Liten Bror har titan i armen nu...
Äntligen är han hemma igen hos sin lilla Lotta efter åtta dagar på Skövde Lasarett.
Stackarn.
Hade vi haft lite mer okoplicerat att ta oss dit jag och tjejerna hade vi defenitivt dykt upp där med hemmakokat kaffe och nybakade kakor, som sig bör.
Nu fick vi istället "besöka" han via telefonsamtal.
Vad hände med LitenBror då?
Han skulle tävlia racing.
Supermoto SM på Örebro Motorstadion.
Ja jag vet, båda brorarna håller på, det sägs att vi syskon har tunga gasfötter men i brödernas fall är det nog reglaget på styret som alltid ska i bott...
Hur som haver, nu ska vi se om jag får detta rätt...
Han hann köra fyra träningsrundor, innan loppet och skulle fresta med ett hopp.
(Han kör alltså ingen landsvägshoj)
- Varför skulle du ta hoppet? undrade jag.
- Jamen, det fanns ju där, då måste man ju prova...
Hoppet tog han, men landade fel, fick med sig hojjen en bit och slängdes sedan av och inrullandes i en skyddsvall.
Hojjen hel, LitenBror trasig.
Hua!
Skiter väl i hojjen!
Ambulans och sjukvårdare framme supersnabbt, Bror tillbaka till Skövde.
Armen av i komplicerat brott.
Vid biceps.
Skinnstället fick klippas av.
I fredags, alltså 6 dagar senare fick han äntligen operation och den tog 3,5 timma.
När jag ringde han i lördagsmorse var han hög på morfin :-)
Först idag måndag blev han utskriven runt lunchtid och fick äntligen komma hem!
Nu har han ett helt litet skrotupplag av titanplattor och skruvar i armen men jag får väl hålla med om hans något bissarra uttalande:
- Håll med om att det smäller högre att jag bröt armen under racing än om jag snubblat i källartrappen.
Benägen att hålla med men jag säger som jag alltid gjort till båda bröderna.
-Jag vill inte veta när ni åker iväg och kör, men hör gärna av er när ni kommer hem igen.
(Båda kör på bana)
Och vad gäller LitenBror, som jag sa, jag är ohyggligt glad att det var han själv, och inte någon annan, som ringde mig från sjukhusbädden i söndags, och att det "bara" var armen som gått av...
Eller som Julia sa när jag berättade att morbrors arm brutits men att doktorn kunde laga den.
- Äsch mamma, de äj inga pjobjem, de jöj inget...ska vi hoppa stussmatta?
Barn har en förmåga att se lätt på tillvaron.
Kram Maja
Olyvkan varit framme....
Är glad för alla skydd han kör med!!
En benbrott...ett ganska brutalt sådant.
En väldig massa skrot i armen.
Nyopererad och tydligen har man inte gips när man blir skruvad.
Men armen är ju ett enda stort blåmärke och svullen.
Bilderna är tagna av Bror, Lotta och Dick.
Snodda av mig.
/Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar