Att skapa tavlor ute i skogen

 

Lördag och det betyder varannan vecka att det är dags att packa ryggsäcken och dra till skogs tillsammans med fina Stina och hennes skogsbarns-grupp.

 

När samlingen var avslutad med sång och ramsa hade ugglan en liten hemlighet.

Bakom skynket dolde han sin egen atelje.

Sin fina skogsatelje.

 

 

Vad Alice väst dolde vet ingen.....men jag tog ännu en fästing på henne på kvällen..

 

 

 

Barnen fick papper och sen började arbetet med att göra sina egna tavlor att själva hänga upp i den stora ateljen Skogen.

 

När allt var lagt på plats la vi en transparant plastfilm med lim över alltihopa.

Fantastisk smidigt om än en smula hummande och trixande innan den var på plats.

 

Och

Ser ni

Våra nya tröjor jag ordnat åt oss.

Åsikter kan man ju dock ha om vita bomullströjor när man vistas i skogen..

Men oki, dom var sköna och budskapet gick fram.

 

 

Alla barnens tavlor blev så hiskeligt fina och även dom minsta barnen var även dom delaktiga i det hela.

 

Kompisen Adam med sin fina skapelse.

 

Fina Ledar-Stina

 

Efter matsäck och bokläsning och bokkoll önskades sånglekar och Alice hakade på

Vi leker Träd där ugglan har sitt bo...

 

Härliga skogstimmar.

Och promenaden dit och hem.

och att vi hemma välkomnades med att inte ha något vatten alls.

'Fast det hade visst inte hela komune så vi var ju inte ensammna om bedrövelsen men det kändes lite viktigt då Alice doppade händerna i lite oljegegg på vägen och jag och Julia skulle hasta oss fina för att åka på kompsien Robins fyra års kalas.

 

Men, det var ju bagateller.

Kan man tycka.

 

Maja

Att förbanna råddjuren

 

Att stormen passerade oss gick knappast omärkt förbi inatt.

Men att råddjuren passerade och klampade/trippade/dansade upp på vår altan och smaskade i sig, joho då, jag kan riktigt se hur dom kalas-smaskade i sig alla våra vackra vackra uppodlade på anabola (kan man tro) penseér.

Inte lavendlarna eller växtgräset nej gud-bevars utan dom prunktande penseérna.

Dom som jag ler åt varje dag.

Jag som avskytt färgade blommor.

Var dom tvungen att mumsa i sig allt till midsommar?

Vi ska ha en väldig massa festligt folk här då.

Var dom bara tvungna?

 

Skämmes.

 

Maja

Att inte vilja

 

Gårdagen var full av frågor.

Funderingar.

Alla intryck från besöket på sin nya förskola skulle ventileras.

Pratas om, undras om.

Och mitt i allt märker jag, hur fundersam och stundtals orolig, men ändå lite förväntansfull, är.

Hon ville hela tiden se mig igår, vara där jag var, ropade på mig så snart jag gick till ett annat rum eller försvann ur sikte.

Sitta i knät, sitta i famnen, fråga om hösten.

Kommer vi ses?

Skulle jag inte få träffa Alice, sa fröken så?

Hur ska alla barn få plats i den där lilla sagosoffan mamma?

Får mina höga gummistövlar plats i gummistövel facket?

Hade dom toaletter?

Tror du hon min fröken Pia orkar lyfta mig i famnen.

Vart kommer du vara där på min förskola mamma?

Tänk om dom inte kan sångerna som vi brukar sjunga?

Ska jag äta där?

 

Och så mellan varven gråten, den där gråten som tar tag i mig som en storm, när hon borrar in ansiktet mot nyckelbenet på mig och vägrar släppa.

 

Att hon vill ha sällskap i sin säng när hon ska somna och ligger gnyr och vill suga på tummen.

Ja säger ni, hon kommer stormtrivas.

Och vet ni, det har jag inga tvivel om.

Men vägen dit känns lång och kantig.

 

Och att dela på dom där två tvillingarna känns ännu mera kantigt.

Dom där ler-och-lång-halms-tjejerna jag har.

Som är vana.

Vid varann, på gott och ont.

Alice som gråter och ropar efter Julia om hon så bara går en stund till Ines eller Vera några hus bort.

- Jujja...koooom.....hem...Jujja hem!

Som sagt, lång och kantig väg.

 

Maja

Att ha livat en tisdag

 

Förmiddagen fördrev vi med att måla, läsa och skriva upp frågor som vi ska ha med imorgon när Julia och jag ska på lite inför-besök på hennes avdelning till höstens förskolestart.

Jag har självklart en massa frågor, om egentid och egna stunder, om ateljen och rutiner, om hur ofta dom är på utflykter och sagoläsning och kreativitet, om bakning och hjälpa till i köket och ja allt sånt där som Julia är van att få göra, och som hon älskar.

Julia skrev också frågor som vi ska ta först.

* Finns det toaletter om jag blir kissnödig.

* Har ni vardagsrum för vi brukar läsa saga där.

* Får jag träffa Alice, min lillasyster, på dagarna.

Den sista fick mig att mjukna i knäna, lilla gumman....

 

När lunchen var över och Alice tog vilan kom Adam, Elsa och pappa Daniel.

Elsa denna helsköna dam med det mest fantastiska minspelet och ljuden man kan tänka sig, som älskade badet där hon och Alice satt i skuggan...

 

Alice ser lätt trumpen ut men det var hon då rakt inte.

Dom körde dockvagn, gav varandra ankorna, bytte Puh mot Nasse och tvärt om och skulle kramas.

Alice som är lite svårfotograferad dom här varma dagarna då hon helst springer runt Na-Na, dvs naken...

 

Adam och Julia...

Dom lekte dinousaure-utrotare, stångades i nån lek som innehöll en boll, lekte kurragömma, hoppade på studsmattan så magarna studsade och fikade mellanmål vid vita bordet i skuggan.

- Nu maja är jag så mätt i min mage att de inte får plats mer.

Tänk er den meningen på lite släpig småländska :-)

Fina Adam!

 

Fröken, som man mest ser ryggen på ibland.

Alltid fart men idag har hon varit intill mig som ett litet plåster.

Vi rensade tistlar, då satt hon intill.

- Mamma, visst är det väl helt fantastiskt att vi gör saker tilsammans, det blir ju roligare då, eller hur...Och snabbt går det, fast jag mest tar dom små och du dom stora.

 

Vid nattningen var jag tvungen att ligga hos henne tills hon somnade, hålla handen och stryka kinden.

- Jag älskar dig mest mamma...

Fast jag har fem kärlekar i kroppen.

Min kärlek till Pricken...till mamma...till Alice...och till pappa och så till mig så klart.

Mamma, du kan väl allid ligga så här och hålla om mig?

 

Jag märker tendenser sista veckan, att ena stunden är hon stora tjejen, och nästa vill hon ha tilbaka sina nappar och vara liten och inte behöva gå på dagis.

Suga på tummen, suga på täcket, sitta i famnen eller bli buren.

Och vi tog sista krumelurpillren för någon dag sedan.

Hujedamig vilka krokodiltårar det kom då.

 

Men det blir bra imorgon.

Hon och jag, trygghet, i lugn och ro få prata med en utav hennes blivande fröknar, se lokaler, höra henne berätta och framför allt, att Julia får ställa frågor, sina frågor, sina tankar.

Att mamman avskyr det hela med hela kroppen sin, det är bara att trycka undan i ett hörn.

Vad det gäller Alice har vi ännu bara fått samma startdatum som Julia men ännu inte vilken avdelning...och då blir det en vända till.

 

Maja

Att bara ha ett stenkast till sandstranden

 

 

Kan man spendera måndagen bättre än att redan före elva promenera med vagn och barn ner till badstranden och sedan spendera halva dagen där tills man känner att nu får det vara nog med sol och bad trots att Julia då med lätthet skulle kunnat stanna några timar till.

 

Det var helt lä och barnen blev som små panerade fileér när sanden klibbade i insmorda kroppar som sprang fram och tillbaka och grävde och hällde vatten och åt pannkakor och fikade frukt och kex.

 

Stina och Albin hade vi med som sällskap och det är härligt att se hur dom leker tillsammans Albin och Alice, och inte bara intill varann.

 

 

Julia hittade en lekkamrat i familjen som satt en liten bit ifrån oss som hade tre tjejer med sig varav Julia och Märta fann varann och lekte, byggde, pratade och väckte änderna.

 

Men, när kroppar fått en rödton, trots spf 50 och klockan var närmare tre och Alice som tungt i vagnen, då var det dags att promenera hemåt uppför höjden.

 

Måndag.

Nån som ogillar dom?

Inte vi.

Maja

Att ha ovärdelig konst hemma

 

Alltså...

När jag fick in Julias fina målningar inom glas och ram så blir jag mamma-geggis i hjärtat för jag tycker ju verkligen att dom är så himmelens fina.

Och det blir nåt alldeles speciellt med akvarell färgerna, när hon suddar och tonar och filurar och pratar för sig själv och berättar vad hon målar...

 

Jag skulle både vilja ha dom i sovrummet, och i lekrummet och i köket och på altanen men till slut så kom vi överens om, eftersom hon egentligen inte ville ha dom uppe alls, att jag ska få sätta dom två, på väggen i tvättstugan, så jag blir glad varje dag jag är där.

 

 

Och det gör jag gärna och jag har bett henne måla två till minst till tvättstugans väggar..

Och det är ju bara bra synd att dom fina färgerna liksom tonas ner när jag visar er bilderna här, och att jag inte alls lyckades vända denna åt andra hållet :-)

 

Ovärdeligare konst än så här kan man ju knappast ha.

 

Maja

Att dinera hos och med vänner en lördag

 

Vi tillbringade lördagskvällen hemma hos vännerna med mamma Therese och pappa Markus i spetsen och tjejernas kompisar Robin och Pontus.

Vi åt fantastiskt gott, och kunde sitta ute länge tills det var dags att ta våra pyjamasklädda barn och vända hemåt, med då en radarstyrd pappa J, hmm...

 

Det dracks saft och klappades och matades kaniner och vi gick en promenad där i kvällssolen och tittade på ett helt harem av små kaniner varav en barnen också fick ha i knän, åh jisses så mjuk och go men fortfarande inga bedjande blickar från Julias håll om att en kanin bara måste hon ha...

 

 

 

Dom klättrade och gungade och sprang och lekte i sandlådan och i lekstugan och var mest överallt så där som barn är och tiden bara flög och visst är väl det härligt, när man blir helt tidsvill och inte har en aning om ifall det gått en kvart eller tretton timmar.

Sånna kvällar med vänner är fantastiska

 

 

 

Julia och Robin skulle lära sig vissla....

 

Medan Alice gick runt och drack upp allt som fanns kvar i glasen, trodde hon ja, för där hade redan lilla Pontus varit och tjuvat :-)

 

Tänk vad fort man glömmer ändå, att det inte för så länge sen låg meterhöga snödrivor och var 20 grader minus om näsorna och nu kan man sitta barbent till sena natten medagn barnen springer barfota och ropar

- jag är en superkanin!!

 

Tack för en härlig kväll!

Maja

Att ha kompis på visit

 

Ines kom över och ville pyssla.

Det vet dom liksom att dom får göra här.

Smarta färgkopparna som jag köpte på nya butiken nere i city för en tia stycke hjälper dom att hålla koll på färgerna.

 

Maja

Att få ett oväntat besök

 

Döm om min förvånade min när jag upptäckte att ett litet urblekt halvrosa prinsess-slott landat där på gräsmattan och döm om min förvåning ännu mera när det innehöll inte mindre än två turkosklädda prinsessor som minsann ville ha saft, yougurt och banan inne i det där slottet...

 

Att dom sedan drog ut dom rödprickiga sittdynorna till vagnen som madrasser och mjuka filtar och hämtade kuddar och pyntade hela tältet invändigt och utvändigt med gamla julkort och grattiskort hängande i klädnypor i allt det gick att sätta fast dom i..

 

Döm sedan om grannarnas förvåning när dom hittar mamman liggande på gräset lekande Björnen sover och Barnen bak trädet och hur två prinsessor och mamman övar sånger och lekar och midsommar-kom-ihåg..

 

 

Den ena lilla sessan, hon visade sig dessutom vara en rikig hejjare på att vattna mammans fina blommor hon...

 

Inte undra på att alla penseér har förökat sig som om jag bjudit dom på anabola eller väldigt välgödslande jord...vilket jag liksom inte har....jag tror dom fick torftig jord från förra året men hey, det funkade ju det med :-)

 

Maja