Solen värmerom nosen och kinderna blir rosenröda.
Vantar åker av och dragkedjor dras ner.
Under skalställen finns inte längre ull underställ utan vanliga strumpbyxor och det är inte längre risk att bli totalt nedkyld bara för att man vistas över fyra timmar i älskade skogen.
Med pasta och skivad stekt falukorv i termos njuter man ju lunchen lika lätt utomhus som inomhus.
Och nybakade bullarna som barnen bakade i måndags bjöds gärna till vänner.
Vänner vi inte träffat på länge för dessa evinnerliga magbaciller dom dragits med och våra snorkråkor och hostattacker blandat med feberyra.
Men äntligen till skogs.
Till Gläntan där man kan klättra i ruinerna och klättra i träd och på stenar.
Låta fantastin flöda och när springer i benen tar lite slut plockar mamma fram pennor och papper och så ritar vi vadvi ser där i skogen.
Att det mest blev blåvalar vet nog ingen mer än barnen, och klätterträd och Julias randiga vante.
Allt kan man rita.
Och allt kan man göra i skogen.
Som en klok människa sa:
- Det är faktikst bara dom vuxna som begränsar.
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar