GYMNASTIK

Gymnastik med redskap.

Tisdagskvällar med fröken Annika.

Julias gymnastikfröken sedan tre år.

Uppvärmning, hinderbanor, grovmotorik och rörelse.

Och Julia älskar det.

När du börjar skolan sedan har man gymnastik där, brukar jag berätta.

Och Julia, hon tror inte sina öron.

-Va?!? brukar hon utbrista.

-Kommer jag ha gymnastik i skolan mamma?!?

-Det är ju bara i-n-t-e kloooookt!

Och så lyser ögonen av det där glada spralliga.

För tänk va, något så himmelens roligt som alla dessa plintar och ringar och lianer och krokodiler som simmar på golvet runt rockringar man ska hoppa i och ärtpåsar som ska prickas in mellan ribbstolar, tänk va, i skolan har man det på schemat.

Lycka.

Men tills dess, tills dess att man får lyckan att ha det på sitt skolschema, tills dess spenderar vi tisdagskvällarna hos Annika.

I en svettig gymnastiksal med idel oengagerade föräldrar som helst av allt verkar vilja vara någon annanstans än där med sina barn.

Men Annika, den där gymnastik-klippan som peppar, berättar och ställer lagom hårda krav och svåra stationer som dom här fem och sexåringarna kan grejja.

Ibland med hjälp och ibland utan.

Den där Annika som Julia nog gärna skulle vilja stoppa ner i fickan, rulla ihop henne som en liten boll och stoppa ner i sin overallficka och smuggla ut henne från gymnastiksalen och veckla upp henne först när vi kommit innanför dörren här hemma.

- Mamma, viskade Julia när jag stoppat om henne på kvällen.

Jag glömde visa Annika mina lösa tänder.

Åh bara jag inte tappat dom tills nästa gång, jag vill verkligen visa Annika hur dom vickar.

För en femåring, snart-att-bli-sex-åring är det viktigt att få visa och berätta och anförtro sig åt dom som skapar trygga zoner och dom som visar äkta och innerligt att dom bryr sig om och uppskattar våra små på lite korta och ibland snubbliga ben.

Tisdagar alltså.

Tillbringas i en svettig gymnastiksal.

Kram

ALLA HJÄRTANS DAG OCH HALVTID

Alla tillfällen är värda att firas lite extra, tycker ni inte?

Och när halvårsdagen för förskolevistelen sammanfaller med Alla Hjärtans Dag så finns det ju två anledningar att fira lite extra där på förskolan.

Sedan den 14 augusti har dom varit förskolebarn på halvtid.

Nej, det har inte varit, och är inte alltid, uppskattat eller omtyckt.

De flesta mornar är en mental kamp.

Det avsätts massor av tid för kramar och kärlekstankande.

En del dagar är bättre än andra.

Dom värsta är när Alice gråter tyst, bara tårar, och lägger den där dimman framför ögonen.

Avstängningen, den där sorgen som fröknarna säger att dom också ser.

Hur hon härdar ut men inte mer.

Andra mornar är lättare.

Och tack gode gud för det.

Men, ett halvår är värt att fira, det tycker jag ju.

Därför hade det i förväg frågats om allergier och tillåtelse att få baka en hiskeligt massa chokladstinna muffins i knalligt rosa formar för att Julia och Alice skulle bjuda sina förskolekompisar på lite extra firande.

Och det fick vi ju naturligtvis.

Det fanns ingen tvekan någonstans.

Så Kitchen Aiden fick jobba hårt.

Vispa ett tjog ägg och socker, blanda ner kakao och smör och salt och allt det där som gör dom chokladstinna muffinsen till dom saftiga bakverk som ska vara.

Och så in i 18 min i ugnen och under tiden satt Julia och klippte ut 40 små röda pappershjärtan vi tejpade fast på tandpetare och stack ner i varje muffins.

Ska man fira ska man göra det ordentligt.

Ner med alla muffins i varsin rund och rosaprickig burk och så var det klart.

Så, idag firas det lite extra på förskolan.

Både lite Hjärtansdag och lite halvtid och det är ju så vardagen kan göras lättare stundtals.

Med lite firande.

Att uppmärksamma det lilla.

Och ja, ni uppmärksamma inser ju direkt att vi är en dag för tidiga.

Att idag är det dag 13 och inte 14.

Att Alla Hjärtans Dagen är imorgon fredag och inte idag torsdag.

Och jag vet det.

Vi vet det.

Men barnen är fredagslediga så vi tog ut firandet lite i förskott.

Såklart :-)

Härlig Torsdag allihopa.

Kram

KAVAT SLASK

Och så är den här.

Den här årstiden när det är för kallt för gummistövlar ala Hunter och för slaskigt och blött för vattenpöls-sugna barnfötter att vara klädda i sina rejäla goretex kängor.

Dom tar ju en evighet att få torra, och rena efter dagisdagarna.

Då krävs helt andra doningar på fötterna.

Rejäla och varma, men framförallt även avspolningsbara och snabbtorkande. 

Låt mig då presentera nykomplingarna i familjens skoutbud:

KAVAT "Slask" 

Om tjejerna var lyckliga när paketen kom idag?

Kan det bli mera toppen än ett par knalligt rosa till mina rosa-älskande tjejer?

- Mamma, det är ju faktiskt mycket roligare när det regnar om jag har färgglatt på fötterna.

Och mamman är benägen att hålla med.

Har ni fortfarande inte shoppat så passa på.

Jag fyndade dessa för 279 kr inkl frakt på Sportamore

I den lokala skobutiken ville dom ha nästan 400.

Kram

SUPERGOS

Om vi ska låta Alice berätta någonting om vad vi gjorde igår så skulle hon bara säga

-De va suuupe goss.

Vi spenderade hela dagen hemma hos Alice dagiskompis Emma där även hennes sportlovs-lediga storasyster Natalie fanns.

Och det som bara skulle bli några timmars lek och fika blev både lunch och ännu en kaffekopp för mammorna och sagoläsning och Julia som till stora lyckan fick vara med Natalie och hennes kompis Thea.

Ni minns ju själva när man fick vara med tjejer som var något år äldre.

Hur bra det kändes i kroppen.

Hur man växte och blev en smula längre både i kroppen och i tanken.

Och när Natalie flätade Julias hår och berättade att Julia målade så mycket finare än hon själv gjorde ja då tror jag att det bara sa poff i kroppen av all den där lyckan.

Natalie måste ju vara jordens finaste lilla storasyster.

Hon bar omkring på Alice, lekte, myste, kramades och pussades och Alice, hon bara njöt och lät allt det där omhulda henne tillfullo.

-Suppe-Goss mamma, Na-na ä suppe-goss.

Ja, hon tyckte Natalie var supergos.

En måndag som bara flög i väg och blev så där härlig med vuxenprat och barnaprat och så allt det där goset och just ja, Hamstern som dom fick mata och gärna, gärna kunde få ta med sig hem också.

Och Alice som lovade att om vi gjorde det så skulle hon mata den lite lite varje dag och så visade hon med fingrarna så där pytte-pytte lite mellan pekfingrarna hur mycket mat han skulle få det lilla livet.

Men nej, Hamstern stanna kvar där i sin gröna bur.

Och goset, allt det där goset och lyckliga som båda tjejerna omringades utav, det följde däremot med oss hem hela vägen.

- Mamma, vi kan väl åka och leka med Natalie v-a-r-j-e dag?

Kram

EN DAG I GLÄNTAN

Ni vet ju hur jag blir med kameran i skogen.

Det där pekfingret som kan knäppa av hundra bilder på nästan samma rosaklädda figurer bara dom rört sig en millimeter mellan grenar och granbarr.

Hur det i kameran blir så himmelens vackert med allt det där gröna och det lite kalla ljuset.

I tre dagar hade vi kusinerna Agnes och Walter här med sin mamma och pappa.

Och när lördagen kom och vädret visade på uppehåll, även om dom utlovade tio graderna och sol inte riktigt infann sig så packade vi ryggsäckar fulla med kaffetermosar och varm nyponsoppa, barnens hembakade bullar och chokladsnitt och så förstås en väldig massa korv och bröd och allt som hör till.

Så gick vi till våran mulle glänta och passerade stora stocken och trollgången och omkullvälta trollstenen och så var vi ju då äntligen framme.

Den dät gläntan är fantastisk och den där kojan som Julia och bonus-Dennis började på för nästan ett år sedan hade nu fått granbeklätt tak och mossa som skydd.

Ni kan ju tro att det pratades och fantiserades om troll och skogsälvor och annat mystiskt som kanske var dom som sovit i kojan.

Jag älskar att dra ut barnen i skogen så här.

Fixa grillpinnar och tända elden.

Dricka kaffe med varm mjölk med rumpan på ett sittunderlägg.

Och barnen letade pinnar att tälja till grillspett men överlät sedan ändå täljandet till vuxna händer.

Den där helgen gick ju i ett rasande snabbt tempo och lördagskvällen som planerats för Melodifestivalkoll och barnamys fick sig en drastisk vändning när svägerskan fick ta sig till akuten för lunginflammation och spenderade en massa timmar där.

Vi fick i gengäld ha en liten kusin Agnes alldeles för oss själva och fick mysa med tre små tjejer, som efter pyjamasfix och lördagsgodis mys med Nicke Nyfiken konverserade sig igenom middagen.

Herregud så tre tjejer kan babbla.

Och inte så där rakt och enkelt och lite halvtrist som vi vuxna utan verkligen prata.

Ska det förklaras så förklarar dom ordentligt och noga om det så bara handlar om hur en chokladlins ser ut och känns i munnen eller vilken sagobok vi ska läsa och vilken säng Agnes skulle värma upp tills mamma och pappa kom hem igen.

Vi kan kort och gott summera helgen som tjej-mys-helg numero ono och en helg som innehöll väldigt mycket Dora prat och önskningar och en väldigt, väldigt dålig melodifestival.

Kram