Jag har startat krig, mot bananflugorna som tagit över vårt kök, känns det som.
Jag försöker att stirra ut dom och ser inga, och så WOFF så är dom ö-v-e-r-a-l-l-t!
Oki, det är inte helt lätt att hålla köket/köksgolvet (läs: under Julias stol) kliniskt rent när man har en mat-marodör i familjen. Nu menar jag inte Jonas. Han kastar då rakt inte maten på golvet. Eller mosar banan mellan alla sina fingrar för att sen kasta det på golvet.
marodören stavas JULIA.
Så, helt lätt är det inte att utrota bananflugor.
Men, dom har det inte så lätt. Det står små skålar lite varstans och gömmer med vinäger (rödvin/vitvin eller äppel) och så lite diskmedel för ytspnningens skull och jadå, jag mördar hundratals om dagen känns det som, men dom jäklarna förökar sig ju som svenskar runt ett buffébord. Dom är många.
Stekt potatis utlovades visst också i rubriken. Julia älskar stekt potatis. Och rå grillkorv. Det fick hon till lunch idag. Lyckan gjord. Hon åt med händerna. Den ena biten efter den andra. En hel korv! Och två potatisar. Jisses.
Nu sover både hon och Simon, han blev nog trött efter promenaden. Våran katt är nog en hund, i konstig beklädnad. För nu har han börjat med det udda konststycket att följa med på våra promenader. Han kommer när man ropar och går efter som en hund. Ibland hoppar han före, men vänder sig och inväntar, och ibland utforskar han lite buskar om vi är för långsamma. Knaskatten. Men han är nog lycklig. Och huvudsaken är det...
Kram Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar