EN BUNKE MED ÄPPLEN

 

 

Promenaden till postlådorna.

Den där förväntan över om det ska ligga nägra äpplen i skålen.

En vänlig själ som delar med sig till alla som vill ha.

Och jamen visst såklart att det är mera spännande att hämta ett äpple där och äta än att ta det ur våran kyl.

Och den där glädjen som spricker upp hela ansiktet.

Och när hon hämtat ett till sig själv, vände hon rast på klacken och hojtade

- Jag glömde ju ta till Alice, Alice älskar ju äpplen mamma!



 

 

Lycka!

Och snälla grannar.

 

Maja

Ps. Om ni undrar över singlasögonen så fungerade som idag som solglasögon förklarade hon, för hon hittade inte sina vanliga....

DET DÄR SOCKERVADDSMJUKA

Vi har lugna mornar här.

Jag går upp före barnen och smyger tyst för att låta dom sova in i det längsta.

Frukosten alltid förberedd sedan kvällen före och kläder framme.

Smyger in och väcker Julia först, låter henne vakna i lugn och ro och vidare mot Alice.

Alice som vaknar så snart jag bara gläntar på dörren.

Som att hon känner av det.

Att jag kommer.

- Mamma kom in....säger hon och vill komma i famnen.

 

Det finns ett extra närhetsbehov just nu.

Från båda.

Dom vill bo i famnen när vi kommer hem.

Och dom får bosätta sig där.

Bli burna, krypa intill och bli små.

Att jag ska ligga intill vid nattningen.

Ikväll var det extra länge.

En varm barnahand på min kind och den andra i handen.

Som håller hårt tills andetagen blir tyngre och jag lirkar mig loss för att smyga ut ur rummet.

 

-Mamma sätt sig, viskar Alice från sin säng.

- Sätt sig mig.

Sätta mig hos henne vill hon.

Hålla handen och bara finnas.

 

Imorgon fredags-lediga.

Långfrukost.

Akutläkaren med Julia och så picknick i skogen.

 

Fredags-tillsammans.

Det bästa som finns.

Inte ifrån, inte långt bort, utan tillsammans.

 

Maja

 

NÄR MAN KAN KASTA MÄRKPENNAN

 

 Den här mina vänner är numera ett minne blott i det vita huset i Lilla Staden.

 

Ett minne blott är skrivkramp och svordomar över att de få bokstäverna man vill få plats med på eventuella etiketter på kläderna, inte alls får plats.

Ett minne blott är suckarna som uppstår när mamman i huset ser att pennan som lovades vara tvättäkta och sitta tvätt efter tvätt, inte alls var det utan man får göra om allt.

Igen.

 

För det är ju så, att för att undvika det där klädkaoset och vems-är-vems på förskolan så måste allt märkas.

Allt.

Kläder skor gosedjur allt allt a-l-l-t.

Ve och fasa.

 

Men.

Pennan slängd.

Yiiihaaaa!

 

Jag hittade till Filurs Namnlappar.

 

Räddning big time från vansinnes-märknings-timmarna vid stora bordet med klädhögarna.

 

 



 

Vad jag hittade?

Strykfria namnlappar.

Kan det vara något kära vänner?

 

 

Smidiga mjuka fina lappar som klistras direkt på tvättetiketten.

Inget strykjärn krävs.

Håller för tvätt och tumling.

Dom utlovar till och med att dom håller för diskmaskinsvärmen på 100 grader fast det skall erkännas att det har jag inte ens testat.

 

Väldigt få gånger jag misstar diskmaskinen att vara tvättmaskin.

Även om det hade vart praktikst att kombinera vissa hushållssysslor, det hade det....

 

Mamman i huset har iallafall testat dessa nu.

Stenhårt.

Klistrat fast.

Kläderna har brukats, tappats bort, tvättats och tumlats.

Alla lappar sitter kvar som berget.

 

Om jag är nöjd?

Helnöjd.

 

Dom är ju liksom inte bara sötaste än sötast, du väljer ju själv färg, bakgrund och symbol,bara mängden tecken du får plats med på den lilla platsen är ju fantastikst.

Lika mängd tecken med den förbenade märkpennan så skulle jag behövt en etikett lapp stor som en handflata.

 

Vad jag skrev på våra?

Fullständigt namn, telefonnummer samt födelseår.

 

Kika in och kolla:

Filur Namnlappar.

 

Maja

 

 

Inlägget är i samarbete med Namnlappar.se

NU KÖR VI MULLE

Äntligen dags för Familjemullestarten för hösten 2013!

 

Och vilket väder starten bjöd på och vilka fantastiska barn.

 

 

Det känns bra och vadderande mjukt i kroppen det där att ha så mycket energi omkring sig från alla sprudlande barn som ska gå på gömma-jakt efter Mulles brevlåda och plocka svamp i svamposkogen och få dra olika uppdragskort för att blanda in färg och form och känsla och matte mitt i all den där leken man samtidigt utför och det är härligt det där när klockan bara går och plötsligt ska matsäcken fram och ringen intas igen och ramsa ramsas innan ryggsäckar öppnas och så åker böcker fram och den där närvarotavlan och allt landar nånstans och blir helt.

 

 

 

Och när energin fyllt på ur kåsor och muggar och Fjällräven Minikånkens så drar jag ihop till ännu en lek där i solskenet och mammor och pappor, även dom, ålar omkring som sniglar och grymtar fram som grisar och råmande kor.

Och när klockan sedan passerat 1,5 timma var det återigen dags för samling av alla och vinka hejdå.

Det går fort i skogen.

 

 

En Mullesöndag.

 

En härlig sådan.

 

Maja

 

 

MÅNDAG OCH LEDIGA

 

Simglasögon på lekplatsen för att undvika sandstormar i ögonen?

Självklara valet av tilbehör idag tyckte Julia.

 

Måndag och det betyder hemmadag.

Jag älskar måndagarna med mina tjejer.

 

Idag var det bokat lekparkslek med Siri, Mullebarn och vägg i väggbarn med Julias avdelning på förskolan.

 

Lite sena i starten pga morgonmys och pannkaksstekning bromsade vi så in på lekplatsen med kaffetermosen i högsta hugg.

 

Några timmar senare vände vi hemåt och mötte getingsaneraren på uppfarten som hade gett våra si så där 30 getingar en omgång.

Heja!

 

 

 

Visst är det hätligt det där.

Att lära känna nya människor.

Att ta dom till sig.

Människor man för några veckor sedan inte ens hade träffat eller visste att dom existerade.

Sen finns dom  där, i hjärtetrakten.

Som mjuk bomull.

 

 

En måndag.

 

Maja

DJURPARK EN SOLIG LÖRDAG

Vi åkte till Borås för att hämta storskroten som husbilat med mormor och Dennis och den gladaste av alla att återse älskade Julia var nog ändå Alice.

Iallafall den som uttryckte sin längtan högst.

Ni kan tro att Julia var saknad här hos oss på fredagskvällen.

Natten hade varit mycket vakna timmar och lite mammalängtan och fotoalbumet som tagits med hade klappats om och somnat med.



 

Lördagen bjöd på sol och högsommarvärme och man insåg snabbt att valet av kläder mer passade för svalare väder men det gick att härda ut.

Vi var ju dock inte ensamna i djurparken denna lördag.

Hela Elfsborgs fanclub var på visit vilket vi inte räknat med och det var svårt att komma intill och se och roliga aphuset kom vi inte ens i närheten av.

 

 

 

 

 

Julia som haft för få sovtimmar natten före orkade inte alls hålla orken uppe utan fick färdas på en skrinda nästan hela tiden men det tyckte hon i och för sig var väldigt bekvämt såklart.

 

 

 

 

 

 

 

 Det blev en härlig, men varm dag det där.

Och när Julia fick referera detta med att husbilscampa blev svaret att det var väldigt roligt på dagen, men natten mamma, den var faktikst inget vidare när du inte var där :-)

 

Gissa vem som sov i min säng hela natten?

 

Maja

 

 

 

 



HUSVAGNSCAMPA

 

Åh den där väntan som aldrig tog slut.

Julia som ringde och efterlyste dom och suckade högt över hur långt det kändes när något ska väntas på.

Något spännande.

Som att husvagnscampa.

Att packa resväskan som är knallrosa med vita prickar.

Packa den full av kläder och saker och böcker och film till fredagskvällen.

Prick och Snutt och alla regnkläder och fiskekläder och spö och väst och allt sånt där som gör att litenskrot känner sig trygg med campinglivet i husbil med mormor och Dennis.

 

För det var ju det som var det spännande hon gick och väntade på.

Och när dom väl kom fick hon packa in sakerna i sitt eget lilla klädskåp, montera fast bilstolen fram hos Dennis och så krama lillasyster.

 

Så vinkade vi av henne och längtar redan tills imorgon kl 10 när vi ska hämta henne.

 

Om hon såg stolt ut där hon vinkande tittade ut genom husbilsfönstret när dom åkte?

Absolut.

Spännande att vara på tripp utan mamma och pappa.

 

Men ja, jag saknar.

Och Alice letar redan efter henne..

 

Maja

 

Uppdatering:

Bilderna är från Julias femårsdag för nej, inte ens jag skickar henne på campingtripp i chiffong....