Att ha en helt vanlig Önskan

 

- Julia, om du skulle få önska dig precis vad som helst, som bara du och mamma ska göra, bara du och jag, inte lillasyster, utan du och jag själva, vad skulle det vara?

(Jag vet ju nämligen hur viktigt det är att varje barn får alldeles egen egentid utab syskon ibland och det brukar ju vara när Alice sover...)

Julia tänkte en stund, såg så där jätte jätte funderande ut, sen sa hon helt självklart.

- Då skulle jag vilja leka dop, och du ska vara präst och Pricken ska döpas, så där som Walter gjorde, och så ska han bara heta Pricken, inget annat. Det vill jag göra idag.

 

Jaaa, vad säger man.

Självklart.

Vi ställer till med dop.

Igår skattjakt och doktor.

Idag dop.

En helt vanlig vardag hos Familjen i Lilla Staden.

Ifall ni undrade...

 

Maja

Att bygga upp Orvar II

 

Ja-hu-jeda-mig vad det snöade igår och hela natten.

Hiskeligt massor av centimeter som vi tacksamt stod och beundrade strax före åtta imorse.

För det var då vi vaknade och jag och Julia smög in till Alice och drog upp rullgardinen så stod vi där och sa OJ och Åh och nu ska vi gå ut direkt efter frukosten.

Det är ju fantastiskt vad man hinner mycket när barnen vaknar rimligt.

Och slaget efter tio var vi ute, påpälsade och snögubbe-bygge-klara.

Åh vi har saknat det.

Att bygga snösaker.

Att temperaturen ska vara den perfekta för just det.

Storbyggen.

 

 

Så vi skyfflade pulkorna fulla med snö från baksidan och drog till framsidan, pratade med förbi-stannande-hund-rastande grannar som uppskattar när barnen ses utomhus med sina glada nunor och knallrosa overaller.

När det syns att barn har det roligt som han sa, mannen med hunden vars namn jag alltid glömmer.

 

Och Alice som testade hur en pulka kan forseras men som efter en stund mest ropade Mamma och tyckte jag skulle springa till undsättning varje gång hon snubblade i allt det där vita fluffiga och lite småkalla.

 

Som kan stå still länge länge och titta på sin stora syster och så snart hon inte ser henne direkt fråga

- Jischja?

- JISCHAAAAA?!

 

 

 

En glad fis som "pratade" länge om gråa hunden som stått och pratat med oss och bilen som kom med post..

 

 

 

 

Och Fialotta min stora skatt med så mycket kärlek i kroppen till det mesta att det borde svämma över ibland.

Som tyckte vi skulle bygga en hem snögubbe arme så den arma Orvar II inte skulle bli ensam och ledsen och rädd i natta-mörkret men som till slut kapitulerade och gick med på att vi bara byggde en.

 

Ta-da!

Och här är han.

Får vi lov att presentera:

Orvar II

Utan morot och med ett väldigt stort grin eftersom stenarna inte fastnade hur vi än bar oss åt men vi tycker han är fantastiskt söt ändå den där.

 

Och kärlek skulle han ha, såklart...

 

Det är härligt det här.

Snön.

För det är ohyggligt mycket roligare, och lättare, att vara ute i dyngmeter snö och leka än att plaska runt i vår-lik blöt-gegga.

 

Maja

Att läka onda kroppsdelar och lek-dejta

 

Vi började tisdagen med Doktor-Barbro besök då barnen ringde akut i den vita gamla telefonen utan sladd, en sån där hederlig med nummerskiva man snurrar som vi fått av vännen Annakarin..

Doktor-Barbro åkte ut med läkarväskan i högsta hugg och undersökte dockor och nallar och...

 

 

...trasiga gamla barnben och lyssnade på hjärtan och kände på inbillade varma pannor och sa Oj-Oj och Hujeda-mig och suckade och tog sprutor och lyssnade på tår och näsor och band bandage tills dom tog slut och skaffade fram kryckor för haltande fialottor och bjöd på upp-piggande fika.

 

 

För onda ben, trots sprutor, fyra stycken med magiskt innehåll, så mår kroppen bäst av fika..

 

 

Och den här patienten, oj vad hon ojjade sig igenom det mesta.

Ojoj sa hon och gick och hämtade fler nallar och fler dockor tills dom stod där uppradade på golvet och köade.

 

Men mest fikade hon...

 

När Doktor-Barbro åkt tillbaka till sin mottagning bakade mamman både bröd och sockerkaka för att fylla inväntade  barnskockens magar med.

Först kom Stina och Albin med solsken och kalla kinder och strax efter körde mamma Julia, My och Maja in på gården.

 

 

Det lektes i lekrummet allt det där vanliga och fikades det där vanliga och pratades över kaffe och the och byggdes med lego och kokade mat och lekte gömma bakom sängar och gardiner...

 

 

 

- Håller dom här mamma??

 

 

 

Och Stina hade ett himmelens sjå att få ihop Alice golvpussel...från tre år och uppåt...men det kan ju vara svårt det där... :-))

 

Och så strax före fem hoppade Julia i gymnastikkläderna och pappa J och hon for på gympan efter hemskjutsande av Stina och lilla A..

En hel dag sa bara Swisch och när mamman senare sent på kvällen tog en biltur..

Vad gjorde det då?

Började toksnöa såklart.

Snåyra så till den milda grad.

Det är nog som Jonas sa när jag kom hem.

Det är inte meningen att jag ska köra bil.

Så snart jag trycker in startnyckeln så Kabba-Boom säger det och himmlen öppnar sig...

 

Men en bra dag var det.

Ändå.

Kram Maja

 

Ps....första kortet, på mamman i huset, det har Julia tagit.

Hon är jätte duktig på att komponera bilden rätt, som det så fint heter på foto-nörd-språk.

 

 

 

 

 

Att komma på sig

 

Inatt kom Julia tidigt och la sig intill.

Tätt tätt skulle hon ligga.

Som en ihopkrupen liten boll med min arm över sig.

Mitt i natten vaknar jag till av ett mummel från fröken.

- Mmm, jag måste ju gå in till mamma.....men...jag ligger visst redan här...

Och så la hon sig ner och somnade om :-)

 

När hon skulle återberätta det här för Jonas vid middagen  lät det så här.

- Jomen då...ja jag låg ju hos mamma, jätte nära mamma och så mitt i natten, ja kanske si s där halv fyra var hon nog så mumlade jag rakt ut att jag skulle gå till mamma men sen så kom jag på med ett mummel att jag låg ju redan där...innan mamma ens hann säga Julia lägg dig ner och somna om..

Tokig va pappa?!

 

:-)

 

Ja minst sagt och jag småfnissade där mitt i natten och somnade om intill nattvarm storskrot som doftar bebis-barn trots sina snart fem år.

Kram Maja

Att ha farit till stan

 

Ludde.

 

Det slår aldrg fel, det slår sällan fel, det är som att Bore vet det där.

När jag ska köra bil.

Då vräker han ur sig det ena snö-ovädret efter det andra, blandar det hela med regn och och lite mera snö.

Drar till med lite vind och ömsom plus och ömsom minus.

Det är som att han riktigt ska trycka in det i ansiktet på mig.

- Du uppskattar inte detta va?! Ha...gör du det, eller?!

Och det gör jag ju i-n-t-e.

Inte det minsta.,

Men jag kör.

Åh vad jag kör.

Jag kör inte det snabbaste, men jag kör.

Och jag kommer fram.

Och varje gång jag stänger av bilmotorn så ger jag mig en klapp på axeln.

- Bra det där, det där gjorde du bra, hejja dig.

 

Idag var en sån dag.

Vi hade lekdag inplanerat i stan.

Hos kompsien Ludde, syster Emilia och så mamma Karin.

Eller som Alice säger:

- Ka-in-Ka-in.

Hon säger allt i dubletter arma barn.

Ludde blev Jo-Jo..

 

Trots allt det där läskiga som Bore slänge omkring sig inne i stan så kom vi fram och lyckan salig.

Dom stängde mer eller mindre in sig i Luddes rum, eller Emilias och där höll dom till ända tills vi skulle äta lunch, vilket var ganska direkt när vi ko men ändå.

Dom har ingen bekanta-sig-tid, dom bara kör, direkt, där dom sist slutade och det är för jäkla härligt att se.

och deras prat....

 

 

Ludde hade tagit på sig, och själv valt en vit skjorta.

- Jo jag vill ju vara fin när Julia kommer, det ska man vara.

Och det var han.

När skjortan efter lunch och eftermiddags mellanmål var fläckig av ketchup föll det inte herrn på läppen att ta på sig en simpel piké, åh nej, skjorta ska det vara, absolut.

Att Alice vill skåla vid varje måltid är hennes thing liksom, något som motvalls Julia då inte vill och säger det besämt.

- Men Julia, man ska faktikst skåla med människor annars kan dom bli ledsna på dig, ansåg Ludde.

Ni ser, snart fyra men redan man of the etikett.

Heja säger jag.

 

Hur som haver, flera timmar av lek, bus, lunch, massa kaffe och mammaprat om jobbångest och dagis-smarthet (sånna där praktiska saker som impregnering av kläder, dubbla uppsättningar mm, sånt som jag i höst måste fixa med, sånt som jag under fem år a-l-d-r-i-g har behövt tänka på, bra då med klocka vänner som kan, och vet, som har dagisbarn)

Mellanmål och utelek, eftersom helt plötsligt så tyckte Bore att jaha, nu ska hon inte köra bil på ett tag, då slänger jag på lite solsken och töar upp.

Det är hon värd.

Så tänkte han nog, för så var det, eller blev det.

Jätte härligt ute väder och mamman som tagit björnpälsen för värmen fick låna jacka av mamma K...

 

 

 

Sen ömsom gick dom, ramlade dom (dom små) klättrade, och gungade...

 

 

Och liksom jag, njöt dom av det sköna vädret, luften och vänner intill.

 

Då alla baskilusker härjade fritt här hemma under hela veckan så var det uppdrag karantän som gällde och inomhus tid pga feber och skrällhosta hos dom där små så att få frisk luft i näsborrarna var så där uppfriskande som isglass.

 

Ludde testar inprgneringen på overallen.

 

Julia var glad åt att bara vara ute :-)

 

Ps, tips som mamma K gav mig.

Impregnera overallerna med jämna mellanrum.

Man kan köpa medel på Ica, INtersport eller ja...lite varstans.

Från märket Herdins.

Man tvättar kläderna med detta i maskinen.

Finns som spray också men tvätt lät lättare och mindre gasigt.

Ni kanske redan visste detta.

Ni vana dagis-mammor.

Det visste inte jag.

Löp och köp.

 

Nu dröjjer det inte så länge till nästa Ludde time, måndag bokat.

Check!

kram Maja

Att göra remake - igen

 

Alltså...

När mamman får idér går det fort.

Den här gången kom inte ens idén från min inrednings- och renoveringslystna hjärna utan från min stora dotters.

Och det var så briljant att så fick det bli.

Jag tömde båda rummen i lördags, allt hamnade i allrummet, en salig röra och kaos, en mamma som stånkande och skjöt möbler och bar och rensade och organiserade.

Det bästa med att göra om är att man får rensa sig lite.

Mamma like!

 

 

Prio nummer viktigast var ju att på lördagskvällen ha sovrummet helt klart för att det skulle kännas tryggt och bra och fint och ordnat för dom båda som fick sin invanda rum ändrade.

Och det var klart.

 

Alla gosedjuren har fått ett eget höghus att bo i och ja den uppmärksamme ser att våningsplanen är färgkodade.

Jag vet, helt obotlig är jag, men tror att ordning är skön för barnen också, eftersom syftet i Barnkammaren, som är Julias egna ord om rummet, är just att det ska vara lugn och ro där, ett rum att vila i och dra sig tillbaka till.

 

 

 

 

Grodan jag köpte till henne som bebis i magen sitter där och vaktar och mår bra....

 

 

Böckerna får vara kvar och det är helt rätt.

Bättre rum att sitta ner och läsa i fnns inte.

Och den där bokhyllan är helt fantastiskt.

Bygg den, gör det!

 

 

Lillfis utforskar hus-väskan och har lagt ner hunden...

 

Alla möbler togs ju ut, Alice byrå, garderob, allt....

 

Men läsfåtöljen lämnades kvar, såklart, älskar den där röda saken.

 

Alice hörna är den man först ser från dörren.

Passade bäst eftersom hennes säng är kortast, man går inte in i den och rummet känns luftigt.

Våran present till hennes två års dag kommer vara att renovera klart hennes stora säng, en snarlik, nästan på pricken, som Julia har...

 

 

Böcker byter hyllor, platser, flyttas upp och ner...

 

Tjejernas Namntavlor dom fick av Familjen Å på båda sina Namngivningsceremonier hänger natulrigtvis över deras sängar, så också deras Månadstavlor med motiv av Elsa Beskow.

 

Alltså, den där sängen.

Och i maj har vi två...

Och ja, dom har likadana överkast.

Vännen Annakarings favoritmotiv.

Röda med Stjärnor.

 

Lekrummet är nästan klart.

Allt är inflyttat och ordnat som det ska vara.

I lekrummet åkte båda tjejeras klädskåp in.

Fördel:

Jag kan plocka fram kläder i lugn och ro till nästa dag, oavsett om dom gått och lagt sig eller inte.

Det saknas två hyllplan över soffan där jag vill ha lite färgglada leksaker som triggar till lek.

Vill byta bort byrån mot högt vitrinskåp så vi båda kan plocka undan alla leksaker, men ändå se dom.

Rummet har ju ändrat syfte.

Syftet med byråerna (som vi haft som leksaksförvaring) var ju att just dölja leksaker när man inte ville se dom, få lugnare rum vid sovning mm.

Nu vill jag ju att leksakerna ska synas som färgglada klickar.

Lekrum ska ju inbjuda till just det.

Massor av lek.

Hejdundrande lek.

Så, jag lusläser blocket efter vitrinskåp som passar i den stil vi har där inne.

Och ni känner ju mig.

Jag kommer hitta det :-)

 

Det här var nog det klokaste vi gjort på länge.

Barnkammare och lekrum.

Bra det.

Bra Julia!

 

kram Maja