Att ha haft huset fullt

 

I dagarna två har vi haft lekkompisar här.

Så även idag.

Men i torsdags kom My och Maja med mamma Julia och lekte och busade.

Dora-lek byttes ut mot Ronja Rövardotter lek.

 

 

 

Dom lekte sova och födelsedagskalas och barnen turades om att ligga under filten och bli sjungen för.

 

Maja gosade upp sig i schäslongen och bad om välling :-)

 

Sen rusades det runt, Dom stora var Ronja storasyster och Ronja lillasyster och sprang i skogen och såg upp för älven och vildvittror och framförallt grådvärjar.

Ni kan ju gissa vem det var.

Just det.

Alice.

Fast det förstod ju inte hon.

Att den dom sprang ifrån var hon, så hon rusade ju glatt efter och skrek.

Ja, verkligen skrev oavbrutet.

- Maja maja maja.

Och så flaxade hon med armarna och var stålande lycklig.

 

 

 

Sen bäddade dom ner sig på golvet på täcken igen och låg och var födelsedagsbarn.

 

Maja och Julia

 

Även Alice ville ju vara med och la sig korekkt tillrätta och låg och väntade på paket pch tårta och födelsedagssång.

 

-Vad är det för en dag.....

 

Sen blev det lite mellanmål med nybakad sockerkaka och frukt och hepps var klockan halv fem och Julia och skulle åka till frisören med henne när Jonas kom innanför dörren..

 

 

Nästa lekgäng kom ju då igår.

Robin Pontus och mamma Therese, sen kom även mamma Karin och Adam så huset var fullt av barn igen.

Medan alla barnen för det mesta höll till inne i lekrummet och körde rolllekar och annat så satt mammorna vid köksbordet och skrattade käkarna ur led över Stand-up Karins strumpbyxe-skämt och min historia om min tid som ofrillig flintis när jag fick bära peruk och valde en seniorita-singoalla svart hårsvallande man med stora lockar...

 

Det är ju härligt det där med vänner och lekkamrater och huset fullt.

Jag får ofta frågor om hur jag orkar.

Att ofta ha huset fullt, att aktivera och hitta på och leka och finnas och engagera mig och ordna utflykter och lekdagar osv osv.

Men vet ni.

Det är inte jobbigt och inget jag tvingas till.

Det är mina barn det handlar om.

Så det är ett självklart val för mig.

Och ett roligt.

Ibland helt utmattande, men roligt.

 

kram Maja

Att ha en egen Mattis-Borg

 

Att ha en egen Mattis-Borg är få förunnat.

Det har vi.

Med stor ingång där även en mamma-storlek kan krypa in och den rymmer nog si så där fyra barn.

Att den har klarat töväder och regn, blåst och annat visar ytterligare att det verkligen är en borg.

 

Ni minns väl åskväders natten när Ronja föddes, nedslaget som gav dom djävulsklyftan.

Vi var Ronja och mamma Lovis där vi satt inne i borgen och spanade efter Borka-rövare och Birk, och vildvittror och rumpnissar och andra sattyg de kan finnas i en rövarskog.

- Mamma, man vet aldrig vilka som kan dyka upp..

 

 

Vi stod där på fällen och hukade oss så ingen skulle se, och viskade och pratade och den där barnfantastin sätter inga gränser.

Det kom dock inga rövare, mer än den gula postbilen vars förare vinkade glatt åt liten rövar-spanande Julia...förlåt, Ronja.

 

Till slut kan man ju bli lite trött av att hålla utkik men då satte vi oss tillrätta och berättade historier och sagor och pratade om Astrid Lindgrens Värld och vilka vi ska få träffa och allt sånt där som rör sig i huvudet på en snart femåring.

Så satt vi där, tätt, och så kommer det, det där som kommer ibland, när jag minst anar det.

- Mamma.....jag vill inte börja dagis när det blir höst....jag vill att du ska vara hemma hos mig och Alice...Är det långt till höst? Kommer du aldrig vara hemma då?

 

 

 

Alla dom där frågorna svarar jag på så gott jag kan, som ger trygghet och ro i Julia, och vi svalde ner alla frågor och svar med lite frostskadade Ballerina och varm oboy....

 

Om ni undrar vart vi gjort av Alice så låg hon och sov i vagnen, alldeles så där nerbäddad i åkpåse och på fårafäll så när hon vaknar är hon alldeles gosevarm att jag bara vill köra ner näsan i nacken där overallen  gliper, där håret krusar sig av sovsvetten, eller helt enkelt bara äta opp henne en smula.

 

Jag säger som Astrid Lindgren:

- Ge barnen kärlek, kärlek och ännu mera kärlek.

 

Kram Maja

Att ha en Mini Gunde i familjen

 

Solen strålade, fem minus, glada barn och ut och skida.

Det är lite trixigt det där, att få ihop ben och armar och att stavarna ska vara skjut-ifrån och stöd och balans och att man som snart femåring ska hålla koll på fötter som helt plötligt blivit över en meter långa...

 

Men roligt är det, om än något svårt igår när skaren var tjock och vägen isig och gropig och bucklig.

Alice som hejjar på och kunde hon skulle hon stå redo med varm blåbärssoppa åt våran lilla Mini-Gunde minsann.

 

Åjo, det är lätt att få skidorna i kors...

- Åh nej mamma, nu blev det så där igen, ni ska vara rakt fram skidorna!

 

 

 

MiniGunde, solsken, och Alice som fick sig en sovstund i varma vagnen, kan man begära mer av en onsdag mitt i veckan?

Maja

Att hålla sig inom ramarna

Mina fina tjejer igår.

I ösregn, på väg över till grannen Cia.

Med en påse full med bakade bullar, nygräddad kladdkaka och sockerkaka och burk med snöbollar..som är som vita chokladbollar.

Utbytta tjänster ser ni,

För dom nästan nya skidorna Julia fick, ett par fina blå, och ett par röda, är den enda önskan att vi ska baka fikabröd åt dom, det är ju knappast något man behöver be mig två gånger att göra.

Det är ofta jag slänger ihop en sockerkaka, det-är-bra-att-ha-hemma, redan innan morgonkaffet landat i halsen...

Så det var vi ju över med, sen att mina tjejer, och deras två barn, nästan fikade upp det mesta i påsen, det skriver vi med lite mindre bokstäver.

Vi får baka nytt.

Så det så.

Gärna!

 

Fick tips om nya ramar man kan göra och var tvungen att testa.

Men den här ram-versionen fnns även att ladda ner gratis för Pc, så den ska laddas ner.

För jag, jag vill ha riktiga foton i bloggen, stora fina, tagna med objektiv som kan justeras, med en kamera som säger klick klick och ligger tungt i handen.

En bild där känslan känns redan i sökaren.

Sån är jag.

 

kram Maja

Att ha det lite murrigt

 

Godaste doftljuset som inte ger snurrig hjärna kommer från Durance och doftar nytvättade lakan...

 

Barnen sover sedan länge efter sagan om Egon och rävungen.

Vi myste extra länge ikväll och den tänkta springrundan nere på bandet la jag åt sidan, Julia behövde goset och pratet och närheten.

Nya svarta fina lampan ett totalt fynd från Rusta som bara sa Smack i hjärtat.

Och kortet på Julia, 2.5 år och väntar på att J ska komma hem så hon får ge honom hans slips på Alla hjärtans dagen.

 

Nu vankas kvällste, bokläsning och lite ro för kroppen.

 

Imorgon ställer jag klockan för att träna före barnen vaknar, förhoppningsvis möts vi av roligare väder än idag.

Men idag bokade vi liten semestertripp i slutet av maj.

Två dagar på Astrid Lindgrens Värld och sedan däckar vi i sviten på Vimmerby Stadshotell.

Får i oss närande kvällsmat och vaknar utvilade och frossar av hotellfrukost för att klara ytterlgare en dag i parken.

Julia är lyrisk och börjar nog snart räkna ner...

 

Nu te och kriminaldeckare...

och planera in när jag ska måla den ombyggda skänken i köket innan mdf skivan blir förstörd.

Och tjejernas höga bokhylla som bara är grundad.

Sen fyller visst Jonas år om två veckor också.

Tårta fixas...

Dygnet har för få timmar.

Känner det.

 

Kram Maja

 

 

Att alltid pausnummret är det bästa?

 

Melodifestivalen...

Jo vi tittar men inget fastnar.

Förutom denna.

Som direkt får det att rycka i tårna och rumpan vill svänga.

Per Andersson.

Jag älskar Per Andersson.

Men varför är det alltid så att Pausnummret är det bästa och helt omöjligt att rösta till Final?

 

Alltså, ni måste ju lyssna!

Och det gör ni HÄR.

 

Maja



Att summera helgen

 

För att göra det enkelt för mig då jag ligger efter med uppdateringar gör vi så här.

Vi summerar helgen enkelt och effektivt.

Värsta som finns är att läsa segdragna berättelser in i minsta detalj.

Så, redo?

 

Pulkaåkning, bullbak, bullfika, snögubbebygge, fått två par skidor till Julia utan granne, testade dom, gick som en dans, byggt stor, och då menar jag stor, snö-slott-fort som typ är som en mindre lekstuga i storlek, pappa J vet ni....vet aldrig när han ska sluta sina byggen i tid, se vår altan, klassiskt exempel på detta.

 

Åkt skidor, fått en gigantisk snögubbe vid matsalsfönstren som bara glor rakt in, räcker upp till fönsterrädan, har stora stenar som fötter, tänk Troll, och stora granruskor som hår, och, icke att förglömma, han röker pipa.

Bara en sån sak.

Varit på Bibblan och lånat lite böcker.

Dagens korta boktips om man gillar krim-böcker.

Ninni Schulman.

Kom ihåg var ni hörde det först.

 

 

Vi har haft Stina och Albin här som lekt, fikat bullar, jamen naturligtvis, och ja, Albin kan nu säga fler saker än:

- Åka Maja äta?!

 

 

Det har pratats och planerats två dagars tripp till Astrid Lindgrens värld i maj och iden var mer än välkommen hos Julia, om vi säger så, milt uttryckt.

 

 

Och tja, jag står nere i källaren och sorterar en väldig massa påsar med kläder skor och annat som ska säljas på Barnmarkanden om två veckor.

Märka upp, lämna in, packa upp, åka hem.

Vänta två dagar, åka tillbaka och hämta pengar.

Klart.

Fantastikst smidigt när jag inte orkar Tradera allt.

Hepps.

Helg Slut.

Nu soffan.

Over and out.

Bomtjackalack.

 

kram Maja

Att klämma ut det bästa av dagen

 

Åh jamen åh jamen åh säger jag!

Vilken fredag!

Vi började dagen med besök av sotaren men sen var det i kläderna, fram med packningen, grillpinnar, fårfäll, varma drycker, folie och annat-bra-att-ha-en-utedag.

 

 

 

Snabb promenad med vagn och bakomvarande barn i pulka, ner mot sjön och vår fina badplats där redan mamma Karin, Adam och Elsa laddat med grillbrasa.

Till Julias förtjusning var även hunden Sally med.

Jamen ni hör ju.

Sally!

Kan ju inte vara annat än en jäkla fin hund.

Det var det, och något....glupsk.

Haha!

FRåga Alice vad hunden gjorde så kommer hon dra ihop ögonbrynen, se väldigt förebrående ut och säga:

- Kovv.

Scenariot var ju.

Grilladkorv.

Alice hand.

Hund, go och glad smyger upp bakifrån.

Eller smyger och smyger, A satt ju där och dingla med den där korven.

Vipps, var den borta.

Åh vad det skrattades :-))

 

 

Dom två stora barnen Adam och Julia var ute och gick med den där på stranden.

Eller....Sally var nog ute och gick med dom men hur som haver.

Dom gick, alla tre.

 

Tre olika viljor, tre olika håll....

 

Resulterar i snubbel och ihoptrassel av ben i koppel...

 

Alice undrade en stund vad dom sysslade med där borta men var nöjd att sitta på fällen, vid grillen...

 

Ja, ni ser ju, en helt idyllisk fredag.

Sån där Bulleby fredag.

Lika go och glad som Astrids sagor.

 

Elsa som knallar och går men inte riktigt förstått det där med att:

Snö, är svårt att ta sig fram i.

Eld ska man passa sig lite för.

Ska man ramla, sikta på något mjukt.

 

Vi fick ju dessutom sällskap där vi skulle luncha då både Adam och Elsas pappa och morfar kom ner en stund....

 

 

Men, det var ju inte bara grill och mys som var dagens fyra timmars plan utan vi skulle hajka oss lite.

Tvärs över badplatsen, rakt upp i skogen, brant som attans, halt som attans och som karin sa när jag knåtat upp med halvsovande Alice i vagnen.

- Maja, ditt ansikte har antagit en helt annan färg nu....

 

Vi skulle titta på det helt fantastiska istappsfallet som fanns där uppe.

Som är svårt att förstå men roligt att se, leka vid och framför allt, åka kana på dom mindre...

 

 

Sen kånka ner igen...

Hämta alla saker vid sjön, se om ungarna ville ha på sig sina hjälmar för att kana omkring på isen, det ville dom inte, ville bara sitta i pulkan, dricka lite värmande kaffe och så gå hem...

På isen....

 

Den här bilden är smått historiskt och mer ett bildbevis för att visa JOnas att Jo, jag gick på isen hem.

Jag.

På Isen.

Hem.

Det var långt.

Kändes det som.

Och varje gång det knakade, tittade jag nog halvt skräckslagen på karin som si så där tio gånger fick säga att det är bara skaren som låter.

Isen är jäääääääätte tjock.

Och hon vet ju.

Hon kan det där.

Har jag intalat mig där jag gick.

 

 

 

Jodå, glad mamma.

Något skräckslagen.

Men erkänner att gå på isen, med barnen i pulka och gå där med vagnen, gå färbi alla husen på fel sida, se deras altaner och inte deras ytterdörr, att se deras utsikt så som dom ser den, och sen böka sig upp för en brygga, från fel håll..

Det är ju en smula magikst.

 

Min frilufsande vän karin.

Kanske hon som borde blivit nominerad till Friluftsfrämjandets styrelse, inte jag...

(men det är jag....som blivit det)

 

Julia med koppel i handen, Julia med Sally.

Sally , sally sally....

Fina gamla Sally, som Julia fattade så tycke för.

När vi kom hem sa hon.

- Mamma, nu vill jag ha en hund igen, en sån där svart som Sally, en labrador.

 

Jaaa, det var härliga nästan fyra timmar vi hade och helt mör i kroppen när vi kom hem.

Så där att jag var tvungen att messa jonas:

 Vi har gått på isen, och kan du stanna och köpa godis på hemvägen?

Det var typ det min kropp behövde.

Godis.

Om jag går på isen igen?

Ja, utrustad med isdubbar, ishacka, ishyxa, isbrodds-skor, flyväst, flytbåt..eller ja, alla båtar flyter ju men en sån där räddningsbåt då....och så......såna där nödraketer.

Då är jag redo.

Som en scout.

 

Herregud, vadär det med mig denna vintern?

Kört bil hela vintern och gått promenad på isen?

Herre min skapare som någon mer kristen skulle sagt.

Milt uttryckt.

Kram Maja