Prinsessan Azalea kom till oss igår.
I glittrig klänning och mina gamla dansskor sedan längesedan.
I paljetter och pärlor och många halsband.
Med tiara i håret och svanboa runt halsen.
Som sedan bytte mammaskor till glitterballerinas, som var lite tagen av sin egen uppenbarelse en stund, av allt det där glittriga och kjolen som frasade när hon gick.
Och Prinsessan Azalea var hennes namn, och lekrummet hennes slott och hon älskade att plantera blommor i sin slottsträdgård berättade hon.
Därav hennes namn.
Hon bjöd mig på fika i sin trädgård, då jag var den fina drottningen.
Hon bjöd in sin lilla sötnos kanin och bjöd på morotsbakelse för det
"tyckte hans skära lilla nos och sträva tunga om att äta, men han fick allt sitta i barnstolen så han kunde nå med sina små armar kära lilla kanin"
Hon dansade runt och vi gjorde dansleken med start och stopp och lillprinsessan, som bara fick fortsätta heta Alice eftersom hon inte alls förstod att lyssna till något annat namn, var också med och gjorde som vi, Drottningen och Azalea.
- Nu skulle pappa se mig mamma, se så vacker jag är...
Sa Julia och strök med händerna på klänningstyget och log lite blygt..
Gå ut ville hon inte, klänningen fick verkligen inte skrynklas i overallen, så övertalningen blev att gå till brevlådan, och vara med ute när jag inpregnerade alla skor och overaller utomhus, iklädd täck-kappan och varmt på huvudet..
- Åh mamma den är bedårande...
Så, hon var min fina Azalea hela dagen, och med den äran.
Hon tog hand om blommor och dockor och sjöng och dansade och var lite så där älvlik som bara hon kan vara.
Och så kallar hon Alice för Gosefia Min.
Gosefia Min, säger hon och vill kramas.
Det ni.
En tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar