Att träffa vännerna i Floda

 

I fredags åkte vi till vännerna My och Maja för några timmars lek.

Maja som hade hjärnskakning precis som Madicken efter paraplyhoppet från vedbotaket behövde tröstas lite tyckte Julia och hade tagit med sig den vita hoppande kaninen som Maja älskar, inbäddad i åkpåse när vi kom med sedan mest i Majas famn hela tiden.

 

 

Det lektes med dockhus, med köket, dom hittade fåret pontus som Julia förälskade sig i.

Vi bjöds på lunch och nybakat bröd och bullar som dom gjort på morgonen.

(dessa tjejer är liiiiiite morgonpiggare än mina)

 

Dom lekte att det var natt och vi skulle sova och dom lekte doktor (eftersom lilla Maja fått tillbringa massa timmar och natt på akuten med sitt skadade huvud)

 

Alice for runt som hon brukar och tog för sig men blev sedan väldigt snuttig och mammig när tröttheten tog överhanden pga utebliven fm vila.

När vi körde hem strax efter tre så tog det en millisekund efter att jag startat bilen tills att hon sov som en stock..

 

Hugo, Skogsknytte kompis tillika My och Majas kusin och granne, var också inne och lekte med tjejerna.

Här satt han och arbetade men hästen upplyste han mig om.

 

My och Majas sovrum är fullt av madrasser och där får man hoppa i sängarna.

(Det får man ju inte här, för Julias säng är gammal och antik och klarar liksom inga jämföta hopp....däremot hoppas det gääääärna i våran stora färja till säng..)

 

Rulgardiner åkte upp och ner och upp och ner och det lystes i mörkret med ficklampor och fantasin bara flödar mellan varven.

 

Och Alice tycker det är det mest naturliga i hela världen att vara med dom stora.

Hon är ju alltid med Julia och van vid det så i hennes värld är det helt normalt att självklart ska hon vara där syster är, vad annars :-)

 

Efter några timmar fot vi hem till huset och gjorde fredagsmys och lagade middag och tog på pyjamas och tände ljus och läste sagor och tittade på film under nya päls-pläden som Julia på ett helt bedårande sätt sedan övertygande pappa J om att den var gammal..

Hahaha...

Ni vet:

- Jamen den här gamla trasan, den har jag haft lääääänge....

Och så har man nyss köpt den :-)

Jag köpte en pälspläd på rean och Jonas frågade:

- Är den här ny?

När vi satt där och myste.

Julia med stor övertygelse och log med hela ansiktet.

- Åh nej pappa, den här är gammal, jätte jätte jätte gammal, den är så gammal...

Och Jonas köpte det.

Tills i lördags, när Julia viskade till Jonas:

- Pappa, den här är inte gammal, den är ny, vi köpte den igår! :-)

Hahaha!

Härlig fredag.

Älskar mina barn.

Vad gjorde jag utan dom varje dag?

Kram Maja

Att gå till skogs

 

 

Eftersom jag inte får det att funka med att förstora bilderna får jag lägga ut dom som små...

Tyvär...

I torsdags hade vi tänkt oss att gå till skogs med stekt äggsmörgås men vädret visade en annan sida och det blev jag och Julia som allena när Alice stod och sov i vagnen, som tog oss till skogen bakom vårt hus.

Perfekt att ha så nära.

Vi hittade lite natur av olika slag att ta in och vi hittade kojan där vi lekte affär.

Julia är så rolig, och så härlig att ha långa samtal med, jag älskar det. Våra vuxna samtal.

Där fantasi och lek och verklighet blandas i hennes tankebanor.

I affären sålde hon kaffe och delikata kanelbiscotti berättade hon och allt kostade två kronor.

Sen kostade allt tre kronor.

- Men har du bara två går det bra ändå mamma...

Torsdagen blev en bak och fram dag.

Vi vaknade sent.

Julia sover numera varje natt i min säng från kl 03 ungefär, då kommer hon, och varken hon eller Alice vaknar före kl 09.

Torsdag fredag var Jonas i stockholm och vi tog dagen som den kom.

När vi kom in frusna och regnvåta och fulla av natir smakade ju varm oboy och chokladboll bäst, trots att vi egentligen borde ätit lunch då, men lunchen åt vi när vi borde ätit mellamål och morgonduschen togs efter timmarna utomhus.

Torsdagsmys och sagoläsning till middagen och allt bara så där, mysigt.

En bra torsdag må jag säga och Julia fick somna i vår säng.

Fram för fler bak och fram vända torsdagar.

Kram Maja

 

Att hälsa på Annika

Idag har julia och jag haft några timmar själva medan Alice sov.

Vi åkte och handlade och gick med i paprikaklubben på Ica, pratade om stort och smått men mest, mest handlade våran förmiddag om Annika.

Julias fina gymnastikfröken Annika.

Sista gången på terminen kunde Julia inte vara med.

Hennes hosta var katastrofal och nätterna hemska, för henne.

Så jag sjukanmälde.

Julia blev så ledsen när hon förstod att nu träffar hon inte Annika mer fören efter jullovet när gymnastiken startar varje tisdag igen.

Den fina fina teckningen hon gjort med gummi-duttar man limmar, silverstjärnor och porträtt av både A och henne själv ville hon ju så gärna ha gett den där sista gången.

Ett mamma hjärta förstår allt det där.

All den där förväntan hon hade över att A skulle fått hennes teckning, som hon satt med så länge nere i pysselrummet och la ner så mycket hjärta i.

Så, jag pratade med Annika om hon fick posta den.

Men vet ni.

Hon ville vi skulle komma förbi, idag, och lämna den så hon fick en kram.

När jag berättade det för Julia tror jag hon dog en smula.

Hon skrattade så hon grät.

Hon bubblade liksom över av känslor.

- Ingen fara mamma, det är glada tårar!!

Och så grät hon, och jag fällde tårar över all hennes bubblande lycka där i kroppen.

Idag, idag svängde jag in på Annikas uppfart men en förväntansfull och lycklig tjej i baksätet.

Och Annika kom och öppnade, och Annika ville ha kram och Julia gav teckning och räckte fram den paket med kanelbiscotti vi gjort åt henne.

Och jag blev så glad in i mammahjärtat åt att Annika förstod hur viktigt detta var för Julia och hur mycket det betydde, att hon fick ge henne det här.

Att hon tog sig tid, eller mera, gav Julia den tiden.

Jag kunde liksom inget annat än att bara över huvudet på Julia säga- Tack! TACK!

Banala saker för vuxna, kan för ett barn betyda en hel värld.

 

/Maja

Att förgylla julen

 

Den här lådan, smockfull med julgranskulor i silver, små discokulor, kulor som är täckta av glitter, snödropps-stavar, silver pärl-girlanger mm, mm brukar tömmas varje jul och allt täcker stora granen.

Varje år ca 100 kulor plus annat pynt.

Men, silver gör granen ganska kall.....

Så denna lådan..

 

Plus denna lådan som också den är smockfull men av kulor i röda nyanser....

 

Plus denna påsen full av plast-ladugårds-djur i olika storlekar.

Några som vi fått men dom flesta har vi fyndat på Nille..

 

Allt detta skall i år sprayas i guld.

Ja, ni hörde.

Tokigt värre.

Men guld ska det bli.

En varm gran vill Julia ha.

Och att hänga upp ladugårdsdjur är knappast mitt galna påhitt.

Har snott det rakt av från förra årets julfix på

Äntligen Hemma.

Cred till dom.

Och det blev hur fint som helst.

Man tager alltså plastdjur, eller någon kanske vill ha plastbilar eller små dockor eller ja, ni fattar.

Sprayar dom i valfri kulör.

Skruvar i "öglor" av metall (finns på Järnia eller Jula)

och vipps.

Julgranspynt av den roligare sorten.

Julia ska inte få vara med och spraya, det luktar väldigt, men jag har lovat henna att vara med och lägga ut allt och sedan vända sakerna mellan alla sprayningar.

Hur granen kommer att bli det återkommer jag till i mitten av december.

Kram Maja

Att färga julen

 

Oki...alla vet min stora kärlek till att förändra saker.

Möbler, prylar, pryttlar och ting.

Inte ens julbocken gick säker i år....

 

Förre äret var den röd....

Detta året svart...

Kanske borde döpa om honom till syndabocken.

/Maja

Att inte klara sig utan dockan

 

En fantastisk klänning av Tara Jarmon som jag hittade på den fina finskans blogg.

(bilden är också lånad därifrån)

 

 

Så, med bilden som enda skissbild i huvudet tog jag ett svart tyg i hyllorna med perfekt stryktur och tjocklek och tungt fall...

 

Och klippte till kan man ju kort och gott säga.

Klippa på fri hand är nog inte det smartaste men ibland det som får fungera.

Det är då dockan kommer in i bilden.

Så, på fem mnuters duttar här och där har jag tom börjat så smått, iallafall med lite nålning...

Om jag hinner klart innan novembers slut återstår att se.

Återkommer...

/Maja

Att efterlysa kunskap från er!!

 

Blogger har ändrat beteende och en vän har stött på samma problem som jag.

Så, ngn av er kanske också gjort det och fått till en lösning.

När jag lägger in bilder, mer än två, och sedan ska ändra formatet till Extra Stor, som jag alltid gjort och det alltid fungerat.

From idag kan jag bara ändra formatet på de två översta bilderna i varje inlägg.

Resten får jag inte ens upp valmöjligheterna på (Liten stor ExtraStor Ursprungsstorlek osv)

Någon som vet lösningen?

Jag vill ju ha stora bilder, inte pytte.

Tack på förhand

Maja

Att kunna visa vad man vill

 

Alice drar ut lådan där bla välling och russin och sånt smått finns.

Drar fram russin påsen och säger.

- Meja

- Vill du ha russin.

Kraftiga nickningar och så sätter hon fart mot lådan under ugnen där plastskålar förvaras, drar i lådan, som har klämstopp och pekar och låter att nu vill hon ha en skål.

När jag tagit fram en skål sätter hon sig utan tillsägelse på golvet, klappar i golvet att jag ska sätta mig, sträcker fram skålen och säger - Meja och pekar.

- Är det så att du vill ha russin där?

Jätte leende och nickningar.

Idag fick hon påfyllning tre gånger.

När hon tappade ut några på golvet kom hon springade där jag och Julia satt och läste och spelade spel vid bordet.

- Öh-öh, och så pekade hon på golvet och sin tomma skål.

- Har du tappat dom? Då får du plocka upp dom igen Alice.

Tillbaka till russinen och plocka upp dom i skålen, satte sig på golvet och åt upp resten, nöjd och belåten.

Hon sträckte fram skålen mot Julia och - Jijjia?

- Nej jag vill inte ha Alice, ät du...

:-)

Det är skönt när man förstår vad hon menar, och det är skönt att hon kan förmedla sig på sitt sätt.

Idag pekade hon ut vart man har alla sina ytterkläder på kroppen.

Jackan var roligast, då satte hon händerna med handflatorna med världens klatsch mot sidorna och drog upp och ner över magen.

Japp, jackan har man på överkroppen, check.

 

Smart mamma - Smarta barn :-)

/Maja

Att träna Öga Hand Precission

 

 

Gårdagens pyssel.

  

 

Och det här, det är så gammalt och det är så pilligt, trixigt och roligt.

Och jag satt massor med detta när jag gick på lekis.

(jo så hette det ju då)

 

 

Man behöver alltså.

Lite tjockare kartongpapper, gärna i glada färger men vita funkar ju också.

Det måste ju bara vara styrsel i dom.

Lite bomullsgarn.

En strump-stopparnål.

 

 

Följande bilder kan jag inte av ngn anledning inte få blogger att förstora men men...

Mamman får sedan rita enla figurer som är lätta att följa och se vad det är.

Blir det för svårt så tröttnar ju barnen.

 

Det man inte såg på lilla bilden var att jag sedan längs målade konturerna hade gjort små hål med en stektermometer.

 

Sen ska ju nålen bara upp och ner från framsida baksida..

 

Och det där tyckte Julia var superroligt och satt i säkert två tmmar i sträck innan jag tyckte det var dags att sluta..

 

- Men mamma, det är ju så roligt...och pilligt...

 

 

Ibland fastnade tråden och jag fick hjälpa men annars klarade hon det galant och det ÄR en bra övning mellan Öga och Hand och precission och tålamod.

 

 

Samtidigt som det blir fina kort att ge bort...

Eller som i vårt fall, att Julia till varje kort ska jitta på en kort kort saga.

Snögubben och den sagan, den ska hon ge till snögubben.

Dom andra kunde nog mormor få tyckte hon :-)

 

 

Två sykort återstår att göra...

Testa hemma.

Nästan noll insats och ger väldigt mycket.

/Maja

Att längta efter julgodis

Julia och jag har pratat om jul idag.

Det kliar lite i fingrarna att julfixa och pynta till det.

Idag är ju Jonas lånt borta och Julia får somna i min säng.

Sagan lästes där.

Jag läste en bit ur Lotta på bråkmakargatan firar jul.

Och så pratade vi om att på jul, då behöver man ju inte gå och lägga sig som vanligt, utan får vara uppe lite längre, sitta framför brasan och mysa, se på lite teve och äta julgodis.

- Mamma, vart är mitt julgodis nu då?

- Det har jag inte köpt än...

- Man kan ju ha chokladlinser som julgodis väl, för det tycker jag ju om..

- Absolut, vill du det?

- Mmm, och så håller hon upp den lilla handen mot taket där hon ligger och så radar hon upp med fingrarna.

- Jag önskar mig som julgodis, chokladlinser, kexchoklad, klubba och så vanlig choklad..alltså sån där utan rån i och som ligger i ett gult papper med ett M på, samma bokstav som du börjar på mamma, det vill jag gärna gärna ha...

- Det tycker jag låter som en utmärkt ide Julia.

- Men mamma, Alice då...vad ska hon ha för julgodis framför brasan..

- Hon kasnke kan få stora russin och nåt annat hon tycker är gott, om hon orkar vara vaken..

- Nä, jag vet mamma, hon kan få smaka av mina chokladlinser för det älskar hon och jag älskar ju Alice så då passar ju det..

 

/Maja

 



Att inte ha nog med plats

....man skulle ju kunna tro att det handlar om mina skor...

Men det är utrymmet på bloggen jag pratar om.

Med jämna mellanrum får jag ordna nytt lagringsutrymme eftersom jag publicerar mycket foton.

Den här gången svär jag på alla språk jag kan utom svenska.

För svära får man inte för Julia, såklart.

Det strular något fruktansvärt kan jag lova.

NU har jag efter massa om och men och kurva (kroatiska och ett jäääääätttteee fult ord)

ordnat en ny admin skribent, som fortfarande är jag.

Och headerbild lyckades jag byta till den svartvita jag tog på tjejerna.

Men jag får det inte att funka med fotona.

Jag kan inte förstora dom.

Och dom kapas i kanten.

Och alla ändringar vill jag sitta i lugn och ro med för varje liten annorlunda knapptryckning resulterar i högre puls och lite rädsla för att råka radera alla år av dagsboks-bloggande för barnens räkning.
I'll be back.
Hasta la vista.
/Maja

Att vara strömlösa

Torsdagsmorgon och vi är strömlösa och vattenlösa.

Brasan tänd och levande ljus till frukosten.

Ut i skogen bakom oss ska vi, trots regn och nerver i kläm i ryggen.

Samla mossa och granris, hitta löv och fina saker.

Hade tänkt visa er vad Julia gjorde igår.

Sykort som jag gjorde, som hon sedan sydde.

Men lagringsplatsen här är slut så jag måste skapa nytt.

Jag började också nåla den på fri hand klippta Tara Jarmon inspirerade saken till mig.

Alice passa också på att säga några nya ord.

Maja klart och tydligt och ska hon säga Alice säger hon Tatis, fast något mer sluddrigt och lägger handen platt över ansiktet.

Göga är öga och Jijja är Julia.

Skulle ju berätta om att vi varit på Montessorri skolan på Öppet Hus och hur jag genast skulle vilja ta tag i deras undermåliga dock och kökshörna och ateljen gav ju inte mycket inspiration för skapandet.

Vi är bortskämda här.

Med vårt pysselrum och Julias fantastiska leka-riktigt-fast-på-låtsas saker i sitt rum....

Nu ska vi ut.

Återkommer när jag ordnat blogger.

/Maja

Att göra brasa

Alice sover och jag och Julia sitter ihop kurade framför brasan och myser efter lunch och pyssel.
Hon borrar in näsan mot min hals och sitter så ett tag.
- jag älskar dig mamma, hör jag mumlande mot halsen.
- jag älskar ju dig med.
- du är bäst... Och så kan du göra en brasa....

Mmmm, ibland behövs inte mer.
Lite brasa, lite kärlek och ungens varma armar runt halsen mellan hennes hostattacker gör ju att det begynnande ryggskottet eller vad det är som ligger som en järnring kring svanken bleknar ut lite..
Fast det är ju Fabian att våra utflyktsplaner spolierades.
/ Maja

Att ha hål i köksgolvet

Sitter vid köksbordet och dricker morgonens tredje kopp kaffe.
Ryggen värker sen igår så jag tror jag blir galen men synen framför mig mildrar den något.
På golvet ligger mina fina tjejer, pyjamasklädda och på mage och studerar ett litet hål i parketten.
En liten reva som nog kommit till gör en väldig massa år sedan men det där hålet sätter igång Julias fantasi och hon berättar med lugn röst för Alice som lyssnar med stora ögon.
- här förstår du Alice här är hustomte-hålet. Här nere bor hustomtarna, fast vi ser dom inte, det gör man inte på dagen.
Dom är små, så här små, säger Julia och visar mellan tummen och pekfingret en millimeter stor glipa.
Dom kommer fram på kvällen men det är svårt att se så små förstår du.
Men dom är snälla såklart.

Så, kaffet smakar godare när man får en liten fantastisk berättelse till, och synen sv sina två skatter som ligger där med pannorna ihop och studerar ett litet hål, som är så mycket mer än bara ett litet hål i parketten...

Kram Maja

Att ha gjort dubletter i lila

 

När jag lagt barnen igår smög jag ner till vårt lilla krypin och sydde klart dom mjuka sköna singoalla klänningarna som jag klippte till i söndags.

Två tjejer innebär två klänningar, såklart :-)

Dessa gjordes i samma modell som deras pyjamasar men längden ökades.

Och japp, rosettsjuka även denna hösten.

Jag älskar att göra rosetter!!

La även ner lite mer tid på muddar och halsringningen och sydde inte mudd-variant utan en snyggare, mer tidskrävande variant.

Blev lite sugen på en till mig själv också..

 

/Maja

Att peka ut det viktigaste

 

Idag har vi varit i hobbyrummet Julia och jag....

Och förutom roligt sällskap där nere finns det en hel del saker som man inte klarar sig utan om man ska sy kläder till sig själv..

Och barnen.

 

1: Provdocka.

Har ni testat att nåla och måtta på er själva under skapandets gång så inser ni vidden av detta.

Det är helt omöjligt att få till skräddarsytt utan en docka med dina mått.

 

2: Saxar

Väldigt bra sådana och väldigt många för olika saker.

Den som av misstag klippt i papper med mina tygsaxar vet att man gör inte om det.

Olika material, olika saxar.

Och jo, det är skillnadpå sax och sax.

 

3: Bra förvaring

Och då gäller dte ju inte bara till alla skisser och mönster och annat bra att ha som man rivit ut ur tidningar.

Utan bra förvaring för allt man behöver.

Knappar, tyger, dragkedjor, resårer, kantband, smockband, trådar....

Allt, allt...

 

4: Mönsterpapper...

Även om jag här fotade just Mönstrade papper så syftar jag mer på bra mönsterpapper som inte är av smörpapper kvalite, helst ska det vara lite vliselin-känsla, mjukt....

Väldigt dyrare så i mina burkar står just smörpappersvarianten och det är otroligt tråkigt att jobba mer..

 

Det här är min önskedröm tror jag.

En massa snygga provdockor, speciellt i barnstorlek.

Vet ni hur ovilliga barn kan vara att prova när man har nålar i plagget.

För att inte tala om hur opraktikst det är när Alice lubbar iväg med just nålar i tyget.

provdockor i barnstorlek som är ställbara, som min, hade varit guld värt!

 

Så...

För att det överhuvudtaget ska bli nåt sytt behöver man väldigt bra saker.

Symaskinen inte minst :-)

Men, har man en bra med olika sömmar så klarar man sig med en.

Jag har en overlock som står i förrådet (mammas) och den samlar bara damm eftersom min maskin har alla sömmar jag behöver för olika tygval.

Måttband är bra...och linjal...och ett huvud fullt av ideér kan underlätta.

Och ett alldeles eget rum för ändamålet...

Det tristaste som finns är ju när vanliga boytan svämmar över av lösa trådar och tappade knappnålar.

Ett eget litet krypin betyder ju att man inte behöver plocka undan när fantasin och inspirationen tryter, då lämnar man allt och kommer tillbaka senare...

:-)

 

Nån som blev sugen på att börja?

kram Maja