Den där osynliga att-göra-listan var lång i helgen, trots att vi tog det som det kom och gjorde det vi hann.
Solen sken och Jonas tillbringade all tid på skyliften.
Men, huset mot framsidan ståtar nu i vit nymålad skepnad och ta mig tusan om det inte ser ännu större ut än det gjorde innan.
Tjejerna fick sina markiser och båda rummen blev utan ström.
Så kan det gå när man borrar genom en kabel.
Det är ju tur att familjen är utrustad med en förträfflig elektriker vid namn Markus.
*host host*
Som det har trädgårdats i helgen kan jag lova.
Det kliar i fingrarna så snart solen skiner.
Jag vet sällan vad jag gör med allt det där som ska ner i jorden, jag vet att det troligen kommer ätas upp av råddjuren och jag vet att det troligen inte kommer överleva mer än till hösten men tills dess är det ju försnillans vackert att ha det ombonat och blommigt lummigt på altanen.
Men om jag vet vad jag gör när jag går där och byter jord och luckrar upp med gödsel och drar upp gamla rester av fjolårets döda blomrester ur krukorna för att kunna sätta ner nya färska inhandlade på blomster affären, så är svaret, nä.
Men fint, det blir det.
Så, det har släpats jord och målats blomlådor och köpt nya stora krukor och sen har vi stått där med jordfläckar på kinderna och blomdoft i näsan.
Och just när man sedan står där och beundrar mästerverken som detta årets bestämdes skulle gå i kulören vinröd/mörklila så är det jäkligt svårt att för bara några månader sedan låg hela altanen, inklusive den där rullande blomlådan helt övertäckt utav snö...
Våren Välkommen.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar