NATIONALDAGEN - ATT FIRA SVERIGES DAG

Så fyllde Sverige år. 

Och fyller man år ska man fira.

Så jag hade bjudit hem kära vännerna Ina och Martin och Jenny och Erik och så alla härliga barn som blev Wilmer och Ester pga sjukdom och pappa-vecka.

Så vi åt grillade saker och sotade sparrisar och goda tillbehör av fetaost med honung och kalla röror och allt lade sig som bomull i magen och gav knappast plats för desserten där efter en timmas letande efter fjärrkontrollen till apple-teven som puts väck verkligen var borta...

Och solen som sken men vinden var iskall så att äta ute på denna Sveriges alldeles egna dag det fick vi faktiskt avstå men Välkomstdrinken kunde vi ändå avnjuta utomhus medan vinden for runt huvuidet...

I dom där fina gamla kristallglasen jag fått med mig hem från mamma och Dennis och som passar ypperligt att sippa rose ur medan sommarkänslan far runt i kroppen.

Si vi gjorde det vi alltid gör här.

Äter tills vi storknar och magen står i sju hörn och när man tror att man inte kan äta mer så åker godsakerna fram medan barnen satte sig tillrätta i soffan och tittade på film under tiden som dom vuxna avverkade musikquiz (som Ina och Jenny tog med bravur, herregud jag kan ju verkligen ingenting om det inte har med dansband eller schlager att göra och det erkänner jag villigt....)

Så

Skratt och prat och musikquiz, sen är ju Sveriges Födelsedag inforad tycker man ju....

Och framåt midnatt.....när festen är över.....

Grattis Sverige

Fosterland

Kram

Maja

HUSET FULLT AV LIV

Hela huset fullt idag.

Av egna barn och andras barn och jag får otroligt mycket gjort.

Barnen leker och busar och jag har danssteg i benen när köket fylls av musik från Ipaden.

Jobbar undan lite av det där jag inte hunnit i veckan mellan alla resor och timmar i bilen.

Och är så danssugen att jag smäller av en smula..

Älskade ungar.

Tack för att ni finns och glr hjärtat klent och mjukt och bomuls-vaddigt och soclervadds-kladdigt och alldeles överpösigt av känslor.

Och för att jag så många gånger om dagen får dö sötdöden.

Som igår. Alice fick en fotboll på läppen och bärjade blöda. Julia hämtar våtservett och säger Mitt lilla hjärta och Min Gumma, och duttar med varsam hand bort allt det där blodiga på läppen.

Det var så fint och tryggt och vackert att jag vet att jag gjort det bästa jag kunnat för att dom ska bli så. Mjuka och fina. Och Omhändertagande.

Så tack.

Finaste ungar.

Kram

Mamma

SISTA SOMMARFESTEN

Huset är sålt.

Det där huset där jag tillbringade fyra år i tonåren.

Huset dit vi flyttade efter skilsmässan.

Nu är det sålt och vi har haft sista "sommarfesten" där med familjen.

1 aug är det inte mamma och Dennis längre.

Så det grillades och åts gott.

Och njöt av fötterna mot den finaste gräsmattan jag sett.

Och päronträdet som man kan gömma sig under.

Det var inget badväder tyvärr så poolen blev aldrig avtackad.

Hejdå Huset.

Kram

Maja

NEMA REKLAMA MEN FLÜGGER IS DA SHIT

Rena paradiset att kunna plocka upp provburk efter provburk med härliga nyanser från Flügger som ska provmålas då jag ska välja kulör ner till bottenvåningen där snickare och målare håller till.

Tio härligt krämiga nyanser och likamånga penslar.

Som att kliva in i en godisbutik om du frågar mig.

Jag går ju liksom igång på sånt här.

Måleri.

Förändra.

Vilken vägg fick då offras för att kunna måla en yta av varje färg och precis där ljusintaget är som störst och bäst och dagsljuset ligger på mest naturligt.

Köksväggen of course :-)

För en målarmästare finns inga hinder.

Eller ologiska väggar..

För nu måste jag liksom även måla om köksväggen...Men det borde kunna lösas.

Färgen är nu specialbeställd och finns klar för leverans på måndag när målaren kommer.

Då är golven lagda.

Lister på plats.

Klinkersen lagd.

Ska bli så himmelens skräckslaget att komma hem den dagen målaren vart här.

Tänk om jag valt fel?!

Även färg till barnen rum fanns med bland dessa provburkar och ja, jag har en stprslagen favorit.

Till på köpet den som Julia fastnade för där på köksväggen.

När jag med förmaning berättade för Alice som med lystna blickar förmodligen funderade på vad hon minsann ska måla på väggen nästa gång och på vilken vägg.

Får mamma får ju hon, inte sant?

Så.

Jag talade noga om att det är b-a-r-a mamma som får måla så här totalt tokigt på väggarna.

Får se om den förmaningen fastnade eller om hon bara hörde det hon ville höra.

Som vanligt...

Det blir bra det här.

Jättebra.

Verkligen.

Och så nervkittlande spännande.

Som att vänta på jultomten. 

Eller skatteåterbäringen.

Kram

Maja

TIO TIMMAR SENARE - SOFFBORDSPROJEKT

DEt där soffbordet jag fyndade på Blocket fär några hundralappar...

Rödaktigt sheasmträd som jag efetr fem minuter målade matt svart.

Och som sedan dess behövts bättras på hela hela tiden eftersom fröken minsann inte tillhör dom som lägger ner sin själ i det där underarbetet.

Tycker det tar bort udden av det roliga.

Så...

Fem lager färg skulle väck.

Det tar sin tid och kraft.

Och slipa med maskin innebär bara att det går papper efter papper eftersom färgen sätter sig i det där slipiga. Så det var bara att gå lös med skrapan.

Och redan där tröttnade jag.

Men med en slipmaskin och en mängd slippapper och en evighetstid och ryggont och babylena fingrar, för tro mig, det får man när man slipar och har en vibrerande sådan i händerna någar timmar i sträck, Lägg till trötta armar så är man i hamn sedan....

Tada!

Helt trärent.

Och vackert.

INte ett lager lack kvar och tro mig, det var ett gäng som skulle bort.

Nu har bordet fått flytta in igen.

Mellan sofforna efter en vecka på vift.

Och kan ni tänka er.

Det tog en kväll innan det började klia fingrarna att man kanske skulle lasera det....lite lätt...i lite järnvitriol...lite drivvedskänsla över det....

Hm...hm....  ;-)

Jag vet.

Obotlig.

Kramar

Maja 

EXPLOSION I RABARBERLANDET

Hej Söndag

Vilken dag.

Inte lika varm som igår men allt som innebär altanhäng och fika stunder i lounggruppen i strålande sol, trots lite vind i seglen, måste ju ändå tecknas som bra dagar.

Men.

När Julia och Jonas var iväg på Golfkul som alla andra söndagar och jag tittade till rabarberlandet insåg jag att jag inte kan ignorera det längre.

Den där explosionen som skett.

Mina o-gröna fingrar till trots aå verkar det ha skett någon slags förvirrig bland rabarerna över detta och dom tror att jag är den bästa utav bonnmoror att våxa upp baland för jisses....dom flödar över åt alla håll och gör jag inget åt det snart, gallrar och plockar bort så kan vi snart använda dom som parasoll....

Min hjälpareda och jag började röjja....

DEn stora hjälpredan hade nämligen fått påhälsning utav ett grannbarn hon aldrig lekt med, och heppz så såg vi knappt röken utav henne....förens dom kom hit igen och då drog med Alice i leken för då hade jag kanppt några barn kvar efter det....

Så.

En smula barnlös och sysslolös (nåja) så var jag ju tvungen att ta mig an dom där groteska rabarberna innan dom tog över huset.

Saft..chutney..letade recept och inspiration och lånade saftsil utav Cia.

Det blev en liten hög på nästan tre kilo av den lilla harmlösa skörd jag tog....

Men det bidde ingen saft utav det idag utan det näst godaste.

Kräm.

Det är dock helt lönlöst att charma barnen med det här mellanmålet för dom uppskattar det inte.

Men vi vuxna gjorde det.

Kram

Maja

OXFORD

Det valdes klassiskt till tvättstugan.

Oxford från Golvabia.

Det marrachech golv satt önskade fanns inte och beställningstiden på snarlika var för lång.

Men det blir bra med klassiskt vitt och svart.

Det kommer bara läggas på golvet.

Väggarna blir målade i obruten vit.

Jag kan villigt erkänna att det kliar i fingrarna att få sätta igång och inreda där nere...

Men en sak i taget, först kasnke primern ska torka och klinkersen läggas.

Kan vara så.

kram

Maja

ACTION PÅ BOTTENPLAN

 Ja nu börjar det hända saker nere på bottenplan.

Vattenskadan, när varmvattenberedaren sprang läck, skedde i slutet av okt och först nu har det börjat iordningställas.

Det är stundtals en bunt med karlar där nere från Almekärrsbygg och deras vvs'are och snickare och ibland bara Richard som kör det mesta själv.

I måndags var vi och tittade på golv och klinker.

Golvet blev vitlaserad lönn och gör bottenplan varmt och mjukt.

Samma golv överallt.

Men att säga att det finns ljusning och at man ser det färdiga resultatet innan det är klart är en överdrift.

Så är det inte.

Det är bara kaos där nere.

Och här uppe ligger byggdamm som en  hinna överallt.

I solljuset som lyser in ser man det på golvet, jag känner det under fötterna och jag ser det på alla möbler och jag avslyr det.

Barnen tvingas leva i det, leka i det och vara i det och det letar sig in överallt så jag blir galen.

Vart jag än drar handen blir den pudrigt grå.

Och detta...

En ny NIBE hitkörd.

För i igår förklarade snickarn och vvs'aren att våran nu gett upp. Helt och hållet.

Vi visste ju att det skulle ske ända sedan den sprang läck och lagades provisoriskt så har det legat som en vetskap i bakhuvudet att vi kör den gamla 26 åriga tills den rasar helt och nu tyckte den att det var dags så ett nytt shabrak fick köras hit...

Det blir bra.

Tror jag.

Det är skönt att det börjat hända saker iallafall.

Kram

Maja

NÄR MAN HAR EN GÅTA ATT FÖRMEDLA

Alice satt vid frukostbordet i lördags...

-Mamma. Nu säger jag en gåta. Den börjar på P. 

Och så tittade hon manande på paprikan som låg där allena kvar på tallriken.

- Hmmm, funderar jag...Kan det vara paprika? 

-Nej!

Sen gick det lång stund av oliak förslag från Julia och mig på alla frukter och grönsaker vi nånsin bara kom på men det blev ständigt bestämda NEJ hela tiden.

-Är det något djur då Alice?

- Jaaaa,  jag sa ju de!!

- Hm, ok... Är det stort? Litet? Lång hals?

Jag frågade allt jag kom på , med vetskapen om att dom hade ju vart på Borås djurpark dagen före så det kunde ju vara något sådant djur.

Hon berättade efter alla gissningar att det var pytte pytte litet. Och visade med fingrarna.

- Ah. Litet som en nyckelpiga? 

- Mmmmm just så sa Alice.

- Är det en....myra? Mygga? Fästing?

Till slut blev hon ilsk. 

Så där bestämt sur som bara älskade Alice kan bli.

- Jag saaaaa att det var LITNARE än en nyckelpiga!!

- Ja fast...en mygga ÄR mindre..

Till slut tröttnade hon. Vi förstod ju inte iallafall och hade väl med betyg uruselt utnämt oss till jordens sämsta gissare någonsin om Alice fick bedömma.

- Mamma, nu avslöjar jag. Ok?! 

Gåtan är: en hundvalp! 

Och så slog hon armarna i kors och satte näsan så där lite lite i vädret, den där minen som är så typisk henne och som jag älskar.

Den där minen av beslutsamhet och egen vetskap att hon minsann hade rätt och så fick det bli och alltid vara. 

Och hundvalp...Jätte logiskt...såklart :)

Kramar

Maja