HUVUDBONAD

Kommer ni ihåg när ni var små, och ni fick någonting nytt.

Någonting som egentligen när man tänker efter, inte alls var någonting  speciellt utan helt vanligt.

Men hur glad man blev och hur man ville ha just detta på sig i tid och otid och kunde sova med det närmast kroppen, som om man var lite rädd för att det annars skulle försvinna och inte alls vara mitt längre.

Så är Alice och saken det gäller är den nya mössan jag sydde ihop igår efter att tyget legat tillklippt i flera månader, sedan i våras för att vara exakt.

Och nu är den tom lite för trång för att hon ska kunna ha den.

Hon var ju så mycket mindre i våras.

Ändå ska hon ha den.

Inte för att vi har det vinterkallt inne i gamla huset där brasan får jobba hårt från morgon till kväll utan för att den där mössan är hennes och hon fick den direkt från symaskinen.

Trång ja, men den är hennes.

Så, iklädd mössa och en febervärme i kroppen gör vi sånt som vuxna inte kan förstå det roliga i.

Tömma mammas knappburk och sortera.

Färg, form, storlek.

En del är lena som sammet, andra har en diamant, andra är blanka och en del ser ut som nallar.

Allt sorteras och studeras och dras mot kinden för att se i vilken burk just den knappen ska placeras i.

Storasyster som fortfarande toppar feberskalan och hostar så det river i halsen (och i mammas hjärta) sitter intill och berättar och förklarar så där systerligt innerligt.

Onsdag och fem minus.

Igår tog vi träningsrundan omlott här hemma.

Påpackad med både underställ och löparkläder och dubbla lager funktionsplagg gjordes entimmas varvet när tempen visade minus 6.

Det är skönt att komma in i värmen efter det.

Även om snabba PW'n värmer kroppen rejält.

Skönt är det sedan att när kvällen är kommen och alla är i säng, att krypa upp och avnjuta en ny säsong av Mr Selfridge via nätet.

Och te och choklad, såklart.

:-)

Kram

DAGENS VIKTIGASTE ENLIGT MIG

Dagens viktigaste, och godaste, enligt Moi.

Godmorgon tisdag med febervarma barnpannor.

Hostmedicin och Ibumetin tilldelas de små medan kroppar bäddas in i varma goa täcken framför Disneyfilm allt medan mamman jonglerar med allt det där som stod på agendan idag.

Jag har fem stycken inbokade intervjuer de närmaste två veckorna.

Den där vinterdvalan företagen befunnit sig i verkar vakna till liv och spännande är det.

Men idag baddas pannor och eldas i brasa.

Njuter långfrukost tillsammans och den inplanerade innan-lunch-och-efter-jobbadmin-PW-turen, den får helt enkelt vänta på sig en smula.

Är barnapannor varma så är dom.

Och dessa pannor behöver omtanke och mammavård.

Andra måsten får stanna upp en smula då.

Jag har fog för det.

Mer än väl.

För trots att företagen har legat i dvala sedan mitten av december så har inte jag och det ska nog betala sig snart.

Dessutom kan jag ta en liten surfstund och få lite glasögoninspiration för fy tusan det är något av det svåraste, att välja rätt bågar.

Bågar med stort B.

Dom där som är jag.

Inte för skarpa och inte för mesiga.

Som inte gör att jag ser hård ut men som ändå markerar.

Som ger det där intrycket jag vill och önskar.

De finns ju en uppsjö!

Har begränsat mig till svarta plastbågar iallafall.

Som om det gör valet lättare :-)

Härlig tisdag önskas alla.

Kram

DAGENS LUNCHVAL

Dagens Lunchval enligt dom två minderåriga i familjen.

Godmorgon måndag och härliga nya kalla vecka.

Himmel så kallt det är!

Men vi har varit ute och njutit av snön även igår och då tillsammans med vännerna som vi sedan även bjöds på lunch utav.

Lyx en söndag när kroppen var lite seg efter den sena hemkomsten efter lördagens dans där jag fick köra hem i en väldig snöyra och vägar som snöade igen i rask takt.

Huvudet la jag på huvudkudden närmare fyra.

Ny vecka och vi spenderar måndagen med mys och brasa och det bästa jag vet.

Att åka och handla med båda barnen.

Jag laddar inför två späckade veckor vad det gäller intervjuer och möten och aktiviteter och måsten med Friluftsfrämjandet inför styrelsens åtaganden och årsmöte.

Det märks att de flesta företagen vaknat lite till liv nu efter jul och nyårsledighets-dvala och det blir ett litet pusslande att min agenda ska stämma med deras men problemet är angenämt och spännande.

Men idag tar vi måndagskväll och lägger kvällstimman på att författa ihop en verksamhetsberättelse.

Och barnakramar.

Soffmys och samtal och att montera den där taklampan.

Kram

SNÖLEK OCH LITE PULKA

Det var inte mycket snö som låg tjock i pulkabacken två hus bort, men för åksugna barn är det oftast fullt tillräckligt.

Att bara få sitta i pulkan och swischa ner framkallar fjärilar i magen och mungipor som pekar uppåt så det gjorde inte så mycket att man såg grässtråna genom snön.

VI hittade stora trollstenen bakom huset och tittade till indiankojan.

Men ännu inga indianer i sikte, dom flyttar in när våren kommer, kojan är ju trots allt lite dragig ;-)

Man märker nu när vintern egentligen borde vara lite slut, fast den precis har kommit, att tjejerna växer så det knakar.

Det som var förträffligt lagom i längd i oktober, är det inte längre.

Vintergarderoben borde uppdateras i overallväg om dom ska fortsätta i den här takten, eller om vintern bestämt sig för att stanna en smula längre än vi beräknat.

Lördagkväll.

Det börjar skymma.

Jag tar barnkvalitetstid fortfarande klädd i underställ.

Om någon timma börjar fixet.

Det där roliga fixet innan man ska iväg på något.

Göra sig iordning.

Fixa hår och fixa hud.

Plocka ut dom valda kläderna ur garderoben och sticka fötterna i skorna med liten klack och mockasula.

Och när mörkret är ännu mörkare än nu så sätter jag mig i bilen och hämtar upp vännerna V och T.

Familjen stannar hemma och lördagsmyser med brasa och gott och saga innan släckningen och när jag sent inatt kommer hem är det sovvarma barn jag pussar godnatt.

Sovvarma barn att längta hem till.

Ikväll blir det varsam körning.

Dom varnar för halka.

Glad för pulkaåkningsdagen och utomhustiden är jag.

Den där ovärderliga friska luften som sätter sig i näsborrarna och både gör slut på energi och skapar ny.

Härlig Lördag allihopa.

Kram

PÅPÄLSAD I MINA CANADA SNOW LOOK-A-LIKE

En gårdagens.

Idag ser det inte ut så här.

Idag är inte marken bar som igår.

Igår när jag på kvällen klädde mig i lager på lager av underställ och löpartights och gav mig ut i mörkret med reflexvästen på och den där PW turen som blev någon blandning av hoppsa-sidleds-steg och baklänges löpning för musiken i öronen manade till det.

Men det var då.

Då var det barmark mer eller mindre.

Inte nu.

Nu är marken täckt av vit vit snö som singlat ner sedan natten.

Kylan har funnits där hela veckans mornar men inte snön.

Men när vi kör till dagis på morgonen biter kylan tag och kroppen kräver lager på lager av både ull-klänning och ull-kofta.

Kappa, mössa och raggsocks klädda fötter nerstuckna i dom absolut skönaste och bästa vinterkängor alá Canada Snow look-a-like som mina fötter har flyttat in i.

(Och ja, jag har strumpbyxor.)

Julias dagisfröken frågade igår:

- Maja, hur mycket kläder har du egentligen?

- På tok för mycket av en sort och på tok för lite av en annan. Det är ett speciellt förhållande vi har min garderob och jag...

Skönaste ever, fyndades Här 

Men,

Vintern kom ju, när tankarna redan vandrat till våren.

Då måste man vara klädd för det.

Och konstant elda i kaminen.

Det ligger en lätt doft av brasa ständigt i näsan.

Det var ju dock lite snopet må jag säga, det här med snön, men barnen älskar det och står med tindrande ögon och tittar ut över all den här yran utanför.

Har vi tur blir det pulkaåkning imorgon borta i stora backen.

Med oboy och smörgås i pausen.

På kvällen ska jag och Therese åka och dansa i Borås.

Himmel det var längesedan och jag ser verkligen fram emot det.

Fyra timmars dans, som på gamla goda tiden, sen sätta sig i bilen och köra den där timman hem, till varmt hus där man och barnen redan och nattar.

Smyga in tyst i huset, smyga uppför trappan och öppna dörren till barnens rum, dra upp täcken som halkat av, pussa pannor och viska Älskar Dig i öronen.

Men, allt det är imorgon.

Nu tar vi fredag!

Kram

NYTT I TAKET

Ser med spänning fram emot hur det blir med den nya taklampan ovan sofforna..

Kram

Maja

URBAN JUNGLE SWIFT - VÅR NR NIO

Nytt och saknat i vagnparken.

En URBAN JUNGLE SWIFT

Jiha!

Om jag håller ordning på siffrorna så är det vagn nummer nio, det kan vara nr tio, om jag glömt någon..

Jag älskar UJ vagnarna, jag erkänner, det är så.

Dom fungerar nämligen överallt, i alla terränger, på alla väglag.

Och denna modell Swiften är en mindre , smidigare, nättare variant utav den Mountain vi hade förut.

Så, denna går tom in i mitt lilla sport-bagage i min supersnabba, supertrygga, supersnygga coola V40

:-)

Bara en sån sak.

Förutom nya Swiften  finns även Phil & Teds Smart där i vagnparken under trappan.

Men hur var det nu då..

Vilka har vi haft, frågan ställs ofta.

Från början:

Teutonia Mistral-S

Quinny Buzz 3

Babytravel Amsterdam

Urban Jungle Mountain

Urban Jungle Duo

Quinny Zapp

Phil & Teds Vibe

Phil & Teds Smart

Urban Jungle Swift, som nu är här för att stanna.

Hur har det gått då med alla dessa vagnbyten?

Går man back?

Har vi gått back?

Nix.

Inte det minsta.

Vi ligger fortfarande efter nio vagnar på plussidan.

Hur går det till?

Det finns nog anledningar till att det står Säljare i mitt CV.

Kram

Maja

NAGELVÅRD

- Mamma, ja måte kipp-kipp mim jijj-tå.

- Inne mim tå...och så fnissar hon.

Alice vill göra saker på egen hand.

Och hon hävdar med bestämdhet att hon kan det också.

Oavsett vad det gäller.

Jag lämnade köket i två minuter idag och jag hittade henne stående på en stol, vid diskbänken där hon gjort sig en smörgås.

- Ja ha för (smör), ja kan be (bre) för mim furr-furr (smörgås, fråga mig inte hur furrfurr blir smörgås men det låter nog helt rimligt när hon säger det och då blir det så.)

Sen visar hon med stolt min hur hon öppnade påsklämman och smörade.

Det gäller nästan allt.

Den där bestämdheten.

Målmedvetenheten och viljan.

Jag älskar den.

Kanske inte jätte mycket när vi är sena på morgonen och jag har två bestämda och ledsna barn i hallen där scenariot är att en, den stora, kan ta på sig alla ytterkläder själv men vill inte, utan vill ha mammahjälp, och den andra, den lilla, som inte kan ta på sig riktigt allt själv men som med bestämdhet vägrar inse det och blir förbannad utav den anledningen, för att hon får hjälp.

Ibland kan man få hjärtattacker för mindre saker.

Men det var ju inte det jag skulle visa eller berätta.

Utan hur hon igår kväll innan Julia for på gymnastiken, gick och hämtade leksakssaxen som hör till någon utav deras elvatusensjuhundra gosedjurshundar, satte sig på golvet och under stor, jag poängterar stor, koncentration skulle klippa varenda nagel, och så satt hon där, med böjda ben och leksakssax och gjorde "vuxensaker" och bara var som Alice brukar.

Helt fantastiskt underbar, och helt fantastiskt bestämd och viljestark.

Och ja, jag älskar det.

Och tårna?

Sötaste fossingarna ever, inklusive Julias då förstås.

Kram

Maja

NATTUGGLAN I MIG

Det straffar sig att vara nattuggla.

För det är jag.

En riktig ruvande nattuggla som sitter kvar i soffan lång efter att mannen gått och lagt sig.

Uppkrupen där med stora tekoppen och både en och två chokladbitar i munnen, sladdar i öronen och på skärmen i knät plöjjer jag ännu ett avsnitt av nya favoriten och smått beroendeframkallande Suits.

Och så blir klockan strax före midnatt när jag äntligen släpar benen ur soffan, släcker lampor och puffar kuddar, förbereder frukostdukningen och tar fram kläder.

Allt sker i något slags tillstånd av zombie och jag tänker varje kväll att imorgon, imorgon då ska jag gå och lägga mig senast tio.

Eller kanske strax efter.

Jo det ska jag verkligen, för det är ju skönt att få några timmars sammanhängande sömn innan det står två barn med en timmes mellanrum och vill krypa upp alldeles intill och jag ska hämta deras kuddar och täcken och gosedjur och glöm inte snutten och glöm inte Mistral och glöm inte....

Men inte gör jag väl det.

Går och nattar skapligt menar jag.

Jag är ju nattuggla, och sådana som jag, vi ruvar om natten och så släpar man sig upp när klockan ringer innan barnen ska upp och jag själv ska upp och fixa mig och duka fram frukost och göra hela den där morgonrutinen så ofantligt smidig och skön och mjuk och varm och omhuldande så barnen känner att dom tankat kärlek så det räcker dom där dagistimmarna.

Så jag tänker ju det.

Där varje morgon.

Att ikväll, ikväll lägger jag mig tidigt.

Men jag vet ju.

Det sker ju aldrig.

För det är ju något avkopplande och uppvilande av det där uppesittandet också.

När huset är tyst och Simon ligger och spinner på pallen intill, fast det hör jag ju inte.

Mina öronen är ju fullproppade med ljuva ljud från Suits och Harvey och Mike och Jessica, som har en garderob att dö en smula för.

Henne kavajer.

Klänningar.

Maj Gådd.

M-a-j G-å-d-d.

Bara dom förtjänar ett eget inlägg att sitta och dreggla över.

Baddräkterna ovan då?

Jo men dom inhandlade jag för några riksdaler på billiga rikstäckande kedjan idag.

Till tjejerna.

Kunde inte motstå dom där små volangerna och rosetten och att dom var blå och inte fulla med rosa och rött.

Men tills vidare får dom nyttjas i badhuset, för här har vi ju galet kallt och det är en kall bil vi sätter oss i på morgonen men aldrig trodde jag väl förra året att jag vintern 2013/2014, med glädje och avslappnad kroppshållning skulle slira och gasa omkring på oplogade, ogrusade, sliriga vintervägar och faktiskt känna att det är en liten pice of cake det där.

Att det är lite halt.

Att det slirar till lite där bak.

Det löser sig liksom.

Bilen är trygg.

Dubbar är på.

Det går bra.

Men att jag skulle känna så, det trodde jag aldrig.

Befrielse.

Nu börjar rugg-uggla tid.

Minns ni barnprogrammet från A till Ö, med ugglan Helge och Hedvig med växande näsan?

Jag kände mig, och såg ut som han idag.

Provade glasögon.

En djungel.

Men den där surdegen som tagit tid är ju gjord iallafall.

Synundersökningen.

Ögonen närmar sig 40, klart dom är lite slitna.

Men Helge-modellen, njae, den hoppar vi över.

Nattuggletid, tid för Suits.

Kram

Maja

KÖKSMÖBEL REMAKE

Den var så vit och trist och tråkigt sliten och gav köken ingen charm.

Våran köksmöbel.

Våran helt ordinära och högst vanliga köksmöbel som nog finns i en fjärdedel utav Sveriges alla hem.

Från början var den ju i gedigen ek.

Eller, det är den ju fortfarande, under alla fem lager av vit lackfärg.

Jag sprang på en inspirationsbild för ett tag sedan och har haft den där tidningen ständigt nära till hands.

Mörkt träslag blandat med kritvitt tyg.

Och ideer är ju till för att förverkliga.

Slå slag i saken på bästa sätt.

Även om det innebär en hel del eget hantverk och insats, det är ju det som är det fina.

Att skapa det själv, med dom medel man har.

Så till brädgården for mannen, fram med sågar och kapar och skruv och jag skissade och sydde överdrag och målade möbeln klar. 

Så nu ståtar det där nya plankbordet i köket.

Med Svartmålade stolar och kritvita överdrag.

Som vid minsta lilla ketchupfläck eller utspilld yougurt bara på en millisekund dras av och slängs i tvätten.

Till barnens små stolar syddes även varsin sittdyna för dom kalla mornar vi har nu.

Och bordet?

Ja, underredet är faktiskt det gamla, bordsskivan skruvades bort och väntar på bättre tider.

Den nya bordskivan är byggd utav reglar på 4,5 cm djup.

Skivan byggdes längre och bredare än föregångaren och gav oss det där mustigt mörka rustika mot allt det vita, och gav oss mer yta och plats för ännu flera vänner runt middagsbordet.

Bara en sån sak.

Kram

Maja