Påsken drog förbi snabbare än tåget genom lilla staden.
Helt plötsligt är det tisdag och vi är återigen på väg till skogen med utflyktsmat i termos.
Men först måste jag få visa er söndagen.
En söndag vi tillbringade med mormor, Dennis, lillebror och hans Lotta.
En dag där vi gick till skogs med packning stor så vi hade kunnat stanna i en vecka om det behövts.
Vi gjorde som på gamla hederliga viset, gräddade våfflor över öppen eld och kokade kaffe i kittel, åt där i solskenet och det kändes att ja nu är ta mig tusan våren här och så känner man hur den där skrattrynkan mellan ögonbrynen blir lite djupare av allt kisande bakom solglasögonen som jag inser att jag nog måste byta ut denna sommaren om inte rynkan ska bli djup som en avgrund.
En dag där barnen gick på upptäcksfärd, den ena samlade ved och kottar till brasan som Dennis och Jonas fått fyr på, den lilla med bebben under armen och återigen luktar vi smärre brandrök när vi kommer hem och allt får slängas i maskinen men det gör ju liksom ingenting.
Det är fint det där med att kunna vara ute, utan slask och utan väta, bara ha värmande sol och familj, mumsa totalt nygräddade våfflor och dricka kokkaffe från kittel och lukta rök.
Med barn som klättrar och letar och springer och har fantasi.
Kaffet serverat!
När vi spenderat några timmar där i Gläntan packade vi ihop oss, släckte elden och promenerade hem och två trötta barn somnade lätt snarkande på kvällen.
Dagar man blir glad och mör av.
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar