Vi hade en härlig dag i Nolhagaparken igår.
Jag och Alice spenderade halva dagen där med Per, Emma och Natalie.
Eller Natt-nattlie som Alice säger.
- Mim Natt-nattlie.
Alice som även blev stucken av en geting i klätterställningen.
Snabla dom.
På med kräm och smörja.
Dom har gjort om hela lekparken nu så den är helt fantastisk för att spendera just en hel-halv dag på tillsammans med bästa kompisen Emma.
Och så djuren.
Alldeles intill.
En hel uppsjö av djur.
Klapp-vänliga och mysiga men ändå lite lite läskiga för barnen som inte riktigt visste om dom skulle våga eller inte, så jag offrade min hand först, om dom nu fick för sig att vilja naffsa, vilket inte skedde eftersom djuren är så vana vid barn att dom bara låg kvar i skuggan...
Så där spenderade vi dagen till det blev kväll.
Klappade djur, blev lite rädda för största grisen, som ju faktiskt såg lite aningen ilsk ut, trots allt, fikade kaffe och glass på Slottet som Alice sa, och fäktades med nyfikna getingar.
Och sprang runt på lekplatsen.
Överallt.
Jag gillar lekplatser.
Speciellt Nolhaga.
Bustrollen.
Som hade show inne i röret.
Låg och pratade och skrattade och sjöng.
Det värmer gott det där.
All den där leken.
Och det ger en aning ångest över att vi till höststarten av förskolan faktiskt drar bort Alice från Emma.
Emma och Alice, trollen.
Älskade trollen.
Den bistra uppsynen på Emma och den något bestämda på Alice var resultatet av att dom minsann ville bo i ett eget hus, dom två.
Bara dom.
Och där skulle vi minsann i-n-t-e få bo.
Där skulle bara dom få bo och bestämma.
Inte en endaste vuxen skulle minsann få sätta foten över den tröskeln och när jag då lite vuxet (och trist) berättar att dom är lite för små för det så kom dom där minerna.
Dom var minsann visst jätte stora och klarade sig själva. (helva)
Älskade lilla liven.
- Hallååååååå ä de nån dääärrrrr?
Och så låg dom där.
Dom där små.
Som tycker om varann så mycket.
Som frågar efter varann och som leker på sitt sätt.
Som kan bli arga på varann, men stunden efter skratta och kramas.
Dom är trygga i det.
Att alla treåringskänslor får finnas.
Dom är bästa kompisar ändå.
Där låg dom.
Härliga ungar.
Tills jag och Natalie fick ta över den där sköna gungan.
Få lite fart och sen bara
ligga där och filosofera om lite ditt och datt och gungas fram och tillbaka.
En soon-to-be-åttaåring har många tankar att reda ut.
Det var en fantastisk dag i strålande solsken på härliga nya lekplatsen och vi tankade så mycket tillsammanslek vi bara kunde eftersom dom nu åker bort i några dagar.
Och det kommer bli tomt.
Alice som redan frågar efter Emma och familjen D har inte ens lämnat landet ännu.
Kan bli tuffa dagar :-)
KRAM
Maja