Frukost-brunch hos Robban och Kristina

Innan vi åkte hem från norrköping och boendet hos farmor så var det den obligatoriska traditionsenliga frukosten hemma hos Robban och kristina. Denna gången blev det en brunch utav det hela och dom hade bakat så god paj, ostmuffins, det fanns fetaost sallad och pizza och bröd och rostbiff, oj så gott det var!
Där var också farfar och tant Gunilla som hade med sig en så otroligt fin grå stickad kofta till Julia. Mamma, undertecknad älskar den sortens koftor på barn, det är så så fint! Julia själv var dagen till ära klädd i sin senaste dress, en madicken förklädesklänning med mameluck-byxor med veck och knyt. (det finns även en liten hatt/mössa men den stannade hemma)
Hon är världens finaste unge vår lilla Julia. Och den ljuvligaste Julia man kan tänka sig.
Kram Mamma












Koftan från farfar och Gunilla


Dress från mammas huvud och symaskin



Mamma beställde band till mina kläder..


Dress från farmor

Daniel & Jennys bröllop 29 aug 2009

Vi for till Norrköping frö bröllop mellan Daniel och Jenny i helgen.
Vackra var dom, underbara barn har dom, ceremonin var enkel med vackra solosånger och det strålade, trots nervositeten, av lycka och stolthet när dom gick altargången fram efter att ha blivit man och hustru.
Deras söta lilla Wilma och hennes kusin Clara var näbbar, andra dottern Nellie, bara tre månader äldre än Julia, sussade gott i sin fina vita klänning i vagnen.
Barnen höll ut ända till natten och var med på festen.
Jättevackert bröllop, god mat, kalasgod tårta (mammas älsklings ingredienser i en och samma sötsak, hallonmouse, sockerkaka och vit sugerpaste, mumma!) Toastmastern och toastmadamen skötte sig klockande rent och det var tal och lite spex och lite tillbaka blickar. Bandet på kvällen var kalas...kalas var pappa också kan jag lova medan mamma greppade bilnyckeln och fick agera förälder kl sju nästkommande morgon. Så kan det gå.
Lycka till i livet och med kärleken önskar jag och familjen.
/Mamma Maja


Mamma och pappa...


Björn och Paula


Dom otroligt söta näbbarna.

Bananflugor och stekt potatis.

Jag har startat krig, mot bananflugorna som tagit över vårt kök, känns det som.
Jag försöker att stirra ut dom och ser inga, och så WOFF så är dom ö-v-e-r-a-l-l-t!
Oki, det är inte helt lätt att hålla köket/köksgolvet (läs: under Julias stol) kliniskt rent när man har en mat-marodör i familjen. Nu menar jag inte Jonas. Han kastar då rakt inte maten på golvet. Eller mosar banan mellan alla sina fingrar för att sen kasta det på golvet.
marodören stavas JULIA.
Så, helt lätt är det inte att utrota bananflugor.
Men, dom har det inte så lätt. Det står små skålar lite varstans och gömmer med vinäger (rödvin/vitvin eller äppel) och så lite diskmedel för ytspnningens skull och jadå, jag mördar hundratals om dagen känns det som, men dom jäklarna förökar sig ju som svenskar runt ett buffébord. Dom är många.

Stekt potatis utlovades visst också i rubriken. Julia älskar stekt potatis. Och rå grillkorv. Det fick hon till lunch idag. Lyckan gjord. Hon åt med händerna. Den ena biten efter den andra. En hel korv! Och två potatisar. Jisses.
Nu sover både hon och Simon, han blev nog trött efter promenaden. Våran katt är nog en hund, i konstig beklädnad. För nu har han börjat med det udda konststycket att följa med på våra promenader. Han kommer när man ropar och går efter som en hund. Ibland hoppar han före, men vänder sig och inväntar, och ibland utforskar han lite buskar om vi är för långsamma. Knaskatten. Men han är nog lycklig. Och huvudsaken är det...

Kram Mamma

Många blev de...

582 stycken för att vara exakt. Inkl några extra lite större till våra fotoväggar och Julias eget album.
Foton alltså.
Som om några dagar dimper ned i lådan här hemma.
Kram Mamma

Många foton blir det...

Klick...och så har jag precis klickat i fotobeställning av foto nummer ca 500..
Inte tagit fram en bild sedan nyår så det var på tiden, men med i snitt 10 bilder tagna per dag sedan dess så blir det några stycken att framkalla och då sollar jag ändå vääääldigt, men det är svårt, när man har jordens finaste unge så vill jag ju ha pappersbilder på henne att tumma på, inte bara se bilderna på en trist dataskärm..
Jag ser INTE fram emot att klistra in allt i albumen dock.

Här hostar vi på, eller jag iallafall, Julia är snäppet bättre.
Men energin tryter, och det är inget som passar ihop med att jag har en 13 månaders bebis att underhålla. Förunderhållning krävs. Den perioden är det. Om jag så mycket som går på toaletten utan att inkludera henne så jädrar får jag veta att jag lever, eller mina öron iallafall.

Mitt i allt detta ska vi förbereda inför att åka till norrköping på fredag till söndag, för att gå på bröllop på lördag. Det rimmar också dåligt med att inte vara hundraprocentigt pigg.
Det är ingen pice of cake att åka iväg en helg. Det kräver en massa planering och förberedelser. Iallafall om man är mån om att alla ska må bra från punkt A till B.
Kostymen till Jonas ska pressas, skjortor ska strykas, min klänning och hela outfit ska testas, jag måste provfixa håret så jag inte står en timma innan vi ska åka, och inser att jag har en dålig hårdag, den tiden jag vill lägga på att vara med Julia innan vi lämnar till barnvakten farmor. Fundera på sminkning, det ska filas fötter och fixas naglar. Skor ska putsas. ordnas "barnvakt" åt Simon, denna gången nya grannarna vars 9-åriga dotter älskar katter. "Tack-present" ordnas till dom, vin och godis, kolla så Simon har mat för alla dagarna och helst lite kattgodis. Lådan ska städas så den är fin när det är andra än vi som ska rensa den. Har vi tillräckligt med batterier till kameran, är kortet tömt så allt annat får plats? Göras bröllopskort och fixas present. Koda om larmet så grannen kommer in med sin kod.
Väskor packas, Jonas sin egen, jag för mig och Julia, kolla leksaker, böcker, kläder, komma ihåg att packa all mat till henne så det räcker och blir över, välling, olika nappflaskor, allt allt allt....
Underhålllning längs vägen ska med så hon ej tröttnar, alla snuttefiltar och pricken, vara meterolog och förutspå vädret så man packar rätt kläder...
Jag är helt matt innan vi ens satt oss i bilen, varje gång...
- vad har vi glömt?
Oftast ingenting viktigt.

Hur lätt det är att göra allt detta vet alla som har eller har haft en 13 månaders hemma som kräver 100% koll och sällskap. Hon håller på att utforka världen men vill bara ha mig på armlängsavstånd när hon gör det. Och det är inte helt lätt att ha en Julia hängande i byxbenen för varje steg jag tar. Och det kvittar om vi suttit och läst alla hennes favoritböcker i över en timma. Lämnar jag hennes synfält så blir det ramaskri och tandgisslan.

Igår var iallafall Louise här och åt lite kvällsmat och lämnade tyget till den brudnäbbsklänning jag ska sy inför deras bröllop i oktober. Det var mysigt, som vanligt, vi träffar dom på tok för sällan.

Kram trött mamma

Julia i ny outfit

Min nya symaskin syr så fina sömmar! Fast det kan man ju inte se här. Men den gör det.Bara så du vet Julia. Och igår, trots mega halsont på både henne och mig, vi hostar så det bränner, så lekte vi på altanen. Solen sken. Då är man ute.
Och byggde torn. Eller jag byggde och Julia plockade isär, för att sedan plocka ihop dom på egen hand. Ibland är man bara överflödig som tornbyggare helt enkelt...
Kram Mamma



Julia bygger torn själv..


...eller plockar isär det mamma byggt..


-Aaaa..ser du alla mina tänder mamma? Det är nio stycken!


Partytricket...att greppa saker med tänderna.


- Tusingen, mamma stoppade in min napp i dom här, jag ser den ju, men hur får jag ut den..?

Kajsa, Alva, Alex och mamma Vera på besök.

I lördags när pappa Jonas var på golfbanan och skulle kamma hem storvinsten kom vera med alla barnen på besök.
Det fikades och tjattrades, som vanligt.
Lilla Alva har blivit så stor och är alltid, som sin syster Kajsa, en solstråle!
Kram Mamma



Julia förösker hålla handen på Alva


Bäst vi har samma min...


- Nä, nu vill jag inte visa min bästa sida


Kajsa

Flickan med dom röda skorna..

Jag läst en bok. Jag har gråtit oavbrutet när jag läste denna bok. Stundtals av ömheten som beskrivs, klarheten från dottern Hannah den handlar om. Klokheten. Sorgen. Smärtan man som mamma kan sätta sig in i. Det är en fruktanssvärt sorgsen bok, fast samtidigt glad och ljus.

Bokens lilla Hannah får cancer. Man ryser. Jag trodde aldrig att jag skulle våga läsa den. Bara tanken på att min lilla prinsessa skulle kunna drabbas av något så ofarligt som ett myggbett kan få hjärtat att braka sönder och samman. Så detta är egentligen ingen bok för mig. Det visste jag. Jag gråter till sentimenal reklam på teve. Sån är jag. Men boken är nyttig. För ALLA med barn. Eller för alla med en relation. Allt ställs på sin spets. Det man tagit för givet, är inte så givet. Allt kan ändras snabbt. Och vad är då allt man tidigare trodde var viktigt, vad är det värt? Den tar fram hur mycket modigare barn är, än sina föräldrar, hur klart dom ser på saker och ting, Ingen gråskala, bara svart eller vitt och det mesta är enkelt, bara dom får saker förklarat för sig på ett sätt dom förstår, och framför allt att dom får sanningen. Flickan är modig och kräver att vuxna ska behandla henne som dom förväntas bli bemötta av henne. Att bara för att hon är sjuk har hon all rätt att ses som en person, inte en människa som ska dö. Boken är sann. Det gjorde nog mest ont. Och slutskedet i boken är allt annat än glad. Men...den är nyttig. Jag är glad att jag läste den. Jag förstår att barn förstår mer än man ger dom kredit för. Bara vi berättar. Och dom tacklar saker helt annorlunda. Död, sorg, smärta och vardag.
Läs den, gör det. Men köp en fyrpack hushållsrullar. Dom kommer gå åt.



"När min dotter Hannah fick diagnosen cancer en månad innan hon skulle fylla tre krackelerade mitt liv. Jag började ifrågasätta allt vad jag tidigare hade trott på. Tidigare hade jag mätt mitt värde i hur uppskattad jag var av andra och sagt 'ja' till saker mest för att bli omtyckt och älskad. Jag hade kämpat för att upprätthålla en illusion av att mitt liv var perfekt och hållit undan det som egentligen var viktigt för mig. Hannahs diagnos fick mig att vakna."

Kram Mamma

Vispa, röra, och koka

Min gamla spis, som min pappa gjorde till mig, dubbelt så stor som dagens röda MICKI spisar och med riktiga reglage, står nu redo att åka in i Julias rum efter lite uppfräschning av färgen. Dock ska vi uppdatera den till en spis med häll, men just nu är det plattor...
Och som hon rör och vispar och håller på i sina grytor. Tom Pricken fick sig en kokning och "kockmössan" satt stadigt där den skulle, Tant Cecilias virkade möss-bakelse är det första som åker på frökens lilla huvud varje morgon när hon ser den i leksakslådan...
Sötaste kocken i stan!
Kram Mamma

Läshörnan

Den perfekta läshörnan är detta. Och den perfekta läsfåtöljen.
Och gissa vad pappa fick läsa innan han åkte iväg för att göra en golftävling idag?
Jo Pricken...
/Mamma

En helt vanlig fredag...

Igår lyste flitens lampa över Lerumshuset.
Julia och jag vaknade tidigt, efter pjamas, vällingmys i soffan och frukost så gjorde vi:
Vi bakade 50 bullar.
Fixade och pimpade tvättstugan med draperi för varmvattenberedaren, satte upp hylla som blev "torkställning" och satte upp tavelramar med färgval för tvättkorgarna och så kom det dit blommor..
Vi färglade Prickenboken.
Bakade choklad bollar med både kokos och pärlsocker.
Tvättade två maskiner tvätt och lagade två stycken matpajer.
Vi var ute och gick en runda och gungade..och läste såklart!
Kram Mamma

Detta är Pricken...

Detta är Julias Pricken. En knallrosa mjuk sak. Den sover hon med, den vaknar hon med och den hittar hon på bus med.
I vårt förråd står flera kartonger med mina böcker sedan jag var liten...
Boken om Pricken är en av dom.
SJälvklart ska Julia ha den.
Och självklart gör man allt för sin dotter, för att hon ska skina upp som en sol när HENNES Pricken är INUTI boken.
Vi målade bokens Pricken rosa såklart :-)
Är någon förvånad över att boken är hennes nya favorit av alla böcker. En sliten bok från min födelsedag 1982.
Kram Mamma


Bokens Pricken "före"...


....och "efter"....


Nya favoritboken är en gammal från 1982...


- Läs igen mamma!

Vårt vardagsrum..

....hittade jag i en inredningstidning för ett år sedan. Sen dess har sidorna legat i min "tipspärm", absolut inte ensam, det ligger mycket tips på ideer och tokigheter där :-)
Men detta är mallen till vårt vardagsrum...jag älskar allt det vita till allt det mörkbruna...det är varmt fast det är ljusa färger..Vi ska väl se hur vi kan få till det här hemma :-)
Mamma

Grötmonstret

Igår var vi på kvällen på Allum jag och Julia och träffade Minna medan pappa for till stan och klippte sig, när vi kom hem med en övertrött Julia, och hungrig, eftersom hennes puckomamma, jag, tagit med fel välling och den drack hon inte, som jag hade planerat, medan Minna och jag tog varsin kaffe på Allum...
Parentes är dock annars att varje morgon, när vi morgonmyser så dricker fröken nu välling, 1,5 dl till och med, i mitt knä, till nyhetsmorgon, kl 07..

Så här såg grötmonstret ut igår kväll efter gröten när vi väl kommit hem, det var gröt överallt, och då menar jag överallt. Hon gjorde sitt "trötthetstecken" eller " -Dé é mycke nu mamma" och då får man gröt i heeeeela håret, uppifrån och ned...

Första cykelturen skedde under skeptiskt tyckande på garageuppfarten

Lite invänjning av stolen idag.
Man får ta det pö om pö. Fröken verkade nöjd, men skeptisk.
Har man aldrig haft en grunka på huvudet är det lätt att förstå att det ifrågasätts.
Men övning ger färdighet.
Snart drar vi ut på vilda strapatser.
Kram Mamma


- Fastspänd och klar....spännande...


Världens finaste barn!


- Aj-aj pappa, allt klart, grunkan sitter som den ska!


- Herregud så han köööör...bäst jag håller mig i, verkar farligt det här..


-Nä nu får det räcka, jag vill inte ha grunkan längre!

Helgen som gått...

Vi tog bilen till Alingsås i lördags för att hitta kostym till Jonas, det gjorde vi, en supersnygg grå Riley och dessutom en skjorta...
Till mig hittade vi två skjortor, Julia fick ett fint tyg till sin kökshörna.
ALingsås är mysigt och vi hittade en superbra tygaffär med härlga priser inne i den lilla "gränden" mitt på köpgatan.
Sen var det hem och för Jonas hugga ved, han är stark våran man i huset. Han sågar med motorsågen (jag är nervös varenda gång) och hugger med yxan, stark som Bamse och garaget fylls sakteliga med ved, vi måste ändå beställa till denna vintern för våran ved måste torka ett tag. Annars kan det börja brinna sa Jonas.
-Öhh jaaa?! (är det inte det de ska tänkte jag...)
- Alltså, det är så mycket tjära och sånt i den blöta veden att det blir så mycket saker i skorstenen så det kan fatta eld..
-Aha... (då fattade jag....)

Söndagen tog vi bilen igen (allt vi bidrar med i form av extrem källsortering och koppostering ala Hitler, tar vi bryskt tillbaka i form av utsläpp med alla våra resor..hm..) till Hissinen och köpte en cykelstol, cykelhjälm, räffsa, lite saker till huset, och fyra superfina utomhus armaturer till fasaden. Vi åkte till Blomsterlandet och kollade oilka växter vi vill ha i krukor vid entren och letade fasadsiffor i storlek stor...
När vi äntligen släntrade hem efter en liten utflykt till Mölndal också för att hämta två st finfina hyllor till våran planerade hall, som nu är MISÄR och KAOS,så drog Jonas på sig jobbkläder och lekte cykelmekaniker, justerade min cykel, kollade växlar,pumpade däck och monterade cykelstolen där bak på nya pakethållaren, jag litade inte för ett ruttet öre på min gamla så vi köpte en ny för 99 kr på Biltema, den kändes stadig som ett höghus, jag drömde att i alla upp och nerförsbackar så åkte Julia i marken och sa i något svagt ögonblick till Jonas att jag får gå i alla upp och nedförsbackar...
Då tyckte han att poängen med cykling försvinner. och det är ju sant. Vet ni hur många backar Lerum har? Många! Hela Lerum är uppbyggt på backar känns det som. Speciellt hit upp. Och tro föralldel inte att det är lättare åt andra hållet, alltså när vi har nedförsbacke...för då måste man ju bromsa sig istället så inte vagnen far iväg på promenader..
Anja Pärssons vadmuskler är inget mot vad mina kommer att ha utvecklats till mot årets slut.
Storhandling åkte iallafall Julia och jag iväg på. Hon älskar att åka kundvagn och med scanningpickadollen är det ganska lätt att organisera en gigantiskt överfull kundvagn med blöjor kattsand och mat för en vecka, med en dryga ettårig dotter som ska slita, dra, sulta, bita i allt som finns i påsarna bakom henne.
En burk med topz är rolig i sju sekunder. Sen är skinkförpackningen roligare...för att återigen sulta på mitt bibliotekskort hon fått låna då hon med orden
-Öööhhddööööööhhh och ett väldigt viftade vill ha min plånbok istället..
Eller bilnyckeln..

En bra helg som tog slut fort...
Nu en ny vecka...
kram Mamma

Generös

En knubbig hand med smör och ost och kletig gröt, matar mig generöst med flingor.
Hon har gröt i örat, på näsan och kinden, hon skulle visa mig var dessa var.
När hon matat mig klart med det hon själv tycker om pekar hon på osten.
Hon älskar ost.
Och jag älskar henne.
Så ost, det får hon.
Jag lägger den på den smörade skogaholmsmackan. Hon tar glatt och bestämt bort den.
Hur kunde jag var så dum, säger hennes pigga blick. Hon vill ju ha den i handen.
Äter glatt och pekar och viftar på osten. Mer, jag vill ha mer.
Samma procedur. Jag försöker få henne att även ta lite smörgås. Men nej, ost ska det vara. Fröken älskar den där prästosten....och att sulta på den kladdiga våtservetten jag efterhand försöker hålla henne någorlunda ren med.
En galenskap i sig, inser jag ju.
Vill Julia vara kladdig av gröt, så har hon gröt, överallt.
Det är så det är. Det är så det ska vara.
En vilja lika stark som träden i skogen.
Hon vet vad hon vill, på gott och ont. Mest gott.
Det är lätt att läsa henne stundtals.
Det är lätt att älska henne villkorslöst och för alltid.

Halva den smöriga och ihopkletade brödskivan ligger som en stackars klump på golvet, den andra halvan har precis nattats och klappats på under en grötkletig våtservett där på köksbordet.
Underbara fantastiska knasunge!
Puss Mamma

Nu drar vi ut på cykelutflykter!

Julia har fått en stor fin present i sin spargris, av våran vän Lena i Sandviken och hennes man Ad.
Vi har aldrig träffat någon av dom.
Jag lär känna folk på dom alllra märkligaste sätt och förblir goda härliga vänner.
Lena "mötte" jag på blocket. För tre år sedan. Eller fyra, tiden går fort. Fast vi aldrig setts vet vi det mesta om varandra. Lena är som ett energiknippe, ett vitaminpiller i levande form!
I år hoppas vi på att träffa dom när dom ska komma och hälsa på! :-)
Hur som haver. Vi ska köpa cykelstol och hjälm för gåvan. Så snart kan vi ut på utflykt,med picknickväska, hela familjen!
Kram Mamma

Pysselverskan i Lerum.

Vårt sovrum är trist. Vitt Vitt Vitt.
Och våra tråkiga sänglampor jag hittade i flytten dåvi ej skulle ha det på samma sätt som i lägenheten. (stor lampa över sängen och små spottar till läslampor...)
Det finns ju dock alltid sätt att göra trista saker roligare, om man har lite saker över och en limpistol. Det hade jag...
Okej, den är inte riiiiktigt klar, det ska till några pinnar till. och den kasnke inte är så där så alla skulle rusa och köpa den om den fanns i butikerna men den är udda, hemmagjord och...udda :-)
Kram Mamma


Tråkig ful Ikea lampskärm


En upphottad lampskärm eller en Hottentott-hatt :-)