Min lilla eskimo

Solen sken när vi tryckte våra nyvakna näsor mot fönstret för att kolla snöläget utanför imorse.
Så idag skulle vi verkligen ut och leka i den meterhöga snön. Först skulle vi bara invänta soff-folket för att bli av med bäddsoffan så den nya kan bäras upp.
Till Julias stora lycka kunde vi under säkert fem minuter stå och beundra det fina råddjur som stod så fint och stort precis vid vår infart. Det liksom bara stod där och tittade och Julia sken som solen utanför och strax därefter kom det flera popp-popp som hon ihärdigt sa. Sen skulle vi kolla popp-popp i parti och minut.
(popp-popp=pippi)


Min lilla eskimo kom till slut ut fast då hade solen gått i moln och snön började dala ned, och ledsen var hon sen hon stupade utanför dörren...


Det kändes lite kittligt när flingorna hamnade i ansiktet.


Men så hittade hon ett roligt liten hål i den stora snövallen på infarten.


Där kunde man ju gräva..


Och då försvann armarna..


Men då blev man ju alldeles snöig, det var roligt!


Men ni kan aldrig ana vad man blir trött av att gräva, så jag fick vila lite.


När vi kom in var jag jättetrött men jag får inte sova så sent för mamma för då somnar jag inte på kvällen när jag ska. Så vi satte oss och myste framför den nya filmen mamma köpt med Teletubbies. Det var roligt! Att se på tv tillhör inte vanligheterna, mamma gillar inte det, att jag tittar men ihop går det bra, någongång ibland.


Här myser vi, min mamma och jag.

Kram Julia och mamma

Helgen som gick....

Det har varit en händelserik helg med en massa snö!
Högt och lågt. Vi önskade oss förvisso en vit härlig första vinter i huset men det här är ju nästan skrattretande.
Först ett kollektivt svar, då jag inte svarat på dom sms/mail som kommit ang biopsiproverna i torsdags: Jag får besked om högst fyra veckor om det behövs operation eller inte, vi har iallafall förberett för detta med blodprover mm. Klart.
Nu åter till helgen :-)

I fredagskväll skulle vi och elva galningar till, sluta upp hemma hos kristian och Louise på Plaza De La Wasa och äta god mat och se hockeymatchen (OS, jag veeeet)
Julia och jag hade ju bakat en väldig massa semlor som vi pyntat med sverigeflaggor och hade med oss.


Mamma med alla semlorna, redo att åka, trots snöovädret som drog fram över västsverige...


En utav kvällens värdar iklädd den Svenska segerdräkten.


Julia satt mest paralyserad första timmen, har aldrig sett henne så lugn! Det gick dock över kan jag lova och fröken vägrade, trots pjamas och välling, att gå och lägga sig...


Alla uppradade i soffan för att heja fram sweden...


Fast alla fick inte plats i soffan, så kvällens värdinna bla, fick bli omstoppad på golvet, av sin kära man Kristian.


Maria, Karin, Jerker, halv dold Sofia och så Jakob.


Klockan är strax efter tolv och våra små barn, Julia och Ludvig, här med mamma Karin, är fortfarande uppe..


- Neeeej, jag är faktikst inte ett endaste trött mamma!!! (yeah right gumman!)


Det svenska hoppet och det kroatiska, Kristian tyckte våra "folkdräkter" var lika och ville ha det på bild :-)


Pappa J innan han tog itu med den massa snö som kommit under natten till lördag.
Vilket var ca 30 cm...


Den gamla cykeln...


Taket på gamla delen av huset...riskabel snömängd.


Vårat garage, det gamla skrället, får gärna rasa av snömängden, då slipper vi ju ödsla tid på att riva det i vår :-)


Dagens bildfråga: Ser ni bilen??
Detta var synen som mötte oss när vi kom upp kl 8 i lördags morse.


Det var bara att försöka få fram den.


Stackars pappa J vad han fick skotta.




Snödjupet på altanen ca 60 cm, det var FÖRE det nya snöfallet som kom på eftermiddagen, suck! Finns risk att altanen kan rasa, som redan innan hade brister i bärighet. (eller vad det heter) Och det vill vi ju inte.


Så för att undanröja lite utav faran, fick J skotta där med.


Söndagens bild. Nästan lika mycket snö, igen. Bara ut att skotta, igen.


Altanen igår eftermiddag. Det ligger nog en meter i höjd nu där ute på sina ställen, eftersom J skottade ned en hel del från taket (gamla delen) så rasrisk försvann, hoppas vi.


Herregud det tar ju aldrig slut.


Medan J skottade passade Julia och jag på att baka kärleksmums. Gissa vem som slickade skålen... :-)


Trappräcket har också blivit klart igår. Fast det står och väntar på montering men första ska ju det gamla bort, som ni ser är det påbörjat här, man får ju ta det i etapper när man har en energisk 1,5 åring som älskar farligt klättrande.


Det ska bli skönt när både nya räcket och grinden är på plats så jag kan måla, för som ni vet så står J för byggandet och tapetsering och jag för målning.

Och på tal om målning så grundade jag ju faktikst Julias stora fina säng i helgen och nu efter då 48 timmar kan jag lägga på första lagret färg, får bli ikväll när hon lagt sig.

Ha en skön måndag.
Solen skiner, ett råddjur passerade precis förbi och vi ska ut och hoppa i den meterhöga snön.
kramar Mamma M och Julia.

Ett litet rött paket...

När vi kom hem från sjukhuset idag så hade Julia fått paket!
Giss om hon blev glad när det dök upp tre tröjor varav en hade en stor fin kissekatt på hela framsidan :-)
Kram Mamma Maja


- Åh ett fint rött paket!!


- Titta så många tröjor mamma!


- Undrar hur den här ser ut...


- Wiiiiwiww, det var en stor fin kissematt "maooo" på magen!


- Undrar om det finns något mer där inne?

/M

Julias underbara skratt!!

Tidningsnotis...

Jag fick ett mail från en tjej som sett i tidningen BARN OCH CANCER att jag virkade bakverk och gav vinsten till Barncancerfonden..

Nu blir jag ju nyfiken vem som skrivit den :-)

Jag trodde först att det bara skulle vara ett projekt inför jul men eftersom det fortf rullar in lite beställningar då och då så har jag fortsatt och kommer göra så länge mäniskor vill ha mina oätbara bakverk, men som är väldigt roliga att leka med :-)
Och för varje mer virkat bakverk blir det ju en peng att ge till fonden.

Här finns iallafall den lilla fina notisen att läsa.

Tusen tack, vem du än är!! (fast jag skulle vilja veta.....)

Kramar!! Maja

Dagen före B...

Idag tog Julia och jag en promenad ned till Lindex vid Hulan (ca 1 timmes väg) och vidare till Kvantum där vi började storhandla och var ganska klara när pappa J kom och hjälpte oss med det sista.
Att säga att det var en halkfri promenad vore fel, vi kanade i alla nedförs backar men stod aldrig på rumpan, inte som Anja Pärsson nyss i störtloppet.
Herregud, ska någon behöva bryta ryggen för lite medaljer att hänga på väggen..?

Imorgon börjar dagen förpillans tidigt, Jonas har tagit halvdag ledigt och följer med till Alingsås lasarett (kl 08) med mig och Julia där jag då ska göra den ytterligare biopsin på underlivet. (för er som följer bloggen så fick jag ju cellförändringsresultat i dec)
Har ingen aning om hur det går till, men det blir nog bra.
Och måla f-n på väggen kan man ju inte göra innan han sitter där och grimaserar.
Kram och natti.
Mamma Maja

Ps, Julia har lärt sig säga fåglar, eller hon säger "popp-popp" så fort vi ser någon. Kan komma av att jag lärt henne att dom låter pip-pip. Hon kan även härma grisen med "öff"...hon kan även lite annat såklart, som att härma tigern, hunden, katten, apan (ibland) hästen och ankorna "ack-ack".

Tårtljus

Har man namnsdag så ska man självklart ha ett ljus att blåsa ut.
Fröken är duktig på det och innan måltiden var över (favoriten: fiskbullar och makaroner) så hade vi tänt ljuset tre gånger till, allt efter frökens önskemål.
Kram Mamma M

Julias dag.

Grattis Julia!
Idag är det din dag.
Och semledagen, så igår bakade vi 32 stycken semlebullar.
Men mest av allt är det Julias dag.
Älskar dig!
Kram Mamma

Riktiga män gråter

Jaha och så tog hon guld, hejja heja grattis.
Nu har jag gjort mitt OS för iår.
Jag såg Kallas skidlopp tio kilometer. Hejja henne. (och klagade inte, jag har ju ett kök att göra om..)

Men det var inte sveriges guld det skulle skrivas om, utan mäns oförmåga att gråta.
Eller fel, MIN sambos oförmåga att gråta och visa någons slags känsloyttring åt det hållet.
Jag gråter åt det mesta med känsla i. Jag gråter när jag blir arg, glad, ledsen, besviken, illa berörd, glatt berörd, fint berörd och vemodig. Jag gråter när jag träffar någon jag inte sett på länge och som betyder massor för mig (ni som var med på Julias namngivningsfest kanske minns att jag bölade som en gris redan efter välkomsttalet och sen mot mamma Gittans axel, underbara kvinna!!)
Jag gråter åt postkodmiljonären och reklamsnuttar och djur och barn som far illa.

Hur som haver. Min Jonas, gråter aldrig. Och jag menar nästan aldrig.
Han grät till slutet av Schindlers List, men hey, jag grät mig IGENOM hela Schindlers List...Så det räknas inte.
En skvätt grät han dock när Julia föddes, men det minns jag inte eftersom jag var halvt i koma efter 5.5 timmes krystar UTAN bedövning och med sugklocka...(AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ)
så det räknas inte heller.

Alltså, han gråter aldrig/sällan för "familje-saker" men HALLÅ, han gråter (nästan) när Charlotte Kalla tar guld, och ville JAG skulle high fiva honom på det?!?!

Jag upphör aldrig att förvånas.
Män ÄR från mars, helt klart.
Och grattis till guldet Kalla...jag snodde bilden från Google :-)

Kramar Maja

Stöld...

Våran lilla Snögubbe, numera utan huvudbonad i vinterkylan..


Vi har haft besök...
Av någon väldigt liten tror jag, eller åtminstone någon med väldigt litet huvud. Och frusen av sig.
Eller av en docka...?
Eller en väldigt liten dvärg?
Någon frusen liten övervintrande Vätte?
Julias och min fina snögubbe som överlevt sedan veckan före jul står nu och fryser om huvudet, stackarn, någon har stulit hans mössa.
(Förövrigt min Skrållan mössa mamma stickade på 80 talet i gult och brunt...)

/Maja

Stol du stol, ändra dig.

Man kan lugnt säga, om ni frågar Jonas, att det går troll i att börja med sprayfärg på möbler. Men det går så snabbt, lätt, slutresultatet blir jämt och fint och det är roligt, väldigt luktigt dock..


Stolen före...fast något mer skavdare...


Stolen efter...som ny.

kram Mamma M

Jonas nya leksak och nya trappgrinden

Jonas har införskaffat sig en ny och för ändamålen, viktig leksak.
Den för ett himmelens oväsen, men kan kopplas till grovdammsugaren, men pedanten i undertecknad slipper slita sitt gråa hår för att kanter inte blir spikraka som när han sågat förr osv...

Så i lördags var han på Beijer (vårt andra hem) och införskaffade virket (planhyvlat??) och så satte han igång med den trappgrind vi faktiskt ritat ihop.
Så här går det nämligen till i vårt hem.

Jag får en idé, (oftast suckar Jonas då) eller ser en bild, eller knycker en idé (funkar bra det med) och så har jag bilden i huvudet, eller på datorn, och så ger jag den till Jonas och så ritar han upp det på datorn med mått och grejor i tredimesionellt som man kan vrida och vända på hela skissen. och så utifrån den så gör vi ändringar utifrån mitt "inredningsöga" och hans bygg-kunnande (det finns visst så tråkiga saker som bärigheter och hållfasthet och trista termer som bara förstöööööööör....typ)
Så, den här grinden kom fram efter många turer och mått-ändringar.
Men så fin den blir!
Och kommer målas vit, liksom nya räcket som går helt i samma stil fast med bredare ram och djupare spjälor. Bort med 80 tals trappen och in med 2000 talet. Jiii-haaa!
Så, hejjehejja för hans nya leksak!!


Grinden före... :-)


En början..


Detaljer som, dubbla ramar i olika djup.




Färdiga, omålade, resultatet.

Kram Mamma M