Generös

En knubbig hand med smör och ost och kletig gröt, matar mig generöst med flingor.
Hon har gröt i örat, på näsan och kinden, hon skulle visa mig var dessa var.
När hon matat mig klart med det hon själv tycker om pekar hon på osten.
Hon älskar ost.
Och jag älskar henne.
Så ost, det får hon.
Jag lägger den på den smörade skogaholmsmackan. Hon tar glatt och bestämt bort den.
Hur kunde jag var så dum, säger hennes pigga blick. Hon vill ju ha den i handen.
Äter glatt och pekar och viftar på osten. Mer, jag vill ha mer.
Samma procedur. Jag försöker få henne att även ta lite smörgås. Men nej, ost ska det vara. Fröken älskar den där prästosten....och att sulta på den kladdiga våtservetten jag efterhand försöker hålla henne någorlunda ren med.
En galenskap i sig, inser jag ju.
Vill Julia vara kladdig av gröt, så har hon gröt, överallt.
Det är så det är. Det är så det ska vara.
En vilja lika stark som träden i skogen.
Hon vet vad hon vill, på gott och ont. Mest gott.
Det är lätt att läsa henne stundtals.
Det är lätt att älska henne villkorslöst och för alltid.

Halva den smöriga och ihopkletade brödskivan ligger som en stackars klump på golvet, den andra halvan har precis nattats och klappats på under en grötkletig våtservett där på köksbordet.
Underbara fantastiska knasunge!
Puss Mamma