NAGELVÅRD

- Mamma, ja måte kipp-kipp mim jijj-tå.

- Inne mim tå...och så fnissar hon.

Alice vill göra saker på egen hand.

Och hon hävdar med bestämdhet att hon kan det också.

Oavsett vad det gäller.

Jag lämnade köket i två minuter idag och jag hittade henne stående på en stol, vid diskbänken där hon gjort sig en smörgås.

- Ja ha för (smör), ja kan be (bre) för mim furr-furr (smörgås, fråga mig inte hur furrfurr blir smörgås men det låter nog helt rimligt när hon säger det och då blir det så.)

Sen visar hon med stolt min hur hon öppnade påsklämman och smörade.

Det gäller nästan allt.

Den där bestämdheten.

Målmedvetenheten och viljan.

Jag älskar den.

Kanske inte jätte mycket när vi är sena på morgonen och jag har två bestämda och ledsna barn i hallen där scenariot är att en, den stora, kan ta på sig alla ytterkläder själv men vill inte, utan vill ha mammahjälp, och den andra, den lilla, som inte kan ta på sig riktigt allt själv men som med bestämdhet vägrar inse det och blir förbannad utav den anledningen, för att hon får hjälp.

Ibland kan man få hjärtattacker för mindre saker.

Men det var ju inte det jag skulle visa eller berätta.

Utan hur hon igår kväll innan Julia for på gymnastiken, gick och hämtade leksakssaxen som hör till någon utav deras elvatusensjuhundra gosedjurshundar, satte sig på golvet och under stor, jag poängterar stor, koncentration skulle klippa varenda nagel, och så satt hon där, med böjda ben och leksakssax och gjorde "vuxensaker" och bara var som Alice brukar.

Helt fantastiskt underbar, och helt fantastiskt bestämd och viljestark.

Och ja, jag älskar det.

Och tårna?

Sötaste fossingarna ever, inklusive Julias då förstås.

Kram

Maja