Min stora fina tjej!
Jag vet ju inte hur det var med er påsk där just ni spenderade tiden men över Lilla Staden fullkomligt flödade solen över godisstinna kroppar där vi mest spenderade tiden utomhus med trädgårdsplantering, terrasmöbeltvätt, beskärning av träd och att bara vara tillsammans ute.
Även om våran stora fina buse mest ville vara över hos grannen Gunnar så fort han visade sig utomhus.
Han är som tjejernas Farbror Melker.
Ni minns honom?
Saltkråkan filmerna av Astrid Lindgren.
Åh så många frågor han fick hela tiden och åh så mycket störningar han fick.
Ungefär så är det för Gunnar men mannen med mer tålamod och hjärta än flertalet härdar verkligen ut och låter storbusen vara med där och gräva i landet.
Alla vet ju att vi har Framsida/Trädgårdsplaner denna sommaren.
Big Time.
Det har skickats in rivningslov och bygglov och en väldig massa andra lov som man måste ha för att få skrota ett fallfärdigt garage från 1968 för att på annan plats på tomten uppföra en stor carport.
I väntan på alla dessa godkännande så kör vi renoveringar och fix med det vi får.
Införskaffa terrassmarkis modell stor, den största butiken hade, ingick i den agendan, motordriven är den också eftersom vi i hushållet är en smula lata och inte alls orkar veva för hand...
Jag hoppas ni förstår ironin.
Det är bara så fösnillans tungt och veva en 4,5 meter bred markis för hand.
Barnen får även dom varsin.
Eftersom vi är lyckligt lottade och har sol på stora altanen, och då även barnens fönster från kl 13 till den går ner för kvällen, så blir det en smula varmt i deras rum.
Men hej hej bort bort, inte nu längre minsann.
Shabraket som vi i vår naiva tro, där allt går väldigt fort och enkelt och trots att vi bor i ett delvis gammalt hus och verkligen borde veta att då om nångång stöter man ofta på följdproblem när något ska fixas, eller rivas eller byggas och nä, det var ju inte "bara" att montera upp det där schabraket.
Det var det ju inte.
Även om vi nog trodde på det.
Ström skulle dras om och kablar hit och dit och upp med altantrallen och ner med kabel och gömma gömma, eftersom frun i huset, läs: Moi, inte älskar kablar.
Som syns.
Ja, jag vill att dom ska finnas, dom fyller ju uppenbarligen en viktig funktion men fula som skam är dom så gömmas ska dom...
Hantlangaren numero ono...
Och så Lillfis.
Herregud så mycket villkorslös kärlek det ryms i den där kroppen.
Och så mycket kärlek till det mesta.
Och envishet.
Och bestämdhet.
Och kladdiga kramar.
Och härliga uttryck och nya ord och finurliga förklaringar.
- Gö du Jujjia? Jäppe du pappa Jujjia?
- Mmm, men det blev så jobbigt att stå....
Man märker skillnader på dom.
En är lugn och metodisk och kan sitta och pilla med samma sak länge länge.
En är en vild som en karusell och far från den ena punkten till den andra.
En är lite bekväm och på snudd på lite lat och den andra vill ofta inget hellre än att hjälpa till och finnas till hands.
Det är fascinerande det där.
Hur lika men ändå olika dom båda är.
Så, vilken påskhelg vi fick.
Detta vädret.
Allt vi hann med.
Hur mycket, fast ändå lite, fasad J hann med att måla som egentligen inte alls stod på agendan fören senare men som pga det där schabraket till markis banade väg för det och jisses så bra det har blivit.
Huset ser vitt och fint ut, igen, trots att det bara är fasaden vid altanen som fått sig färg ännu.
Tänk vad några dagars ledighet kan göra.
Och en tio liters Demidekk.
Och glass utomhus i solskenet.
Och trädgårdsarbete.
Och inköp utav blommor och jord tillsammans med Storskrot.
Och all denna tillsammanstid,
Och grill-middagar ätna utomhus.
Och alla sockerkringlor vi stoppat i oss.
Och påskägg fulla med godis.
Det är nåt fint det där med lite semester och påsk ändå, det får vi väl ändå säga.
Kram