Att ha fått det bästa brevet

 

Julias brev.

Alldeles egna, adresserat till henne.

Från Sara på Göteborgs Kex.

Som tagit sig tid att svara Julia på hennes mail med frågor.

Så här började det.

 

Julia får alltid Ballerina kex av mormor.

Alltid.

Och hon äter dom som dom flesta nog gör.

Av med locket och botten, hon kallar dom skal, och så äta upp nougaten inuti och ge sig på nästa kex.

Och vad göra med skalen då?

Sist hos mormor fick hon en hel hög med Skal, eftersom hon bara åt nougaten inuti.

Så hon undrade och ville ju ha svar och frågade om vi inte kunde skriva till den där tanten som gör Ballerina Kexen och fråga.

Om man kunde skicka in skalen (botten och locket) och få dom påfyllda.

Om det fanns någon tub, eller maskin för det.

Helt realistiska frågor från en fyra åring.

Och som den mor jag är, som lärt och lär mina tjejer att man måste våga fråga så mailade vi.

Julia pratade och jag skrev.

Och vi fick svar.

Jordens raraste.

Och en värdelapp för att köpa nytt Ballerina paket och dela med mormor, eftersom dom nu då inte hade någon påfyllninsmaskin utav dom gamla skalen.

 

Gissa om Julia blev glad.

Ett eget brev.

Någon som tagit sig tid att svara en frågade fyra åring.

Tack.

 

/Maja