Jag började dagen med att byta blickar med en utav dom två fina råddjur som gick utanför kösfönstret.
Den bara stod där när jag fortsatte att vispa pannkakssmet klockan åtta på morgonen.
Vi skulle ju på utflykt med Ludde Emilia och mamma Karin från stan.
Och det händer inte ofta, men när det händer är det foto-moment.
Att föreviga en vacker flinga som ser så där sagolik och trollsk ut att jag blir hänförd över det vackra där den satt helt perfekt på Julias pälsmössa....
Vi tog med vännerna på den något strapatslika promenaden i nyfallen snö, bort till Gläntan där vi har vårt favorittillhåll....
Jag kommer sakna dom här dagarna, sen, när höst blir jobb och dagis, när inte längre vardagen innebär en packad ryggsäck full med mat och dryck, när man måste baka in det på helgen och inte när vädret är det perfekta, kommer sakna det där.
Att vara spontan.
Alice som älskar utelek och utekläder och att sitta på fårfäll på stocken och äta det som finns med.
Och barnen klättrade, la ut gammal och torr medhavd sockerkaka till råddjur och harar som har svårt att hitta mat under snön, lekte mamma och barn och letade pinnar och åkte häst och gjorde allt det där som är helt och hållet självklart i barna-världen och som inte behöver förklaras så mycket närmare.
Dom stekta pannkakorna bjöds det på och varm oboy och nyponsoppa och bulle och kaffe, allt det där som känns gott när det landar i magen.
Och minisockerkaka i en alldeles lagom liten form som är Julias..
Två käcka systrar
Pulsande mamma Karin
När vi efter några timmar begav oss mot huset för inomhus lek skulle Ludde dra Julia på pulkan.
- Jag kan inte, nån vuxen får putta på.
- Nej Ludde, dra mig hårdare bara, kom igen.
Sen tröttnade Ludde så Julia skulle dra honom.
- Det blir inte tungt alls, sa Ludde, jag väger bara några kilon.
Fyra trötta barn och hallen full av snöblöta vagnar och golvet täckt av vinterkläder som ska torka upp av golvvärmen.
Mellanmål i köket och barnlek i rummen.
Dom här dagarna är så himmelens härliga.
När man är frisk-lufts-mör i hela huvudet och lite trött i muskler av kånkande och puttande och dragande och allt det där som innebär en dag utomhus.
På kvällen, när jag lagt båda barnen och läst två ny-lånade bibliotekssagor och Jonas var och tränade flera timmar så ställde sig mamman sin nya vana trogen 21 minuter på löpbandet.
Tråkigt som attan.
Men skönt efteråt.
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar