Igår körde jag Julia till kompisen W's kalas.
Åh som hon såg fram emot detta och med facit i handen var det väl värt att ha den där förhoppningen kring för kan ni tänka er.
Det var bara Julic och bästa kompisen Unna som var bjudna, förutom Julias favoritpojkar.
Ville Wilmer själv och så Hugo.
Åh denna Hugo.
Sista bilden nedan avslöjar när jag frågar om Hugo är söt.
Det är han ju nänmligen, något så hiskerligt.
Och stark säger Julia och smart och snäll och alla dom där egenskaperna som gör att det formligen lyser i hennes ögon när hon pratar om honom och krasst konstaterar att det finns fyra stycken hon faktiskt är kär i.
Förutom ovan nämda tillkommer Adam.
Så.
Jag kan nog gå i god för att det var ett otroligt lyckat kalas, jag vet ju nämligen själv hur det var när man var så sär Lekis-liten
(Lekis som det hette när jag var liten, ungefär i samma tidsålder som Fred Flinta...)
Och jag ofta var den enda flickan som blev bjuden på kalas och lekdagar hos David och Henrik och Stefan och dom där killarna i Lekis-klassen som fick det att bli alldels varmt i hjärtat.
Det känns även bra som mamma att veta att det finns pojkar som värnar om henne, om det finns dom som inte gör det.
Ni förstår vad jag menar.
Det finns alltid beskyddande vänner runt omkring.
För mig är det tryggt.
Lilla gumman.
Och så fin hon var.
Kramar
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar