Påskafton har firats.
Jajjamensan.
In tha House.
Med familjen H och barnen och solen som värmde.
Grillad god mat, ett foccaciabröd alá Leila som jag slängde ihop "bara därför att" en halvtimma innan gästerna kom, och så våran hermmafavorit i efterrättsväg.
Det där med att "bara därför att" är så himla likt mig.
Får en tanke så där bara att Åh, woop-woop vore det inte gott med....
Och så bakas det.
Iklädd klänning och fixat hår.
Barnen valde årets påskservetter och det fick bli en liten grön tupp och rosa bakelse.
Så fick vi både lite djur och lite kakor som sig bör.
Och så finaste barnen mina.
Brödet...baka det, gör det.
Det blir två stora.
Ett till dig och ett till nån du tycker om :-)
För så gott är det att du lätt skulle kunna äta bara det till middag, i flera veckor, utan att tröttna det minsta.
Iallafall jag.
Men det är ju jag och vi vet ju alla hur jag är med bakade ting.
Vi slopade påskmaten hela helgen.
Har vi syndat nu?
Enligt väl belästa kollegor fick man tydligen inte äta kött på långfredagen, varför vet jag inte, jag lyssnade kanske inte så uppmärksammat som jag borde inser jag nu men vi köpte färsk lax och klarade oss alltså undan köttätandet.
Vi klarade oss hela helgen faktiskt.
Från sill och nubbe och Janson.
Förutom att barnen ätit köttbullar så har väl det enda påskiga vi inmundigat varit äggen och dom har varit många, både i kokt variant och i godis-skepnad.
Medan barnen myste med film och ännu mera påskägg.
(Ja förlåt, jag vet, jag är ju en ohyggligt dålig moder som ger mina barn alla dessa godisbitar innehållande både E-koder och krossade löss och allt vad det var som skrevs, men vet ni, det är påsk och dom har borstat tänderna noga, förvisso under protest men hey, vi "vann" den kampen)
Så var påskaftonen till ända sent sent när månen gått upp och det bara fanns en enda stjärna på himlen.
Just den stjärnan fick då Julia för sig att hon skulle stå och studera.
Hela natten.
Det kunde ju vara så att det blev ett stjärnfall och det hade hon aldrig sett och faller en stjärna får man önska sig något och det ville hon.
Hade vi inte sagt till lite på skarpen hade det funnits risk att hon stod där än...
Hoppas alla hade en fin och fantastisk härlig påsk.
Min far, han är i Kroatien.
Inte avundsjuk alls.
Inte alls.
Inte.
Alls.
Ni hör ironin va?
Jag är j-ä-t-t-e avundsjuk.
Kram
Ps.
Tack alla ni som skickat påskägg och påskpeng till barnen.
Ingen nämnd, ingen glömd.
Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar