måndag 11 maj 2015

KALASDAX FÖR ALICE OCH HENNES VÄNNER


Söndag och knappt hemkommen från Stockholm så ställde vi till med fyra års kalas för Alice och hennes alla små minigäster runt en meter i höjd.



Dagen före hade hon och jag, medan Julia spenderade tiden på kalas för W, med sina pojkar, gått en aning bazzoka nere i butiken där vi hittade en massa rosa och knalliga saker och orkideer som hette Alice..






Så kom då äntligen visarna till slaget tolv och dom små minigästerna från hennes avdelning på förskolan började droppa in.
Nio små gäster och ja, det är inte jag som säger gäster, det är hon.

Och värdskap, det kan hon.

Hon öppnar och säger Välkomen och Kom nu!

Och när föräldrar kom sa hon bara: - Du vill väl ha lite kaffe?



Det var Julia som lekledade lite med Sätt knorren på grisen och så var det fri lek, vcilket gick fantatsisk och så all denna mat till minimänniskorna som åt och åt och åt....












Men minns ni..minns ni Enok?

Man kan läsa om honom HÄR och HÄR och HÄR bla....

Denna gamla sjörövarpirat som bodde här för en himmelens massa år sedan och som tycks ha drällt en massa skatter överallt där han gick, hade nu efterlämnat sig en stor skattkista som barnen då fick leta upp nycklarna till som var utplacerade i huset 
(eftersom det spöregnade utomhus, sånt kan man ju inte planera in och det är ju en smula synd..)

Hur som helst.
Två och två for dom iväg och letade, och hittade och sen skulle det låsas upp dom där små mini hänglåsen och vad hittade man väl i skattskistan om inte....





Godispåsar!

Och nej, det smakade tydligen inte som hundra år gammalt...



Sen blev det omdukat till dessertbord för inget kalas utan tårta som vi säger...










Och barnen....herregud så underbara.
Ställde sig upp på stolarna och tog varann i handen och sjöng så det ekade och Julia drog i med Ett fyrfaldigt Leve och Hurra Hurra Hurra och sen blåstes det ljus och skålades.



Presentöppning med snurra flaskan...

Och den där tacksamma lilla ungen som bara lyser upp av alla paket och omtanke, som ställer sig upp på slutet och tackar alla och alla och alla för alla fina paket och tar i hand och ger kram och säger tack för att Du kom på mitt kalas...

Det där fina och innerliga och det där lyckliga över att ha haft sitt första riktiga egna barnkalas med bara gäster i minihöjd på en meter och inte en massa vuxna samtidigt.

- Det var ett härligt kalas mamma, men nu är jag trött....

Det kan jag skriva under på.

Älskade Unge.

Kramar

Maja

Inga kommentarer: