Att nyttja dagen fullt ut.

 

Åh som jag med flygande fläng har fixat presenter, gjort fint paket, hängt fram, fixat med klänningar, kollat längder på densamma, börjat packa, plockat ihop leksaker för bilresan mm, mm...

Ja så till den milda grad att jag nästan sprungit undan benen på mig själv mitt i stressen.

Allt medan barnen lugnt pusslat, lekt och läst böcker.

Även för mig.

För det har ju snöat.

Mega massor.

Det bara yrde!

Och Karin Adam och Elsa plingade på och frågade om vi ville slå följe till pulkabacken.

Jamen åh det så klart.

Då får man backa undan alla dom där måstena och svinga alla tre tjejerna ur sina kläder och svinga oss i underställ och tjocka ytterkläder som redan låg nerpackade och så får man passa på.

Passa på att pulka medan snön finns igen.

Passa på att göra snöänglar och gå på pulkapromenad.

Ja, det får man faktikst.

 

/Maja

Att äntligen ha fredag

 

Härliga morgon.

Julia hade flera vakna timmar inatt och Simon väckte oss konstant med sitt jamande.

När klockan ringde åtta sov alla barnen tungt så mamman la sig tillrätta igen intill tungt sovande dotter.

Strax efter mio slog hon upp ögonen.

- Är det morgon mamma?

- Ja hjärtat, nu är det verkligen morgon.

Men upp ville hon inte, så jag gick och hämtade Alice, sen låg vi där i en hög allihopa och studerade all snö som yrde utanför fönstret ovan trappan.

Det har kommit massor av snö!

Den bästa av mornar, när vi inte ska stressa upp, när näsan kan gotta in sig i två barnnackar och dra in bebisdoft, för ja, även Julia doftar bebis, det kommer hon alltid att göra.

Och enligt sig själv kommer hon alltid att sova i min säng.

Det blir trångt sen om Alice tycker samma sak...

 

Julias säng då...

Jo, den somnar hon i, det är det lilla kravet vi har.

Saga och nattning och somna där.

Även om sista nätterna varit jättesvåra att få henne till det.

Min scarf används som snuttefilt, den jag haft på mig hela dagen.

Men hennes säng, denna fantastiska skapelse som nog har några hundra år på nacken och som hittades hos en bonde undangömd.

Stor och vacker.

Och målades vit.

Kan tänka på det ibland när jag bäddar.

Att den är så gammal.

Att den har stått hos andra, att andra har bäddat den.

Stoppat om någon i den, sjungit för någon i den, läst saga.

Kanske var den uppskattad och älskad, kanske inte.

Här är den iallafall det.

Och historien byggs på, ändras lite, men den fortsätter....

Undrar var den står om hundra år till..

 

 

 

Nu tar vi fredag.

En fartfylld sådan.

Det ska ordnas presenter och klänningar till båda barnen.

Strykas och fixas och köpa det sista jag glömt.

Tidig kväll och upp jätte jätte tidigt.

Urk.

 

 

Maja

 

Att ha hjärtat fullt av kärlek

 

 

 

Att ha hjärtat fullt av kärlek och gården full av snö som yrt på oss hela dagen.

Det bästa av allt på en och samma dag.

Bort med alla måsten inför helgen och ut i snön.

Vi underskattade kylan dock och efter en stund blev kinderna bitande kalla och varm oboj framför brasan lockade ohyggligt för alla tre.

Men även denna lilla snön som la sig, efter att i flera flera dagar bara haft regn och rusk och grått, fick barna-munnarna att le och tjoa och dansa i köket att äntligen kom den tillbaka.

Snön!

Kung Bore!

Välkommen!

 

 

 

 

 

 

Kärlek Maja

 

Att ha fått det bästa brevet

 

Julias brev.

Alldeles egna, adresserat till henne.

Från Sara på Göteborgs Kex.

Som tagit sig tid att svara Julia på hennes mail med frågor.

Så här började det.

 

Julia får alltid Ballerina kex av mormor.

Alltid.

Och hon äter dom som dom flesta nog gör.

Av med locket och botten, hon kallar dom skal, och så äta upp nougaten inuti och ge sig på nästa kex.

Och vad göra med skalen då?

Sist hos mormor fick hon en hel hög med Skal, eftersom hon bara åt nougaten inuti.

Så hon undrade och ville ju ha svar och frågade om vi inte kunde skriva till den där tanten som gör Ballerina Kexen och fråga.

Om man kunde skicka in skalen (botten och locket) och få dom påfyllda.

Om det fanns någon tub, eller maskin för det.

Helt realistiska frågor från en fyra åring.

Och som den mor jag är, som lärt och lär mina tjejer att man måste våga fråga så mailade vi.

Julia pratade och jag skrev.

Och vi fick svar.

Jordens raraste.

Och en värdelapp för att köpa nytt Ballerina paket och dela med mormor, eftersom dom nu då inte hade någon påfyllninsmaskin utav dom gamla skalen.

 

Gissa om Julia blev glad.

Ett eget brev.

Någon som tagit sig tid att svara en frågade fyra åring.

Tack.

 

/Maja

Att ha samling med dockteater

 

Morgonsamling i Alice rum framför fantastiska bokhyllan som får alla barn att vilja läsa massor.

Vi läste massor utav biblioteksböckerna där igår, och Puh och Nasse hälsade på.

Dom brukar få svara på Julias alla frågor och funderingar.

Hon älskar dockteater.

Verkligen.

/Maja

Att leka fullt ut

 

Att tillbringa dagen med vänner gör själen glad och hjärtat lätt.

Att ha en hel drös med fjärilar i köket likaså.

Och små doktorer som springer omkring och ska lyssna med stetoskåp och ta sprutor och ge tabeltter iform utav vita duplo-klossar.

Att bygga tält åt dom där på mattan för dom skulle tälta, alla fyra, även om dom minsta mest invaderade, att ha lunch och fika sällskap och kunna ta en kopp kaffe i godan ro med mamma Therese medan dom stora barnen var i Julias rum och lekte med köket och pusslade och pratade.

Bra dagar.

Helt enkelt.

Varken mer eller mindre.

Suddiga bilder på barn i farten som är svåra att fånga.

Bilder av lycka och vänskapskärlek.

 

 

 

 

 

 

 

Kram Maja

Att möta verkligheten i vitögat

 

Pappren skrevs idag.

Till den komunala.

Ansökningarna till Montessori har varit inskickade förra maj.

Kändes inte alls så brutalt som det kändes idag.

 

Maja

Att uppmuntra penseldrag

 

 

 

Två barn nere vid stativet hade gett oanade kreationer att hänga upp på konstväggen där nere.

Därför kändes det lättast för alla parter att bära upp färgerna och skapa vid köksbordet idag.

Julia målade lika många tavlor som veckodagar och Alice målade....mest sig och bordet, men fick även till ett fint konstverk.

Som hon sedan knycklade ihop.

Det resulterade iallafall i ett svagt rosa-tonat bord och ett bad för den minsta picasson.

Det behövdes.

Om man uttrycker det milt :-)

 

 

 



 

 

Jodå.

Det ska synas att man skapat.

Håller med.

Tycker jag med, så heja Alice.

 

kärlek Maja

Att snart hasta iväg

 

Åh dagen kunde inte gå långsammare tycker Julia.

Hon väntar och väntar.

Har precis tagit på sig gymnastikkläderna och packar ryggsäcken med vattenflaska och gymnastikskor.

Ikväll, åh ikväll ska gymnastiken dra igång igen.

Med Annika.

Fantastiska Annika.

- Mamma, jag ska springa så här, mot Annika..så här med armarna helt utsträckta så hon får en jättestor kram, det ska jag.

 

Men imorse vid bordet när jag berättade att idag är det gymnastik och att pappa J och hon ska åka på den fick hon en gråtattack utan dess like.

Efter massa gråt och förtvivlan har jag nu lovat att hon och jag åker och pappa J stannar hemma med Alice.

- Mamma...jag vill faktikst inte vara utan dig på gymnastiken...

Så, så snart J kommer hem med bilen drar vi.

Mot hinderbanor och samarsbetsövningar.

Mot Annika.

Toddeloo!

 

Maja

Att få efterlängtat besök

 

 

Det sista vi gjorde där på det härliga nyåret var att lova båda våra stora barn, Ludde och Julia att vi skulle boka in en lekdag jätte jätte snart.

Och det gjorde vi.

Såklart.

Och den dagen var igår.

 

Härliga måndag när det svänger in efterlängtade vänner på gården.

Som Julia längtat efter sedan nyår.

Det lektes, frisk, kan vi ju säga :-)

Noshöringar och hästar, som löpte lite amok men som städade fantastiskt efter sig.

Gjorde lunch och fika och Karin och jag kunde sitta och prata vid bordet medan dom stora röjde och dom små spatserade omkring och undersökte det mesta.

Härliga dagar är ju sånna som bara flyger förbi och helt plötsligt är klockan sent på eftermiddagen och det var dags att vinka hejdå.

Även den här gången fick vi lova barnen  att snarast boka in en ny dag och det är snart gjort..

ska bara få ihop det med bilar och dagar och späckade scheman.

 

 

 

 

 

 

 

Kram Maja

Att vara utan

 

Hur ska jag kunna vara utan dom här två i höst....

Hur ska det funka.

För hjärtat.

För armarna som är vana att kramas och rösten som är van att prata med dom flera timmar i sträck.

- Mamma, jag vill inte att du börjar jobba, då kommer vi ju aldrig träffas..

Jag vill inte heller.

Vara utan dom.

Utan dom.

Skatterna.

Livet.

Våra dagar.

Vår vardag.

Hur fan ska det funka.

Det gör det inte.

 

Kärlek

Maja