Att känna livet i sig

 

Solen värmerom nosen och kinderna blir rosenröda.

Vantar åker av och dragkedjor dras ner.

Under skalställen finns inte längre ull underställ utan vanliga strumpbyxor och det är inte längre risk att bli totalt nedkyld bara för att man vistas över fyra timmar i älskade skogen.

Med pasta och skivad stekt falukorv i termos njuter man ju lunchen lika lätt utomhus som inomhus.

Och nybakade bullarna som barnen bakade i måndags bjöds gärna till vänner.

Vänner vi inte träffat på länge för dessa evinnerliga magbaciller dom dragits med och våra snorkråkor och hostattacker blandat med feberyra.

Men äntligen till skogs.

Till Gläntan där man kan klättra i ruinerna och klättra i träd och på stenar.

Låta fantastin flöda och när springer i benen tar lite slut plockar mamma fram pennor och papper och så ritar vi vadvi ser där i skogen.

Att det mest blev blåvalar vet nog ingen mer än barnen, och klätterträd och Julias randiga vante.

Allt kan man rita.

Och allt kan man göra i skogen.

Som en klok människa sa:

- Det är faktikst bara dom vuxna som begränsar.

 

Maja

Att visa er Påskdagen

 

Påsken drog förbi snabbare än tåget genom lilla staden.

Helt plötsligt är det tisdag och vi är återigen på väg till skogen med utflyktsmat i termos.

Men först måste jag få visa er söndagen.

 

En söndag vi tillbringade med mormor, Dennis, lillebror och hans Lotta.

En dag där vi gick till skogs med packning stor så vi hade kunnat stanna i en vecka om det behövts.

 

Vi gjorde som på gamla hederliga viset, gräddade våfflor över öppen eld och kokade kaffe i kittel, åt där i solskenet och det kändes att ja nu är ta mig tusan våren här och så känner man hur den där skrattrynkan mellan ögonbrynen blir lite djupare av allt kisande bakom solglasögonen som jag inser att jag nog måste byta ut denna sommaren om inte rynkan ska bli djup som en avgrund.

 

 

 

En dag där barnen gick på upptäcksfärd, den ena samlade ved och kottar till brasan som Dennis och Jonas fått fyr på, den lilla med bebben under armen och återigen luktar vi smärre brandrök när vi kommer hem och allt får slängas i maskinen men det gör ju liksom ingenting.

 

Det är fint det där med att kunna vara ute, utan slask och utan väta, bara ha värmande sol och familj, mumsa totalt nygräddade våfflor och dricka kokkaffe från kittel och lukta rök.

 

Med barn som klättrar och letar och springer och har fantasi.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kaffet serverat!

 

När vi spenderat några timmar där i Gläntan packade vi ihop oss, släckte elden och promenerade hem och två trötta barn somnade lätt snarkande på kvällen.

Dagar man blir glad och mör av.

 

Maja

Att äntligen njuta vårsol

Att skörda Påskharens korg

 

Jamen han hittade ju hit!

Påskharen.

Hans korg stod ju där ute bakom huset i det vildvuxna gräset.

 

En korg som bara var till barnen, för det är ju så det är.

Påskharen kommer till barnen.

 

Så det var två fortfarande i pyjamas, som skyndande ut och skulle se vad det var.

 

 

 

Och det var tungt...

 

 

 

Och det var ägg och paket.

 

Och när allt var öppnat och de ena var en prinsesskrona som Julia pratat och pratat om huuuuuuur länge som helst så gick dom där, i sina vingar, med sina tyllkjolar och trollspön och kronor på huvudet och Julia var Tingeling prinsessa och Alice var Silverdagg och jag var tydligen Anilea.

 

 

 

Och Julia blev så där som hon ofta blir i utklädnad som hon känner sån vördnad inför, när hon känner sig så där extra extra fin och prinsessig och tyllig och nu med diamanter och juveler runt det lockiga håret så fanns det inga gränser för hur hon skred fram mot det mera normala rusa som en vildhäst i Ronja.

Nejdå, det ska skridas när man är prinsessa, så är det.

 

 

 

Alice, hon kör ju mera den vildhäst-springande stilen för jämnan och med en åsnas envishet och jädrar i min lilla låda om hon inte får som hon vill.

 

Efter utelek och uteröj och utevila och en massa annat ute så gick vi in och målade påskäggen som det skulle lunchas på

 

Hon var så noga och så sa hon flera gånger:

- Tänk så konstigt att man kan måla på det här skalet...

Ja det är ju bra konstigt, eller hur mamma?

 

Massa fina påskägg blev det som vi genast skalade och åt opp som sig bör.

 

Och nu när kvällningen har kommit och magen är stinn, barnen sover, snart börjar Selfridge på teven och frosseriet i godisskålen har startat ja då känns det att det blev lite sent igår, trots att vi alla fick sovmorgon till nio innan barnen slog upp ögonen och trots att vi i pyjamas till långt in på förmiddagen så känns det att det var lite kalas igår och imorgon vankas ju våffelkalas borta i Gläntan.

 

Mormor och Dennis drar med sig Markus och Lotta och gammeldags-eld-våffeljärn och smet och grädde och kaffe i mängd för här ska gräddas våfflor under bar himmel och är det nåt vi tjejer i den här familjen älskar så är det just det, att vara där borta i skogen, under himmlen och klättra och joddla och svinga oss i grenarna.

 

Glad Påsk.

Maja