man kan träna bort det här, alla vi i min syskonskara har haft dom här R-ljuden.

Jag minns när min storebror satt på sängen med mig och envist föröskte få mig att säga

Rrrrrrriiiing Rrrrriiing men det kom bara Jing Jing.

 

Så, tanken är att "träna" lite innan höstens förskolestart.

Hon är medveten om att det låter annorlunda när hon säger ord, mot när vi vuxna säger orden så jag tänker att det kan vara en extra trygghet för henne själv, att bli av med det.

Så, tacksam för tips.

 

kram Maja

Att kalasa sig

 

Efter indianhusbygge med pappa och mammas två timmars egentid tillsammans med Alice och mamma Karin på Stoff&Stil var det äntligen dags!

 

Dags att gå på söndagens kalas hos kompisen Ines några hus bort.

Tio barn skulle under 1,5 timma bolla ballonger, äta korv med bröd, dansa till Gangham Style och Lollo & Bernie, ha fiskdamm och äta cheesecaketårta.

 

Julia fick välja om jag skulle stanna, stanna en stund, eller gå hem.

Det lblev stanna hela tiden.

Som hon alltid vill när det är kalas.

 

Hon var så artig och snäll och tackade för fikan och tackade för kalaset och kramade dom hon tyckte var värda en kram.

- Jag kan ju inte krama alla för jag vet ju inte vilka som var vänner eller inte.

- Tänk vad härligt mamma, både kalas och indianhus på en och samma dag!

 

Nu är det måndag och Hotellet har vardag igen.

Jag och tjejerna har ingen lekdate inbokad idag och planerar att ta fram lera och verktyg vid köksbordet.

- Mamma, vad skönt att det bara är vi tre hemma idag, vi är ju som dom tre musketörerna!

Så, nu kör vi måndag, med slokhatt och fjäder och knähöga stövlar ala Mästerkatten och pösskjorta och pickadoll, för det var väl så dom tre musketörerna såg ut.

 

HastaLaVista

 

Kram Maja

Att ha startat helgen

 

Lördag.

En lördag där jag och tjejerna mina pälsade på oss för utomhuslek i dryga fem minus.

Utomhuslek med korgen packad med varm choklad, bulle, välling och sagobok om Bamse.

 

Snöborgen, Mattisborgen....det där snövidundret som står kvar på vår tomt, det där som rymmer en mamma och minst två barn.

I den tillbringande vi över timman på fårfäll och pälspläd.

 

Pratade, sjöng och filurade.

Hälsade på grannar och höll utkik efter Borkarövare och grådvärjar.

 

 

Läste Bamse i Vilda Västern och hade två tjejer som satt tyst och lyssnade, som alltid när vi läser saga utomhus.

Det är nåt speciellt med det.

Det blir extra påtagligt med den där spänningen.

 

 

När pepparkakor och choklad inte längre fanns

lät vi Alice somna i vagnen nerbäddad och fortsatte leken även utan henne.

När kylan blev för kall om rumpan bytte vi utomhus mot inomhus och fem minuter senare knackade Ines på dörren och ville leka.

 

Två fina tjejer leker affär och räknar slantar, köper leksaker och hundar och delar lika.

Leker mamma pappa barn och klarar sig bra på egen hand och jag och Alice kunde sitta och läsa, mysa och bara vara vi två medan Ines och Julia bara var dom två.

Så där som det faktikst behövs ibland.

 

 

 

Ines som precis fyllt fyra och imorgon ska jag och Julia på hennes kalas.

Det finns nog inget roligare än att följa med barnen på kalas.

Eller jo, såklart det finns men det är en utav dom sakerna jag gärna gör.

Delar det där kalasiga med dom.

Ser den där förväntan över vad som ska hända.

Finns nära men på avstånd när dom leker och gör kalasiga saker.

 

När leken på rummet ebbat ut körde vi sånglekar med Fader Abraham och Huvud Axlar Knä och Tå vilket även får Alice att hoppa med och peka där man ska och dansa där man ska och Raketen drog vi till med tre gånger mest för att Ines skrattade och sa Snälla Maja en gång till?

Och när kroppen var lite slut av all sång och skutt plockade jag fram pärlplattor för alla åldrar och mass produktion startade och hobby-stryjärnet drogs fram, det där som engång var så himmla bra men som någongång fått lim på sig och passar bäst för att göra hobbysaker med.

Som att stryka pärlplattor.

En hel påse fick Ines med sig hem.

Stora grytunderlägg och en väldig massa glasunderlägg :-)

Vissa saker passar kanske bäst hemma hos andra :-)

Eller som Ines sa.

- Vi brukat lägga allt sånt här i ett skåp högst upp...

 

När tjejerna lekt i flera timmar och klockan var närmare fem och Ines mamma varit här men fått gå hem tomhänt och utan barn skildes dom till slut åt när Storebror knackade på dörren och sa

- Kom nu Ines.

Visst är det härligt?

Den där vänskapen.

Den där närheten dom har och tar.

 

Kram Maja

Att älska böcker

 

Alice lilla lilla dockvagn i trä fungerar numera som en bokvagn för alla biblioteksböcker vi har hemma...

 

Precis som Julia hade sin bokbussvagn när hon var liten.

 

Förresten ja, det fina understället hon har på sig är helt gudomligt fint och tjockt och gjort av finaste ull från Norska VossaTassar.

 

Maja