KLÄMDAGEN PÅ BORÅS DJURPARK

Det var den stora klämdagen i fredags för den som missade det.

Och gassande vackert väder och jag kan lugnt intyga att jag var tämligen allena på kontoret och smet hem strax före tre.

Men barnem dom hade en fantastisk dag med pappa J på Borås djurpark och nyttjade fyra lekparker och såg alla djur dom ville se och fikade och åt på alla dom pannakakor, kladdkakemuffins och annat jag fixat dagen före.

Man vet ju vad dom vill ha på sina utflykter mina kära små.

Eftersom jag inte var med bjuder jag på foton...

Det var tomt när jag körde in på upofarten.

Med fredagsgodiset i famnen och slippapper under armen.

(mer om det senare, ett litet project jag har)

Så jag slog mig ner på altanen, lutade mig bakåt i den fluffiga soffan och njöt av solen och kaffe och lugnet.

En galen vecka.

Och veckan före.

Har inte hunnit i kapp riktigt ännu och känner det.

Sen kom dom.

Mina underbaringar.

Och himmel så jag saknat dom.

Det är aldrig komplett fören jag har dom i famnen.

Kram

Maja

KALASDAX FÖR ALICE OCH HENNES VÄNNER

Söndag och knappt hemkommen från Stockholm så ställde vi till med fyra års kalas för Alice och hennes alla små minigäster runt en meter i höjd.

Dagen före hade hon och jag, medan Julia spenderade tiden på kalas för W, med sina pojkar, gått en aning bazzoka nere i butiken där vi hittade en massa rosa och knalliga saker och orkideer som hette Alice..

Så kom då äntligen visarna till slaget tolv och dom små minigästerna från hennes avdelning på förskolan började droppa in.

Nio små gäster och ja, det är inte jag som säger gäster, det är hon.

Och värdskap, det kan hon.

Hon öppnar och säger Välkomen och Kom nu!

Och när föräldrar kom sa hon bara: - Du vill väl ha lite kaffe?

Det var Julia som lekledade lite med Sätt knorren på grisen och så var det fri lek, vcilket gick fantatsisk och så all denna mat till minimänniskorna som åt och åt och åt....

Men minns ni..minns ni Enok?

Man kan läsa om honom HÄR och HÄR och HÄR bla....

Denna gamla sjörövarpirat som bodde här för en himmelens massa år sedan och som tycks ha drällt en massa skatter överallt där han gick, hade nu efterlämnat sig en stor skattkista som barnen då fick leta upp nycklarna till som var utplacerade i huset 

(eftersom det spöregnade utomhus, sånt kan man ju inte planera in och det är ju en smula synd..)

Hur som helst.

Två och två for dom iväg och letade, och hittade och sen skulle det låsas upp dom där små mini hänglåsen och vad hittade man väl i skattskistan om inte....

Godispåsar!

Och nej, det smakade tydligen inte som hundra år gammalt...

Sen blev det omdukat till dessertbord för inget kalas utan tårta som vi säger...

Och barnen....herregud så underbara.

Ställde sig upp på stolarna och tog varann i handen och sjöng så det ekade och Julia drog i med Ett fyrfaldigt Leve och Hurra Hurra Hurra och sen blåstes det ljus och skålades.

Presentöppning med snurra flaskan...

Och den där tacksamma lilla ungen som bara lyser upp av alla paket och omtanke, som ställer sig upp på slutet och tackar alla och alla och alla för alla fina paket och tar i hand och ger kram och säger tack för att Du kom på mitt kalas...

Det där fina och innerliga och det där lyckliga över att ha haft sitt första riktiga egna barnkalas med bara gäster i minihöjd på en meter och inte en massa vuxna samtidigt.

- Det var ett härligt kalas mamma, men nu är jag trött....

Det kan jag skriva under på.

Älskade Unge.

Kramar

Maja

JULIA OCH HENNES POJKAR

Igår körde jag Julia till kompisen W's kalas.

Åh som hon såg fram emot detta och med facit i handen var det väl värt att ha den där förhoppningen kring för kan ni tänka er.

Det var bara Julic och bästa kompisen Unna som var bjudna, förutom Julias favoritpojkar.

Ville Wilmer själv och så Hugo.

Åh denna Hugo.

Sista bilden nedan avslöjar när jag frågar om Hugo är söt.

Det är han ju nänmligen, något så hiskerligt.

Och stark säger Julia och smart och snäll och alla dom där egenskaperna som gör att det formligen lyser i hennes ögon när hon pratar om honom och krasst konstaterar att det finns fyra stycken hon faktiskt är kär i.

Förutom ovan nämda tillkommer Adam.

Så.

Jag kan nog gå i god för att det var ett otroligt lyckat kalas, jag vet ju nämligen själv hur det var när man var så sär Lekis-liten 

(Lekis som det hette när jag var liten, ungefär i samma tidsålder som Fred Flinta...)

Och jag ofta var den enda flickan som blev bjuden på kalas och lekdagar hos David och Henrik och Stefan och dom där killarna i Lekis-klassen som fick det att bli alldels varmt i hjärtat.

Det känns även bra som mamma att veta att det finns pojkar som värnar om henne, om det finns dom som inte gör det.

Ni förstår vad jag menar.

Det finns alltid beskyddande vänner runt omkring.

För mig är det tryggt.

Lilla gumman.

Och så fin hon var.

Kramar

Maja

ARONSBORG

Sista dagen på Aronsborg med nyfunna vänskaper som ligger så där sockervadssmjukt som jag ofta säger, runt hjärtat.

Alla möten, dialoger, öden, historier, alla gapskratt, alla timmar av saknad efter barnen men även armarna fulla av kramar från nya vänner.

Vi har haft så otroligt tugga dagar att det är svårt att återspegla det.

Vi har kört från tidig morgon till sen kväll.

Korta micropauser och full avktiviet.

Förelåsningar och material.

Utamaningar

Totalt 11 prov.

Men vi hade vår Graduaction Dinner på torsdagen.

Skratt in på sena natten.

Tidig morgon och så klarade vi sista dagen.

Vår vd Ted kom dit ytterligare engång för att visa sitt engagemang och vilja och det är det jag älskar med detta bolaget.

Den platta organisationen.

Korta steg. Snabba beslut.

Jag har fått mitt CIS pass.

Med betyg i sex stycken moduler.

Det finns 194 moduler till att läsa in sig på för den som vill.

Cross funktionella och riktade.

Min nästa blir inom Sales och kan hållas var som helst i hela världen, det vet jag inte ännu.

Men åter till Aronsborg.

Detta lyxiga mecka av god mat, fantastiska viner, underbar terass, spa känsla och eget bageri.

Med sängar att dö en smula för och fluffiga kuddar , som inte på något sätt kunde ta bort saknaden efter mina små filurer här hemma men mildra den något.

En vecka av vänskap och skrattrynkor.

Jag säger då det.

Ljuvligt.

Kram

Maja