Jag läst en bok. Jag har gråtit oavbrutet när jag läste denna bok. Stundtals av ömheten som beskrivs, klarheten från dottern Hannah den handlar om. Klokheten. Sorgen. Smärtan man som mamma kan sätta sig in i. Det är en fruktanssvärt sorgsen bok, fast samtidigt glad och ljus.
Bokens lilla Hannah får cancer. Man ryser. Jag trodde aldrig att jag skulle våga läsa den. Bara tanken på att min lilla prinsessa skulle kunna drabbas av något så ofarligt som ett myggbett kan få hjärtat att braka sönder och samman. Så detta är egentligen ingen bok för mig. Det visste jag. Jag gråter till sentimenal reklam på teve. Sån är jag. Men boken är nyttig. För ALLA med barn. Eller för alla med en relation. Allt ställs på sin spets. Det man tagit för givet, är inte så givet. Allt kan ändras snabbt. Och vad är då allt man tidigare trodde var viktigt, vad är det värt? Den tar fram hur mycket modigare barn är, än sina föräldrar, hur klart dom ser på saker och ting, Ingen gråskala, bara svart eller vitt och det mesta är enkelt, bara dom får saker förklarat för sig på ett sätt dom förstår, och framför allt att dom får sanningen. Flickan är modig och kräver att vuxna ska behandla henne som dom förväntas bli bemötta av henne. Att bara för att hon är sjuk har hon all rätt att ses som en person, inte en människa som ska dö. Boken är sann. Det gjorde nog mest ont. Och slutskedet i boken är allt annat än glad. Men...den är nyttig. Jag är glad att jag läste den. Jag förstår att barn förstår mer än man ger dom kredit för. Bara vi berättar. Och dom tacklar saker helt annorlunda. Död, sorg, smärta och vardag.
Läs den, gör det. Men köp en fyrpack hushållsrullar. Dom kommer gå åt.
"När min dotter Hannah fick diagnosen cancer en månad innan hon skulle fylla tre krackelerade mitt liv. Jag började ifrågasätta allt vad jag tidigare hade trott på. Tidigare hade jag mätt mitt värde i hur uppskattad jag var av andra och sagt 'ja' till saker mest för att bli omtyckt och älskad. Jag hade kämpat för att upprätthålla en illusion av att mitt liv var perfekt och hållit undan det som egentligen var viktigt för mig. Hannahs diagnos fick mig att vakna."
Kram Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar