Behov

Julia och jag sitter och äter frukost.
Det är ingen skillnad våra smörgåsar.
Hennes är med smör och ost och hon har börjat äta.
Min brer jag med creemechese, lägger på en medvurst, sträcker mig efter osten och där!
Swisch...var medvursten borta.
- Mamma, ja tjoj ja behövej den.
Sa hon och tog den.
Och jag som vill uppmuntra henne att testa allt, vad ska jag säga?
Du får inte ta..det ger ju fel signaler, så jag säger.
- Varsågod.
Och tar en ny till mig själv.
Sen skär jag osten...en skiva....två ski....Swisch!
- Mamma, jag tjoj jag behövej meja ost på min smöjgås.
Hm..jahaja...
Jag skär en till....
Skär upp gurka och lägger på.
En två tre...
Och där är den igen.
Den där lilla norpande barnhanden :-)
En efter en plcokar hon mina gurkskivor från min smörgås till sin.
Inte så att hon ber om att få egna, hon bara tar dom.
Som om det var regelrätt.
Herregud, jag får börja läsa Ribbings böcker om Vett och Etikett för henne snart.
- Men Julia, du kan ju inte bara ta mina gurkor, jag skär ju till dig också, fast nya, om du vill ha?
- Nä mamma, jag tjej jag behövej dina...
Om hon sedan åt upp alltihopa?
Nej, hon lämnade tillbaka allt till mig, den knyckta medvursten och gurkorna.
- Ja jijja dom visst inte...
Blev konstaterandet.
Men osten, den behöll hon.

/Kram Maja