GymnastikAvslutning

Tänk att tio veckor kan gå så fort!

Detta är Julia när vi skulle till den första gympatimman...

Och igår var det redan avslutning på 3-4 års gymnastiken som Annika håller i varje tisdagkväll.

Dagen till ära drog vi med oss pappa Jonas och Alice så dom också ska få se vad det är Julia och jag har gjort tio tisdagar..

Och när uppvärmingen är klar, som är springa till musik, så är det ju vi föräldrar som ställer upp hinderbanan och alla dess olika moment, allt efter Annikas ritningar, så igår var det Jonas som fick vara den släpande och bärande utav oss medan Alice och jag lugnt tittade på.

Balansgång och uppför "backen"...

Hänga sig i ringarna....som hon är SÅ bra på nu.

Balansgång på smal spång med en ärtpåse på huvudet att hålla reda på..

För att sedan tippa den i upp och nedvänd pall.

Hoppa liten studsplatta och göra kullerbyttta :-)

KLiva över bänk, gå i rockringar och så hänga i nya ringar.

Som avslutning igår var det varken Rörelser till musik eller Fallskärmen utan dom satt lungt (nåja) i en ring runt Annika som berättade att nu har vi jullov tills den 10 januari och så bjöd hon på pepparkakor.

Som vår skrota älskar, vi tror att hon åt tre...men det kan ha varit ngn mer :-)

Nöjd glad lillfis som verkligen älskat detta med gympa och springa och hoppa och svänga sig i ringar, och framför allt har hon älskat Annika och gör gärna mer an man ska.

Igår var hon ganska trött när vi kom hem men jag tror att pappa Jonas var den som var tröttast.

Det tar på orken att vara på gympan, både för liten och stor, framför allt är det en HÖG ljudnivå med 20 barn plus några syskon och lika många föräldrar..

Kram Maja

Pepparkaksbak

Jodå, idag åkte förkläden och bagarmössan på för Hey här skulle bakas pepparkakor..

Av den köpta degen från Ica.

Vissa saker bakar jag helt enkelt inte från scratch.

En tokladdad bagare hade jag här hemma, som började sin bakning med att sjunga Klappa händerna om du är riktigt glad...

Sen tyckte hon att all deg som fastnade på kaveln, den fick man minsann äta upp..

Och det var mycket deg som fastnade....

Men hon kavlade, och tryckte formar, alla formar på varandra på sin lilla degplätt, för det var själva bakandet som var målet för henne, inte att det skulle bli färdiga peppisar man kunde fika på.

Under tiden så bakade jag dessutom Leilas ost och Basilikakex då vi ska ha lite glöggmingel här på lördag för lite vänner men Uj så misslyckade dom blev då jag glömde plåten.

Gjort dom förut och då blev dom supergoda men ovisst om det går att bjuda på dom :-)

Det här var Julias mission.

Att trycka så många figurer som möjligt på samma lilla plätt och jag rättar henne inte.

Sålänge hon tycker det är roligt att baka och fixa så uppmuntrar jag henne, fel eller rätt eller hur man nu ska se det.

Men, våra pepparkakor av de där stackars köpedegen.

Jag tror vi fick tio stycken som går att äta :-)

En plåt brändes när jag fick ta hand om en Alice som jätte-bajsat och som inte alls ville vänta på att plåten med pepparkakor skulle bli klar...

Och en Julia som åt mer deg än det blev kakor och dom som blev känns lite mjuka.

Jag tror jag kör på hemmagjort pepparkakshus som förra året men dom vi ska äta och ha till glögg, dom köper vi färdiga...

Kram Maja

Stol under förändring

Julias gamla barnmatstol har genomgått lite förändringar genom åren...

Så här såg den ut när vi köpte den för en minimal summa på Blocket.

En Gulliver från Ikea.

Sen upptäckte jag hur otroligt lätt, och förbaskat roligt det var att spraymåla möbler...

Så då blev den svart.

För att passa in nu och för att den ska vara Alice, så blev den vit..

Och fick en matchande dyna till så hon sitter mjukt.

Tänk vad lite färg, tålamod och ett huvud fullt av ideér kan hitta på.

Kram Maja

Äntligen vitt.

Vår köksmöbel före.

En hederlig obehandlad ekmöbel från Mio.

Jääääättetråkig och ek...ig.

Halvblank (40 glans) vit lackfärg från Jula, Panelgrund från Colorama och ett ohyggligt bra verktyg för att lacka stora släta ytor: Lackroller!

Så, som den målarfanatiker jag är åkte jag till bygdens lokala Colorama och köpte färg.

För att inte eken skulle bläda igenom lackfärgen, och man inte vill kvistlacka en hel köksmöbel, så rekomenderade dom den nya Panelgrund från Alcro.

En lagom dyr historia men som fyngerade bra.

Jag är inte känd som den som älskar underarbete och eftersom vår möbel var just obehandlad och vi aldrig oljat den så behövdes heller inget underarbete.

Det var bara att börja måla.

Bordet fick sig två omgångar grundfärg och tre lager lack.

Det behövdes 8 timmars torktid mellan alla gångerna innan det gick att måla över, plus en sista härdningstid på minst två dygn, därav tog det från söndag till lördag innan vi invigde det.

Stolarna målade jag bara engång med panelgrund och två lager lack och kanske dom behöver ett lager till men som den realist jag är inser jag att köksmöbler ska nötas och stötas och jag kommer nog därför få bättre på lacken både en och två gånger innan livstiden är slut för det.

Köket blev som nytt, men om jag skulle göra om det?

Nix, Nada, Nicht, aldrig i livet!

Att måla pinniga köksstolar är ta mig tusan det tristaste och mest tålamodskrävande jag gjort.

Att måla möbler, som jag ofta gör, men då med vanlig väggfärg, är rena himmelriket i jämförelse.

Att måla med blank lackfärg är ju satans gåva till målarn.

Man måste måla allt i ett svep, annars blir det ojäms, lacken hinner få en "torr" yta och det kan rinna, eller bli "geggigt" om man råkar komma där med penseln igen.

Så nej, jag gör inte om det, men klart nöjd med resultatet.

Dynorna, som i original är bruna skinn-sitsar fick sig en omgång tyg med häftpistolen i samma tyg som gardinerna.

Julias stol är ju en vitmålad Ingolf från Ikea som vi har två stycken utav och Alice stol en numera vitmålad Gulliver, också den från Ikea.

Så, javisst blev det skillnad!

Men så tog det ett tag också.

/Maja

Knytteträff i våran skog.

Vilken härlig måndag!

Jag smög upp vid kvart över åtta, båda barnen sov, gjorde frukost och gick in och väckte Julia, som förklarade att hon hade en massa nya pussar i sitt hjärta att dela ut till mig.

Efter frukosten packade vi ryggsäcken med fika och tog på oss underställ och varma ytter för idag var det Knytteträff dags uppe i "vår" skog, dit vi kan promenera på fem minuter.

Med oss hade vi också Stina med Albin och Therese med Pobin och Pontus, och så Alice och Julia såklart.

Vi hittade en bra glänta mitt bland alla träd, helt mossklädd var marken så det var mjukt att krypa omkring på och mjukt att sitta för rumporna.

Albin skulle krypa över Julia...

Vi fikade, sjöng Ekorren, Lilla Snogel, Imse Vimse, gjorde Matsäcksramsan från Knytteboken, Sjöng Lilla Stenen och letade kottar som ekorren ätit på, hittade spindelnät och en gran somdet hade sipprat kåda ur barken på.

Albin.

Robin.

Julia som hade med sig sin korg om hon hittade någon hon ville ta hem.

Här sjöngs det för glatta livet och Julia vill gärna stå och sjunga så hon kan svänga med hela kroppen .-)

1,5 timma var vi där och det var hur skönt som helst.

Nästa träff blir på onsdag då vi ska ses på Inspirationsträff inför vårstarten.

Kollikokk!

Maja

Tappat i vikten.

Alice.
Tycker hon har tappat och när jag satte henne på vågen här hemma och tittar i hennes Bvc journal så ser jag att på fem veckor har hon bara ökat 30 gram...
Det kan väl inte vara så himmelens normalt?
Tror att feberdagarna satte spår, men hon dricker, kissar och bajjar så hon får ju i sig.
8 kg vägde hon i morse, sist på Bvc i oktober vägde hon 7970..
Kanske borde ringa Magda för kontroll?
/Maja

En Julabock

Efter en titt hos Karolina så blev Jonas sugen på att göra en egen julabock tillsammans med Julia.

Så i lördags eftermiddag gick dom ner och snickrade ihop stommen...

Och igår började dom klä den med granris...

Ett svårt jobb...

Men en glad medhjälpare fanns det..

Julabocken hade ett utseende först när Jonas tyckte att han var klar..

Det tyckte inte jag eftersom den då hade blivit förpassad till komposten...eller baksidan.

Eftersom det bara var snören överallt men väldigt lite granris.

Men se så fin den blev när han gjorde ännu ett försök!

Mullig och gullig..och lik en Gremlings tyckte han själv.

Jag tycker den blev toppen så nu får den pryda entren i vinter.

Den ser ganska liten ut, men den är faktikst ganska så stor.

:-)

Kram Maja

Fars Dag lite sent..

Pappa Jonas fick ju ett litet paket förra söndagen på farsdag..fast som var tomt pga postens strul...

I torsdags fick han sin farsdags present några dagar för sent.

Fyra böcker utav Jonas Moström.

En manlig variant av Läckberg och Ljungstedt.

En present som även kommer läsas av mig alltså...

Kram från Oss.

Min Symaskin

Snälla och otroligt duktiga Mariah ger mig ofta inspiration när det kommer till att sy kläder till Julia.

Eller sy lite överhuvudtaget.

Jag önskar bara det fanns lite mer tid till det...men jag syr så mycket annat istället.

När vi bodde i stan bodde vi nästan grannar med Göteborgs bästa, och billigaste tygaffär så lagret hemma var stort.

Så har vi det inte nu.

Mariah har ritat ett så fint tunika mönster till sin dotter Nikita som är lika gammal (nästan) som Julia, och ett ganska snarlikt till sig själv.

Jag ritar förvisso också mönster men bara på "finklänningar" till Julia och saknade ett fint basmönster, på trikåklänning som man kan variera i det oändlga beroende på tyg och annat.

Som är fint till både vardag och fest, beroende på hur man har "utvecklat" mönstret.

Se bara så fina dom är, och vilket fall.

Julia älskar ju att flaxa omkring i klänning och strumpbyxor här hemma och det är ett tacksamt plagg.

Och du hittar dom inte i butikerna.

Men vet ni, då var Mariah så himla rar att hon delar med sig, till mig, så nu har jag två fina mönster i mitt syrum.

Nu kan jag sy härliga,fina tunikor/klänningar till Julia (och Alice) och till mig.

Jag som nästan uteslutande alltid går i klänning här hemma även på vintern.

Nästa gång vi åker in till stan ska vi åka till vår "gamla" tygaffär igen och botanisera i mängder.

Sen får Husqvarnan gå varm till annat än gardiner, kuddar, fåglar och fina bomullsklänningar.

TACK!

Maja

Ps, bilderna är tagna av Mariah och knyckta från hennes blogg.



Härlig tur till skogen

På skogstur..

Äntligen blev lillpluttan av med all feber.

Hon kräktes ner hela sig i fredagskväll efter gröten och blåbären, fick en dunderkur med flytande Ipren, svettades som en tok och på morgonen var hon sitt gamla vanliga jollrande igen.

Pappa Jonas förslog då att vi skulle ta en skogstur så det gjorde vi.

Man måste ha lite avbrott i allt fix och trix vi har här hemma.

Det var dimmigt och mystiskt som en trollskog där vi gick.

Målet var att se om kossorna fortfarande var ute och fika där.

Det blir ofta en väldig massa stopp när fröken går själv.

Det ska tittas på det mesta, frågas, sjungas och plocka upp saker.

Kallt om snoken mamma?

Skogsmulle?

Jodå, lätt att fånga mig på bild är det inte, inte med en normal pose iallafall.

Till slut brukar Julia själv säga till om att hon vill sitta i vagnen för benen är trötta,

Alice hon sov och när hon slog upp ögonen så låg hon där och tittade upp i himlen, helt nöjd med tillvaron som inbakad i sin åkpåse och i overallen.

Det bästa som finns är att fika utomhus och Julia säger ofta:

- Åh så häjigt att vi kan vaja ute!

Och eftersom vi fått vara inomhus tre dagar pga Alice feber så var det verkligen skönt att komma ut i friska luften.

När vi kom hem efter två timmar blev det lunch och sen tog Julia och Jonas sin ändalykt och spenderade någon timma i hobbyrummet och byggde en stomme till en julbock..

Jag och Alice målade andra omgången lack på våra köksstolar.

Ett målerijobb som är det tråkigaste jag gjort, och svårt...

Kram Maja

Temperaturen

Tredje dagen nu för Alice.
Som mest igår hade hon 38,8 men var ganska "med" hela dagen ändå.
Förutom att hon krävde att få somna på min axel hela tiden och gallskrek när jag ens tänkte tanken att lägga ner henne i sin säng.
Idag vaknade hon kokhet och med en temp på 39,2  så det var bara alvedon igen och ringa Magdalena.
Man ska ju inte ge febernedsättande hur många dagar som helst.

Jag inser efter tre dagar att jag skulle klara mig ganska så bra om jag skulle råka bli av med en arm ett tag.
Det går, att med en bebis på ena armen, hängande som en potatissäck mot axeln, fixa ett bubbelbad till Julia, det går att klämma ut tandkräm ur tuben till henne, det går tom med lite finess att reda ut hennes lockar som tovat ihop sig under natten och i bubbelbadet.
Det går tom att fixa kaffe, det mest livsnödvändiga, förutom doften av mina barn, som behövs en kall morgon när dimman ligger tät över huset och nästan noll sömn har funnits.
Det svåra var att bädda sängarna men eftersom hon verkade stå ut med vad som helst bara hon fick hänga där på axeln och känna mamma-värme så gick det bra det med.

Undrar om man kan få tennisarm av det där lilla "klappandet" man gör mot Alice blöjbak när man ska få henne att slappna av. Statisk rörelse i över 40 minuter sätter ju sina spår.
När hon till slut efter gråt och gråt och jämmer slappnade av där på axeln efter alla dom där minutrarna så trodde jag i min enfald att det var lugnt läge att lägga ner henne.
Himmel och Pannkaka vilket ramaskri det kom ur den där lilla strupen.
Jag tror jag har lite lock för örat fortfarande minsann.
En sån dag alltså. Härligt...(ironi)
Stackars Alice.

/Maja

Svar på tal

Förutom en massa Alicegråt i öronen så har jag just haft en väldigt underhållande konversation med Julia jag bara måste spara här.

Vi sitter vid bordet och äter mellanmål.
Det är matsalsbordet som just nu står i köket då jag lagt beslag på köksbordet och målar det.
När vi sitter där upptäcker jag ett långt gult tuschpennestreck på bordet som inte var där förut.
- Oj Julia, har du målat lite på bordet?
- Nää...skakar på huvudet.
- Men där är ju ett gult streck...?
- Jaha de, de äj ju baja fjån min guja tuschpenna.
- Fast man får ju inte måla på bordet, det vet ju du.
- Ja men mamma, de jöj ju inget, de äj ju så jite, Man kan tjätta bott de.
- Jaha hur då?
Så lägger hon huvudet på sne och har hundögon.
- Man taj ju baja disktjajan föjståj du.
- Går de bort då?
- Jaa-aaaa, man baja tojkaj så gåj de bott...Så häj.
Och så visar hon med handen hur man ska torka.
- Då får jag väl göra det då, säger jag och suckar lite tyst.
- Jaa, jöj de du mamma, de bjij bja.

:-)

/Maja