DET DÄR ATT VARA NÄRA

Vänner

För Stor och för Liten.

Kvällsgosandet mellan två små fröknar där mitt i Kräftskivefesten hemma hos Markus och Therese med dryga 60 gäster.

Bland dansande barn, pratande vuxna, så satt dom där, i knät på mamma Karin och Alice bara tog åt sig, av Elsa, kröp så nära hon bara kunde.

Och vem kan anklaga henne.

Hon tycker om Elsa.

Och de, det visar hon.

 

Maja

MARKARBETE

Det har startat.

Kaoset som råder ska botas och göras o-kaos av.

Ni minns detta?

 

Så, leveransen från Benders lyftes av på uppfarten i onsdags så nu spenderar mannen sin tid utomhus i oreanga galonisar och mäter, gräver, paddar platt, lyfter och fyller.

 

Där Lstöden stod ska bli en rundad mur.

Ca 280 murblock väntas på att lyftas på plats.

 

Yiha!

 

Trädgården själv ser fram emot år 2014 när den börjar närma sig vad vi önskar att den ska vara.

 

Yiha!

 

 

Maja

DAGISKOMPISLEK SÅ SKRATTEN EKADE

 

Fredagskompislek då fler än vi har lediga måndagar och fredagar.

 

Det har vart jobbigt tycker Julia, det där med alla barn, att det är så många barn, ljuden, det intensiva, aldrig lugn och ro, skrammlet och framför allt att tränga sig på i andra barns lek.

 

Men det går framåt.

Jag och pedagogerna har bra och nära samtal och dom hjälper.

 

Så det är härligt det där, när nya dagiskompisar följer med hem och tillbringar någar timmar här.

När barnaskratten fyller hela huset då dom spenderar tiden både i ateljen där nere och i lekrummet.

Och mest ljöd skratten bubblande i magen vid gungan.

 

Herre-min-je vad dom gungade.

Och skrattade.

 

 

 

 

 

 

Det behövs inte så mycket mer för att mamma-hjärtat ska fyllas av oändlig lycka över att vänner, för liten och stor, är oerhört viktiga.

 

Och skratten, dom hänger liksom kvar ett långt tag även efter att vänner åkt hem.

 

Maja

FREDAGSMORGON

 

Fredagsmorgon.

Morgonmys.

Det bästa av världar.

Långfrukost.

Sagoläsning.

Pyjamasfix.

Morgonkaffe innan barnen väcks.

Väckning av huller och buller barn som båda legat i vår stora säng.

 

Fredagsmorgon.

Bästa av alla vardagsdagar.

 

Maja



LEKSAKSSKÅPET

 

 

Sedan lekrummet ändrade skepnad för längesen har det letats efter det där vitrinskåpet.

Det där perfekta.

Lagom stort, lagom stil, lagom rymligt, lagom fint och ja allt det där ni vet som jag önskar när jag håller på och letar möbler.

Det får ju gärna ta lite tid, det gör inget, det måste bli rätt.

 

Nu hittade jag detta fina vackra vitrinskåp som genast fick förvandlas till barnens leksaksskåp.

Och ni kan ju förstå att jag är nöjd, och tjejerna tycker det är fantastiskt att dom ser allt och färgklicken gjorde bra saker där i rummet.

 

 

Medan dom spenderade några timmar på förskolan passade mamman på att mellan jobbsamtalen ta fram stora svarta säcken och rensa.

Renska bort trasiga plastleksaker och bebisleksaker och klossar som dom inte tittat på sedan 1800 talet, ja ni förstår...

 

 

 

Det där skåpet alltså...

Vad är det med mig och skåp?

Detta skåp med dörrar och lådor.

Med rätt detaljer och perfekt storlek.

 

Jag har lovat flera av er fina pics från just lekrummet och snart ska ni få helheten, först ska jag skruva upp lite fina krokar till barnens alla utklädningskläder, inte ska dom ligga nerlnycklade i en låda heller.

Upp på väggen.

Synlighet och tillgänglighet.

 

Hyllplan ska upp för alla dockor som inte alltid får plats i vagnar och docksängar och sen, sen lovar jag pics..

 

Tills vidare får ni nöja er med det vackra skåpet....

 

Maja

JULIAS SJÄLVKLARA VAL

 

När Julia fick välja nya blommor till lekrummet, köket och vardagsrummet föll valet till just vardagsrummet på denna mörklila prakten som nu huserar i favorithörnan...

 

Jag älskar helheten där inne.

Att rummet känns klart och färdigt.

Allt som är där har en tanke och mening och det finns den där röda linjen mellan allt.

 

 

Snart kommer jag sätta mig där, i den sköna gamla omklädda fåtöljen och sluka några kapitel i Sandmannen..

Regnet fortsätter utanför och kommer hålla på hela natten men det är ju lite charmen med hösten.

Att det blir mörkt och småruggigt och man skulle egentligen vilja tända brasan redan nu.

 

Maja

DÅ KÖR VI, ÄNTLIGEN

 

Ni vet när vissa projekt får hoppa åt sidan för att andra tar större plats.

När vissa halkar ner på listan för man redan sitter med huvudet i fjorton andra.

 

Alice säng.

 

Alice fina fina säng.

Ett sådant projekt.

Hennes två års present.

Hon fyllde i maj....

 

Men nu kör jag!

Spacklad och inväntar första lagret grundfärg.

Snart redo att flytta in i barnkammaren innan hennes långa ben tittar ut genom pinnarna på spjälsängen...

 

Maja

 

MELLAN DAGENS TO-DO

Nej jag vet.

Det var ju inte direkt en hälsosam och näringsriktig förmiddagsfika jag avnjöt idag men god, det var den.

Behövdes ett litet -sitta-ner-och-vila-rumpan stund efter förskolelämning, bibliotektsbesök, rekryterarsamtal och utrensning i barnens lekrum då vi ikväll fick hem ett fyndat blocketfynd för leksakförvaring...

 

Återkommer såklart om det.

 

En fartfylld dag minsann.

Och så fastnade jag i Kepplers senaste bok Sandmannen.

 

Bok, kaffe och höstregnets smatter mot rutan.

Då smakade den där delikata gräddbollen finemang kan jag lova.

 

Maja

HITTA VILSE

 

Att barn kan villa bort sig, tappa fokus och helt plötsligt vara någonstans där man inte vet var sekunden innan, gå längre in i skogen för man vill hitta något speciellt, försvinna på en millisekund och inte veta var mamma, pappa, fröknar eller dagiskompisar är.

Allt det där är jättelätt hänt.

Och händer två barn per dag.

P e r  D a g!

 

Och i söndags på Mulle hade vi därför besök av Civilförsvaret som utbildade alla barnen, och föräldrar, i att Hitta Vilse.

 

Diplom och Lärohäfte fick alla barnen och i avslutningspresent från Mullefröken blir det varsin knallgul visselpipa i röd snodd.

 

För det var något av de tre viktiga sakerna barnen lärde sig.

Kommer man bort ska man:

 

Hitta "sitt" träd och "krama" det.

Hålla Värmen.

Synas och Höras.

Och hörs, det gör man med en visselpipa.

Och i sin ryggsäck ska man ha stoppat ner lite udda saker som inte är så "naturliga" och som gör att man kan markera platsen på ett bra sätt.

 



 

Det här är ju egentligen något man ska traggla om och om igen med alla barn men en bra start kan ju vara att iallafall göra det en gång.

 

I barngrupper där även föräldrar och barn medverkar, dvs inte bara pedagoger eller barnledare, så är det kostnadsfri utbildning.

 

Maja

 

NÄR DET URARTAR EN SMULA

 

Dom där skratten som fyller köket när barnens måleristund urartar en smula och blir till kroppsmålning och Alice tjoar

- Jo-jo och tycker det är hysteriskt roligt och Julia som skrattar så mycket att hon nästan trillar av stolen en smula och barnens hudfärg antagit en ton av rosa-röd-oregane-gul och inget är som det borde och mamman förösker få pappan att förstå att det är ok.

 

Det är ok att det urratar ibland och att inte måla enligt konstens alla regler och det är vattenfärg och det går bort i ett stort bubbelbad och det var just så det fick bli.

Ett stort bubbligt bad för att få fram tjejerna under lagren av stelnad vattenfärg som under hysteriska skratt-attacker penslats på där det fick plats och herregud så svårt det var att få ett stadigt foto på Julia och jisses amalia så gul-oreange hon var i ansiktet :-)

 

Barnskratten och Alice som sitter glatt och lallar och säger -Tyyyt, om någon annan vill lalla med i hennes sång.

Det får man inte.

- Tyyyyyt!

- Ajje lalla....mamma tyt tack.

 

Älskade ungar.

Ibland driver ni mig till smått vansinne men dom här stunderna av de där skratten är helt obetalbara.

 

 

 



Maja

KLARAS KALAS

 

Här är den då.

Den första kalasinbjudan efter Förskolestarten för Julia.

Och troligen inte den sista.

Dom är tolv tjejer på hennes avdelning....

Och kalaset ståndade igår, på Klaras riktiga dag.

Och vi hastade dit med fladdriga blå klänningen i prickar och vitt tylldiadem i dom krulliga lockarna som bara en stund före sprungit runt i Mulleskogen och fått regn på sig.

 

Ett rosa fluffigt och fint kalas för Julia och dom andra tio dagiskompis-tjejerna.

Med korv och glass och marschmallows med chokladsås och lek med alla knalligt rosa barbirleksaker och sång och hipp hurra och lite blyg förväntan och stundtals lite allvarsamt så där som det kan bli när det likosm inte är som vanligt.

Där man som mamma blir lite halvmatt och slår knut på tungan över att inte kunna skilja på alla blonda hårsvall i klänningar och man kallar Siri för Ellen och Klara för Emelie.

 

Det var iallafall fint att få bli bjuden på kalas.

Kalas är något vi gillar i den här familjen.

 

Maja

 

 



SÖNDAGEN SNART TILL ÄNDA

Lördag innebar några timmars
 Friluftsfrämjande för mamman i huset.

Timmar i solen med broschyrer och visitkort för att sälja in och reklama och barnen fick träffa Mulle.

 

Medan mamman var borta från hemmet några tmmar pasade barnen på att baka paj som mamman fick vid hemkomsten.

 

Helgen går fort.

Jättefort.

Fredag kväll och plötsligt söndag.

 

Och söndag betyder Mulle.

Och söndagen idag betydde Mulle med Hitta-Vilse och direkt efter fem årskalas hemma hos dagiskompisen Klara för Julias del och så följde hon med kompisen Vera hem direkt efter för mamma-pappa-barn lek och pyssel vid köksbordet.

 

Behöver det påpekas att det är ett trött barn som nattades ikväll?

 

Och helgen gick gigantiskt fort.

Och jag har mängder av pappersfix jag borde ta i tu med.

Protokoll som skall skickas runt för justeringsläsning, Mulle-admin, beställning av terminsmärken, visselpipor och annat...och jag ska skicka in jobbansökningar.

 

Så, en söndag går fort.

 

 

Idag var det höst.

Höstregn drog över oss och jag fick spänna upp den stora blå presenningen över oss i skogen som ett tak där vi skulle ha matsäcksstund.

Det kändes att det var höst.

Och att söndagen går så försnillans fort.

 

Men nu, nu tar jag kväll, sätter klockan på extra tidigt och smyger upp före barnen imorgon på våran lediga måndag och ordnar alla papper och viktiga saker.

För nu tar jag söndagskväll.

Jag behöver det.

Och kvällste med kanelknäcke och lite choklad.

 

Mmmmm, så får det bli.

 

Maja