Att ha haft en Hjärtans Dag

 

Att ha firat Hjärtans Dagen, eller Kärleksdagen som Julia säger.

I torsdags.

Där jag smög upp och gjorde hjärtansmörgåsar och annat gott.

Där vi klädde iss i kärlekskläder (Röda) och körde hela registret med älvdans och trolleri för mamman i köket, litet födelsedagskalas för bebishunden som Julia döpt till Alice för det är det finaste hon kom på (Gaaaah så sött!)

 

En förväntansfull tjej denna hjärtans dagen.

 

 

 

Där vi förberedda med hjärtans-små-bakelser till pappan i huset skulle komma hem, han som inte är så förtjust i bakverk av det gräddigare slaget

(Och ja, så bor han med mig, som typ skulle kunna baka tårtor dagarna i ända, med massor av geggiga fyllningar med kokossmak och Geisha smak och ja, ni fattar...)

 

Hallon....åh....snart kan vi plocka dom bak i vår egen trädgård istället för i Icas frysdisk.

 

Julia gjorde fyra stycken dekorationshjärtan som skulle sitta i bakelserna...

 

Och ja, mamman i huset är glatt förälskad i paket.

Mest att ge...

Och barnen ger jag gärna gärna...

Så tre stycken små paket låg och väntade i vardagsrummet.

 

Hej och Hallå, är det hjärtans dag så är det!

 

 

 

 

 

Jag tror det slog lock för öronen där en sväng när storskrot öppnade sitt paket och det var det där efterlängtade setet med två sängar, bord och pallar till dockhusets ena barnrum..

Något som snälla mamma Karin varit och handlat åt mig på Ullared där det kostar en halv peng mot vanliga leksaksaffären.

Hon fick även en miljon (kändes det som) små pryttlar med grytor, drickaburkar, mjölkfkasor, små ytte pytte kokböcker mm, det också till dockhuset.

Som nu börjar kännas som ett rikitgt välfyllt hem....

Dom får snart bygga ut :-)

 

Simon låg mest och var intresserad om det skulle bli någon liten tejpbit över till honom.

Ja, ni förstår, den där katten....den där katten, han äter tejp.

Favorit är maskeringstejp men även dokumenttejp går ner. Silvertejp har han testat, gick inte hem, om vi säger så.....

 

Alice hon fick ett litet fint rött strykjärn som lyser när man stryker, det saknades till deras strykbräda...

Det ströks blusar och dockbyxor och tom en blöja...

 

 

 

Sen var det då dags!

Pappa kom hem och ääääääntligen fika!!

 

...och med sig hade han ett paket till mig.

En ny bok.

Kriminalare.

Jag läser bara sånna...

 

Ja, och så ett buldbevis på apan i familjen.

Hon som är överallt.

Och med överallt menar jag verkligen överallt.

Snart är hon uppe på fönsterbrädorna, bara en tidsfråga.

Eller på diskbänken, förundrad att det inte redan skett.

Hon släpar stolar, häver sig upp, klättrar, hämtar pallar, klättrar, drar, blir förbannad.

Kommer och hämtar mig och säger- Kå-Kå, vilket betyder Kom Kom.

Då vill hon ha hjälp upp på nåt hiskeligt högt.

För Julia barnsäkrade vi ingenting.

För Alice får vi snart göra det....

 

Kram Maja

Att ut och njuta i sol och minus

 

Jamen åh maj gådd vilket härligt väder idag!!

Det är ju så det spratt i benen när vi såg att solen kom över hustaken.

Att tempen visar på minus fem pulkabacken låg som en nypudrad fjällen backe.

Det är ju så vackert att man blir en smula tårögd.

 

Vi drog som vanligt på oss varmt och dubbelt av det mesta, satte barnen i pulkor och drog dom 30 metrarna till den stora långa pulkabacken vi är så extremt bortskämda med att ha nära.

Ett hus bort.

Där är den.

 

Ibland går det till och med så fort att barnen kommer på kant :-)

 

 

Eller tippar ur pulkan och verkligen inte vill ta sig upp för egen maskin när man har en mamma med två starka armar...

 

 

Solen låg på så där så man nästan kunde känna oboysmak med vispad grädde mot läppen, föreställa sig fjällväder och fullt av folk...

För trots sportlov och ett område där det bor barn i 90% av husen, så mötte vi inte ett enda...

 

 

 

 

 

Hela långa backen var våran....

Och fort gick det...

Julia krocktestade pulkan några gånger mot en stor snöklump men undvek idag hoppet :-)

 

Väl hemma på tomten igen startade snöflingskriget.

Det gick nämligen inte att krama snöbollar men det gick alldeles utmärkt att kasta händerna fulla av lössnö....

 

- Nu ska du få mamma!!

Men att få igen....det gick inte för sig.

- Men mamma, du får ju inte kasta på mig, jag får bara kasta på dig!

Ni ser, rättvist och demokratiskt som i det mest förtrycktas land.

 

Nu värmer vi kroppar framför brasan och pusslar Pippi pussel och gör Alla hjärtans dag pyssel till bakelser och mamman i huset ska tom ställa sig och göra hemmagjorda köttbullar.

Längesen och jättetrist men Julia har lovat att hjälpa till, om vi gör dom mini mini.

- Du sa ju Barnköttbullar mamma, och barn är ju små.

Sant.

Med gigantiska hjärtan.

- Mamma....kärlek studsar mellan kroppar.

- Hur menar du....?

- Ja alltså....om du och jag inte är i samma rum, så vet ju våra kroppar det, och då studsar dom ut kärlek så den studsar till den kroppen kärleken ska till, så man aldrig blir tom på kärlek i kroppen.

 

Ja tänk så klok och vis hon är.

Maja

 

Att vilja vara nära

 

Efter frukost hoppade dom upp i schäslongen...

Alice kom med Alfons och Julia stod för utfrågandet...

 

-Alice, ser du molnen..

- Däää

- Bra Alice, ser du Alfons?

- Däääää?

 

Sen höll dom på så där, Julia berättade vem Alfons var, vem Mollgan var dom gånger Alice gissade fel och hon frågade om bokstäver och färg och form och allt det där som Alice tycker är så hiskeligt roligt, och som blir ännu roligare när hon får ligga tätt tätt med Julia alldeles pyjamasklädd och oboy-doftande efter frukosten.

 

 

 

Det är ju fint det där...Så jag egentligen bara vill slänga mig på dom och gosa in mig i den där mysiga klumen av barn men dom får ligga där ifred.

Ha mig i bakgrunden.

Dom behöver det, de där syskonmyset.

 

Dom har ju nu sovit över en vecka tillsammans i barnkammaren och det går enklare och enklare för varje kväll det ska nattas.

Alice kommer på kortare tid, till ro, hon förstår att Julia inte går därifrån och då lägger hon sig ner och sitter inte och ropar - Jischia?!

 

Men när hon vaknar på morgonen är saknaden stor.

Julia ligger ju i min säng och hennes är tom.

- Jischia?? frågar Alice.

- Julia är i min säng, ska vi gå och säga Godmorgon?

Hon nickar och blir så där förväntasfull och sprattig i kroppen och vill egentligen bara komma ner på golvet så hon får springa till storasyster..

 

Kärlek det där.

Finaste som finns.

Mamma

Att börja dagen annorlunda

 

Jag började dagen med att byta blickar med en utav dom två fina råddjur som gick utanför kösfönstret.

Den bara stod där när jag fortsatte att vispa pannkakssmet klockan åtta på morgonen.

Vi skulle ju på utflykt med Ludde Emilia och mamma Karin från stan.

 

Och det händer inte ofta, men när det händer är det foto-moment.

Att föreviga en vacker flinga som ser så där sagolik och trollsk ut att jag blir hänförd över det vackra där den satt helt perfekt på Julias pälsmössa....

 

 

Vi tog med vännerna på den något strapatslika promenaden i nyfallen snö, bort till Gläntan där vi har vårt favorittillhåll....

Jag kommer sakna dom här dagarna, sen, när höst blir jobb och dagis, när inte längre vardagen innebär en packad ryggsäck full med mat och dryck, när man måste baka in det på helgen och inte när vädret är det perfekta, kommer sakna det där.

Att vara spontan.

 

 

Alice som älskar utelek och utekläder och att sitta på fårfäll på stocken och äta det som finns med.

 

Och barnen klättrade, la ut gammal och torr medhavd sockerkaka till råddjur och harar som har svårt att hitta mat under snön, lekte mamma och barn och letade pinnar och åkte häst och gjorde allt det där som är helt och hållet självklart i barna-världen och som inte behöver förklaras så mycket närmare.

 

Dom stekta pannkakorna bjöds det på och varm oboy och nyponsoppa och bulle och kaffe, allt det där som känns gott när det landar i magen.

 

 

 

Och minisockerkaka i en alldeles lagom liten form som är Julias..

 

Två käcka systrar

 

 

Pulsande mamma Karin

När vi efter några timmar begav oss mot huset för inomhus lek skulle Ludde dra Julia på pulkan.

- Jag kan inte, nån vuxen får putta på.

- Nej Ludde, dra mig hårdare bara, kom igen.

Sen tröttnade Ludde så Julia skulle dra honom.

- Det blir inte tungt alls, sa Ludde, jag väger bara några kilon.

 

Fyra trötta barn och hallen full av snöblöta vagnar och golvet täckt av vinterkläder som ska torka upp av golvvärmen.

Mellanmål i köket och barnlek i rummen.

Dom här dagarna är så himmelens härliga.

När man är frisk-lufts-mör i hela huvudet och lite trött i muskler av kånkande och puttande och dragande och allt det där som innebär en dag utomhus.

 

På kvällen, när jag lagt båda barnen och läst två ny-lånade bibliotekssagor och Jonas var och tränade flera timmar så ställde sig mamman sin nya vana trogen 21 minuter på löpbandet.

Tråkigt som attan.

Men skönt efteråt.

 

Kram Maja

 

Att få ansiktet fullt av jordgubb

 

Jag köpte stora fina jordgubbar igår som åts med glada miner till frukosten idag av lillfis och storfis.

När bara dom gröna bladnoppsen låg kvar i skålen pekade Alice och sa

- Ksäp.

Skräp alltså, det förstod ju varenda en.

- Häjji.

- Är det härligt Alice?

- Mm...

Sen gör hon som hon brukar, puttar undan tallrik och skål, hon är färdig.

- Tatt-tatt och så häver hon sig upp ur stolen, slänger fram armarna och ska lyftas och kramas.

-Tatt-tatt.

Men idag...idag fick jag den där kladdiga smörgås-smör-leverpastej handen platt på min kind, alldeles så där mjukt och så jordens godaste mjukaste jordgubbskladdigaste puss.

Det är ju så man blir knäsvag ända ner i tårna.

 

Mamma