Härliga morgon.
Julia hade flera vakna timmar inatt och Simon väckte oss konstant med sitt jamande.
När klockan ringde åtta sov alla barnen tungt så mamman la sig tillrätta igen intill tungt sovande dotter.
Strax efter mio slog hon upp ögonen.
- Är det morgon mamma?
- Ja hjärtat, nu är det verkligen morgon.
Men upp ville hon inte, så jag gick och hämtade Alice, sen låg vi där i en hög allihopa och studerade all snö som yrde utanför fönstret ovan trappan.
Det har kommit massor av snö!
Den bästa av mornar, när vi inte ska stressa upp, när näsan kan gotta in sig i två barnnackar och dra in bebisdoft, för ja, även Julia doftar bebis, det kommer hon alltid att göra.
Och enligt sig själv kommer hon alltid att sova i min säng.
Det blir trångt sen om Alice tycker samma sak...
Julias säng då...
Jo, den somnar hon i, det är det lilla kravet vi har.
Saga och nattning och somna där.
Även om sista nätterna varit jättesvåra att få henne till det.
Min scarf används som snuttefilt, den jag haft på mig hela dagen.
Men hennes säng, denna fantastiska skapelse som nog har några hundra år på nacken och som hittades hos en bonde undangömd.
Stor och vacker.
Och målades vit.
Kan tänka på det ibland när jag bäddar.
Att den är så gammal.
Att den har stått hos andra, att andra har bäddat den.
Stoppat om någon i den, sjungit för någon i den, läst saga.
Kanske var den uppskattad och älskad, kanske inte.
Här är den iallafall det.
Och historien byggs på, ändras lite, men den fortsätter....
Undrar var den står om hundra år till..
Nu tar vi fredag.
En fartfylld sådan.
Det ska ordnas presenter och klänningar till båda barnen.
Strykas och fixas och köpa det sista jag glömt.
Tidig kväll och upp jätte jätte tidigt.
Urk.
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar