DET DÄR MED PLOCKEPINN

Hemma hos oss är det givet att vara utomhus bara det inte är snöstorm, istid eller nåt annat man inte kan klä sig varmt för.

I annat fall, eftersom det där med att vara utomhus och få frisk luft, inte är en självklarhet i dom andra husen så propsar vi på det liksom två sant Bernads som inte kan få nog av att vara ute och kasta pinnar.

Och det där med pinnar anammade barnen medan Kärleken klädde altanräcket runt hela huset med vackraste slingorna. 190 meter slingor med varm vitt ljus. 

Och det blev helt magiskt att jag blev luddig och varm och suckade Åååååh en lång stund och fällde dom där salta tårarna över det fina.

Men tillbaka till barnen.

Pinnar.

Dom tog ut plockepinnet. 

Smart.

Roligt.

Barnaskaran.

Mina älskade tre.

Våra älskade tre.

Fina underbara ungar.

Plockepinnet åkte in.

Adventsfikat åkte fram.

Jag älskar högtider. Och alla tillfällen jag kan ta att göra det lilla extra för alla våra små.

När glöggen var uppdrucken, pepparkakorna slut och ädelosten till ända.

När mörkret sänkte sig utanför och de vackra ljuset från slingorna återigen fick hjärtat att bli sockervaddssluddigt, då berättade vi om Årets Jul.

Jag gråter av Årets Jul.

Men det berättar jag en annan dag.

Vår Första Advent blev iallafall underbar och avslutades med huvudet lutad mot Kärlekens axel i soffan, med ett glas rött och tänd brasa.

Har jag berättat att jag älskar honom?

Troligen. 

Kärlek

Maja

NÄR BOLAGET FICK ETT NAMN

Det blev ett bolag.

Bolaget vars namn vi har ägnat en evighetsgrubbleri till.

Bokstäver och betydelser.

Vad ska det betyda? 

Ska det betyda något?

Isåfall vad?

Till slut vänner, här är det:

Aktiebolaget ENTOURAGE VVS

Välkommen!

Ok.

Företag skapat, Yiha! Och med det följer en gigantisk lista av "Att-Göra-Saker".

Det är mycket som ska bockas av kan jag lova.

Däribland alla punkter stod något så enkelt, men viktigt, som en skylt om bolagets existens.

Jo då, syns man inte så finns man inte.

Tuff men sann regel.

Skyltmax  är dom som även denna gång fick förtroendet att göra skylten för både brevlåda och fasad. Har man fött ett bolag ska man ju visa upp det.

Skylten alltså.

Och jag är mycket för det där att Ära den som Äras bör och har man engång visat mig att man är att lita på så får man alltid mitt förtroende återigen.

Det är så jag fungerar.

Därför var inte valet så svårt när jag ställde frågan till dom fantastiska människorna på Skyltmax för om det är något dom är bra på så är det att sätta kunden i fokus och snabba leveranser.

Så nu har vi namnet på pränt.

Bolaget som föddes.

En dröm som Kärleken haft i flera år.

Nu är det verklighet.

Det kallas Livet del II.

Och Livet del II skapade ett bolag.

Och Bolaget behövde synas. 

 Akrylskylt med beslag till fasaden och en aluminium med fästtejp för postlådan.

Det var det som då skapades hos Skyltmax.

Vill ni göra samma sak?

Klicka Här

Och vet ni, företagets Logga och hemsida är underskapade och jag är så spänd på att få visa er även det, så när underbara E och R jobbat klart med det så berättar jag...

Lovar.

Kram

Maja

HAPPY HALLOWEN

Happy Hallowen

Hallowen har vart en lång helg med massor av aktiviteter.

Julia som avslutande skolveckan med att gå på sitt första skoldisco med halloween tema och lördagen som fortsatte i samma spindelvävs-häx-tema när våra tre finaste satte ribban högt och knackade på hos alla grannar när mörkret lagt sig för att önska alla en Glad Hallowen.

Vilket med råge lönade sig.

Mamman som gick med prydd med en mängd reflexer som någon slags skyddsmur för de tre svartklädda som inte alls syntes där i mörkret och som fick hålla jackor medan det knackades på i slott och koja.

Minst två kilo godis, tre clementiner, tre bullar och 80 kronor fanns i den stora hinken när vi smög hemåt och kunde slå oss ner vid middagsbordet, där i köket, där det var insvept i spindelnät och atmosfär.

En minst sagt Happy Hallowen.

Kärlek

Maja

GLÖM INTE BORT....JULKLAPPAR MÅNNE

Ni har väl inte glömt, eller missat?

   The GrandOpening

VINGAHOME

Dags att planera för släktens, familjens eller vännerns julklappar?

Snart jul, herregud hur snabbt kom den?

Varje år står man där lika förvånad... 

Va? Jul? I år igen? Klappar? Vilka ska ha klappar? Ska hela tjocka släkten ha? Vad ska dom ha? Vad ska dom få? Vad kan man ge?

Gråa hår , när kom dom?

I mitten av den där Kom-Ihåg-ToDo-Listan eller i slutet?

Jag säger som i alla lägen, jag som älskar det där med att sitta uppkrupen i soffan, med tänd brasa och medan man sippar på den goda röda vinet så klickar man sig runt och lägger i varukorgen utan att man blivit det minsta svettig, anfådd eller fått stressutslag.

Shoppi-Shoppi

VINGAHOME

Man kommer dit genom att klicka här

EFTER EN LÅNG DAG

Efter den där femton timmars arbetsdagen tur och retur stockholm och man kommer hem till en vacker famn av rosor...

Vi är dåliga på att vara ifrån varandra, mannen och jag.

Även om det är några timmar, eller en dag, en minutkort promenad med soporna, så är det alltid med samma mjuka känsla i kroppen jag landar nära nära honom igen.

Komma hem, hitta hem, vara hemma.

Det behöver inte alltid vara en plats, eller ett hus.

Det kan vara en famn.

Hans famn.

Där är mitt hem.

Ljuvliga underbara känsla.

Kärlek

Maja

KVÄLLAR MAN GÄRNA MINNS

Det var sensommarkväll och det var tid för kvällsmat.

Vi packade matsäckskorgen och badkläder för att ta oss ner till sjön där vi skulle förena middag med bad och skriva vackra ord i sanden.

Jag tror, och vill tro, att vi är en familj som drar nytta av varenda vacker minut vi kan.

Alla stunder av tillsammanstid som vi kan få är världefulla.

Alla minuter av barnahud i knät och kladdiga Alice pussar.

Att ge dom upplevelser.

Ta tillfällen och göra det bästa.

Oavsett veckodag kan man göra saker och vardagen annorlunda och mera minnesvärd.

Att njuta kvällsmaten utomhus, på stranden, är en utav dom sakerna man kan förgylla vardagen med.

And so we did.

Och medan jag plockade upp det medhavda roade sig Kärleken och dom små med att leka tafatt.

Hysteriskt roligt om du frågar dom som med skräckblandad förtjusning låter sig jagas, och kittlas.

Min man.

Min Kärlek.

Den vackraste jag vet.

Han som gör mig till en bättre.

Han som ser mig och hör mig.

Som kan bli tokig på min impulsiva sida och det där envetna Jag-kan-själv.

Pö om pö lär jag mig, att ensam inte är stark, och att man får be om hjälp. Att det inte finns något svagt i att vara stundtals skör över saker man inte rår över.

Varje dag tänker jag, vilken ynnest att vi fann varandra.

Att jag får leva med honom.

Att vi fanns. Att vi fann.

Att vi älskar.

Kärlek

Maja

NÄR STORSKROT BLEV STÖRRE OCH 8 FINGRAR

Den dagen Julia kunde addera ännu ett finger och stolt visade upp 8 fingrar stor, den dagen var hon inte hemma hos oss, och vi var inte i landet utan fick sjunga och förklara kärlek över facetime.

Det går det också.

Men vi firade henne såklart före hon bytte hus och innan vi packade väskorna mot Italien.

En mängd paket och nya golfklubbor.

Finaste skrot, som stundtals ger mig så många gråa hår att Lernberger Stafsings kamouflage produkt inte alls gör sitt jobb, och stundtals finns det ingen gräns för hur mycket jag älskar den där ungen.

Trots alla gråa hår.

Dom berikar livet.

Barnen.

Och jag ser så mycket av mig själv i henne.

Det envetna beslutsamma och ifrågasättande.

Och den benhårda viljan av att klara allt själv.

Älskade unge.

Du blev åtta. Fast ibland vill du fortfarande vara liten.

Jag älskar dig.

Tills du blir gammal och grå.

Mamma

SISTA DAGEN PÅ DEN LILLA ÖN

Sista dagen på den lilla vackra ön.

När vi avverkat flera timmar på Lammet & Grisen, ätit på ChokladCafet, hittat och botaniserat gårdar med fantastiskt kött att lägga på grillen, njutit av röda viner i kvällsmörkret, läst otaliga sagor och kört en väldig massa mil.

Då tog vi sista dagen, en extra lång dag på Böda.

Byggde ett sista Landmärke och packade ihop först när det skymde, efter kvällsgrillning på stranden för att krama ur det sista ur semestern.

För att sedan packa in oss i bilen för att resa på natten med sovande barn bak i bilen medan tonerna av Sune i Grekland för länge sedan ebbat ut på ipaden.

Det är en fröjd att semestra med våra barn.

Lättare sällskap får man leta efter.

Vi kommer nog tillbaka nästa sommar, jag tror det. Barnen älskade det.

Tills dess, och medan rusket kramar huset utanför, så njuter vi av bilderna och minnena-

Och känslan dom tar fram.

Sockervaddsluddigt och mjukt.

Som alltid.

Honungsvarmt.

Runt hjärtetrakten. 

Kram 

Maja

EN DAG PÅ BÖDA

Söndag och regnet har ruskat utanför fönstret hela dagen.

Det har bakats chokladbollar och mysfikats framför Disneyfilm i soffan med hela familjen.

En sån där dag man lägger runt hjärtat och plockar fram när man saknar dom små som mest.

En regnrusk söndag passar även bra för att se igenom alla dom fantastiska sommarfoton vi tagit,

Längta tillbaka.

Minnas.

Nästan kunna känna sommarvärmen mot huden igen.

Hur vi dom flesta dagarna spenderade timmarna vid den vackra kusten på östsidan, vid Böda, fast inte det kända Böda utan längre ner, utan folk och utan kommers.

Bara vi,strand, sand och hav.

Alla dessa sandslott som byggdes.

På varje strand.

Hur vi skulle lämna vårt Landmärke efter oss, det ena pampigare än det andra.

Och Kärleken som byggledare med spaden i högsta hugg, som lärde ut tekniker och peppade för att våga testa nytt.

Kärleken, och ni förstår ju varför.

Det där leendet som fick mig att smälta för 1,5 år sedan lite drygt, det som fortfarande får mig att smälta, varje dag.

Just den här dagen var vi först att komma och sist att lämna.

När vi väl hade tröttnat på sand och bad hade den vackra röda kvällshimlen kommit fram och det var tre trötta barn som stoppades in i bilen och sov med tunga huvuden när vi parkerade framför det hyrda stora gula huset.

Minnen.

Våra sommarminnen.

Dom vi förpackar runt hjärtat där det ligger honungsmjukt.

Kärlek

Maja